MsBree

Alltså den här veckan... Måndag, tisdag & onsdag var jättetunga för att jag tyckte att det kändes så jobbigt att vi inte var i Sverige för farmors begravning. Sen kom torsdagen & det var ju väldigt känslosamt - bara det att det blev ännu jobbigare än vad jag trott. En äldre släkting råkade nämligen halka på en isfläck utanför kyrkan & slog sig så illa att han fortfarande ligger på sjukhuset. Har alltid tyckt så mycket om honom, så när den första chocken lagt sig ringde jag till Paul & bara storgrät. Körde sen repris på det igår efter terrorattacken i Stockholm. Det blir ju så påtagligt när något sånt här händer på hemmaplan, på en plats som väl i princip alla i Sverige kan identifiera sig med... & idag dog min gammelmoster.

 

Jag känner mig klar med 2017 nu. Fyra månader in & det verkar liksom inte finnas någon hejd på eländet. Idag är vår femåriga förlovningsdag & vi har försökt fira lite halvhjärtat men jag har i ärlighetens namn mest varit ett halvgråtaden vrak mest hela dagen. Det värsta är väl att det inte ens känns som "det är en ny dag imorgon!" utan mer som "en ny dag, en ny katastrof".