Chicken attack...

Alltså vilken rövnatt vi haft... Det började igårkväll med att jag satt uppe för länge, till efter midnatt & precis när jag skulle slita mig från datorn så drog världens liv igång ute i köket. Kattmatskålar & torrfoder som flög all världens väg & en helt vansinnig Digby som fått syn på en liten mus. Nu är det ju så där kul att ha en mus i huset i sig, men det blir ännu värre när man hamnar mitt i ett drama på liv & död med en mus som skriker & en katt som kastar runt den i luften & är helt bindgalen. Lång historia kort, musen smet in under pianot & eftersom det inte fanns mycket mer att göra i stunden gick jag & la mig. Men pga av värmen & en massa adrenalin i blodet gick det rätt kasst att sova, så jag sov väl typ en kvart i timmen fram till klockan fyra då helvetet brakade lös ute på gården. Har aldrig hört höns bli attackerade av ett rovdjur innan men det var väldigt tydligt & klart att det var precis det som hände... Så jag ruskade tag i Paul & bara "Något äter våra höns" & ni vet den där scenen i Ferdinand när han sätter sig på biet... Men precis så reagerade Paul. Han bara flög upp med världens vrål, halvnaken & vansinnig & inte helt vaken & brakade ned för trappen med sån fart att jag hann tänka "NEJ, nu bryter han nacken!". Men ner kom han i alla fall levande på något vis & sen sprang han runt som en skadeskjuten tjur & rev runt efter en ficklampa... Jag i min tur sprang ut i trädgården (i trosor & liten t-shirt, härlig outfit för mygg), grabbade tag i vattenslangen & slog på den på max samtidigt som jag sprang mot hönsinhägnaden skrikandes... Men ni hör ju, det var total kalabalik & ett mindre mirakel att ingen granne ringde polisen. Hann se ett djur som jag tror var en tvättbjörn springa mot mig bara för att vända i panik över mig & vattenslangen & försvinna bakom trädgårdsskjulet (där den troligtvis sen klättrade över staketet). Vid det här laget kom Paul ångandes med ficklampan & så började jakten på våra hönor. Fjädrar överallt & inte en enda höna i hönshuset, alltså den ångesten! Men en efter en hittade vi dem, tilltuffsade men vid liv... tills vi hade fem av sex. Letade & letade & letade medan myggen bet & tillslut sa Paul att det nog bara var att ge upp men jag kände att vi var tvugna att ge det lite till... & så hittade vi henne längst ned vid källartrappen, tryckandes vid källardörren. En så ledsen syn. Tvättbjörnen hade greppat tag kring nacken om henne så hon satt där, skakandes, med fjädrar spretandes åt alla håll & kanter & blödandes - men vid liv. Fanns liksom inte så där jättemycket att göra i stunden så vi stoppade om henne i en nesting box & där har hon suttit fram tills för någon timme sen, då hon la ett ägg & sen travade ut & drack samt åt. Som jag skrivit om tidigare är det svårt att få veterinärer att se backyard chickens, så vi försöker plåstra om & rengöra så gott vi kan på egen hand & se till så att hon har färskt vatten som vi ska försöka tillsätta lite antibiotika i om vi kan få tag på det i dag & så får vi bara hålla tummarna för att hon piggnar till. Men jag kan ju villigt erkänna att vi inte direkt är världens piggaste gäng här idag - hade jag varit tvungen att beskriva mig själv med ett ord så hade det varit lätt, ett vrak.  

Kommentarer
Postat av: Pauline Down Under

Oh, stackars honor. Glommer aldrig den gangen da jag EN GANG glomde stanga om var Red (stor statlig tupp, som sov separat, inte med the ladies) och horde ett jakla liv. Sprang ut och sag inget djur men val en livradd Red med alla tail feathers borta. Kande mig som varldens samsta mamma!

Rovdjur ar ju det varsta hotet mot honsen, och det samsta ar att typ allt vill doda dem. Ni far kolla over sakerheten pa er honsgard. Har maste man grava ner honsnat en halvmeter i marken eftersom dingos graver sig in. Och sedan maste staketet vara minst tva meter hogt eftersom ravar och dingos kan hoppa hogt. Manga har tak pa ocksa (nat) sa att inte rovfaglar kan attackera ovanifran. Det ar ett sattyg att fa det inbrottssakert.

Svar: Ja jäklar vilket liv alltså - jag är förvånad att inte halva gatan vaknade!
& jag vet... alla vill äta höns, men vi har varit så förskonade från det i 2-års tid nu att vi kanske blivit lite slappa. Vi har i alla fall jobbat på att förstärka hönsgården i princip hela dagen idag & nu känns det som om vi i alla fall kan gå & lägga oss utan hjärtat i halsgropen. Lilla chickaboom har också piggnat på sig under dagen så det känns skönt, kändes nämligen väldigt dystert när vi först hittade henne men jag tror att hon var så sönderstressad just då att hon verkade mycket sämre än vad hon egentligen är.
Ida

2018-07-16 @ 01:23:22
Postat av: Camilla

Herregud! Skönt att hönorna mår bra trots attacken i natt och att ni får en lugn natt som kommer ❤️

Svar: De har återhämtat sig helt OK med tanke på hur illa det såg ut där söndag natt. De är helt klart lite mer lättskrämda & vi har haft ett par dagar med reducerad äggproduktion, men det är inte så konstigt med tanke på det stresspåslaget!
Ida

2018-07-16 @ 16:08:26
Postat av: Gunilla

Jösses vilken natt!
Hoppas ni återhämtat
er nu och att den stackars hönan mår bättre.
Tänk att det finns tvättbjörnar som river loss i städerna.Hade ingen
aning!





Svar: Hönan har återhämtat sig, lilla kämpen. & vi har tack & lov fått sova lite mer ordentligt sen dess!
& absolut! Här i Guelph har vi ändå inte så jättemycket tvättbjörnar, i Toronto var det helt crazy i jämförelse. Så många morgnar som jag startat med att inse att en trash panda tömt hela soptunna över uppfarten. Extra kul när de grävt sig in i påsar & ens gamla tamponger dekorerar grannens uppfart...
Ida

2018-07-17 @ 23:43:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0