Our cottage work...
Kom på att jag faktiskt inte talat om VARFÖR vi jobbar så himla mycket ute i stugan. Två anledningar.
1) Pauls pappa fyller snart 80 år, om en månad närmare bestämt. Tanken är att vi ska överraska honom med en B&B helg ute i stugan - han har nämligen inte varit där ute sedan i juni, så i han tror att stället fortfarande är total kaos. Vilket det ju i & för sig är... men som sagt, vi har en månad kvar att få det beboeligt!
1) Pauls pappa fyller snart 80 år, om en månad närmare bestämt. Tanken är att vi ska överraska honom med en B&B helg ute i stugan - han har nämligen inte varit där ute sedan i juni, så i han tror att stället fortfarande är total kaos. Vilket det ju i & för sig är... men som sagt, vi har en månad kvar att få det beboeligt!
2) Vi planerar ju att flytta hem så småningom & då hade det varit himla trevligt att ha ett fungerande sommarhus här i Canada att åka & hälsa på.
Så det är DÄFÖR som vi sliter med spökskogen...
& skrubbar väggarna med antibakteriella kemikalier...
& hatar tapeten i bakgrunden, men ännu mer det där röret som står bakom skorstenspipan...
Någonstanns här slutade jag nämligen skrubba & bara "Paul, du det luktar... död här". Varpå vi kikade runt lite & sen råkade titta ner i röret. Där det låg en död mus. Den lille stackaren hade råkat trilla ner där & sedan svultit till döds. Fy fan... Det kanske låter lite klyschigt att tycka synd om musen för att den dog på det sättet när vi placerat ut fällor med gott resultat under helgen (intagna nu under veckan när vi inte är där & kan hålla koll). Men jag tycker att det är stor skillnad på att dö ögonblickligen & att sitta fast i ett stort keramikrör...
Weekend Peaks...
Anlände till stan sent igårkväll, klarade av middag & två avsnitt av Downton Abbey & sen stöp vi i säng. Så uppdatering från helgens eskapader fick helt enkelt vänta tills idag. Som vanligt har vi jobbat järnet ute i stugan, det blir ju lätt så när det bara är två personer (i en familjekonstellation av sex) som gör allt jobb. Fördelen med det scenariot är dock att man kan belöna sig själv med gott samvete - två timmars söndagslunchpaus = check!
Blev pubben i Norland igen, herregud vad jag älskar det stället. Enda negativa den här gången var att vårt bord inte stod i solen, vilket medförde att moi frös ihop totalt & fick sitta med Pauls fleece genom hela lunchen.
Men det är sånt man tar när man serveras världens bästa seafood salad. Även om jag alltid känner mig lite som Sunes mamma när tallriken kommer in. Ni vet vad jag menar eller hur? Hur Sunes mamma alltid beställer sallad för att hon behöver tänka på vikten & sedan lägger till varje tillägg som bara finns & slutligen dränker allt i en liter Rhode Island...
Sneak Peek…
Vi eldade en massa igår...
men vi fortsatte också att måla om i köket. Eller, i hela stora rummet verkar det som… Inte på långa vägar färdigt, men det börjar ta sig. Bjuder på en liten sneak peek, skandinaviskt vitt here we come!
Bye bye, fjällstuga från 80-talet!
Night Flowers!
Trodde aldrig att de skulle hinna slå ut - men TADA!
Night flowers som vi dragit upp helt själva, vi plockade till & med fröna förra sommaren. Tycker att de är så himla fina, lite som smågodis! Anlände till stugan vid fyrasnåret igår & knopparna var så stora att Paul & jag helt otåligt snurrade runt dem tills de äntligen blev tillräckligt mörkt & då - så där lite magiskt - öppnade de sig sakta, sakta, & vi jublade!
Kaninstuvning...
Förövrig kan jag tillägga att jag är grymt sugen på att beställa efter en bok i hur man lägger fångstsnaror. Den där sabla lilla stugkaninen... Planterade ett gäng krasse ute i stugan av början av sommaren & de där stackars blommorna har KÄMPAT något helt enormt för att överleva. I helgen lyckades en få till EN blomma:
Alltså, checka klövern som växer bredvid - de här krasseplantorna är verkligen miniatyrsmå, så att en lyckades få till en blomning var ett mirakel av magnituden "Jesus går på vatten" eller "Paul lyckas laga middag själv". Dagen efter kvarstod nada. Kaninen hade jämnat min lilla krasse med marken. Helvitis lilla gnagare säger jag, men vänta du bara - en dag blir du gryta!
Can toads hunt?
Ni vet ju redan att det kryllar av allehanda djur ute i stugan - möss i köket, kalkoner i trädgården... I helgen stötte vi på den här figuren.
En padda. Inte så där speciellt i sig - men ser ni den lilla gulsvarta grejen framför honom? En jordgeting. Den här paddan hade placerat sig precis utanför getingarnas bo & då & då högg han en när de kom utkravlandes. Paul & jag fann det här något så helt enormt fascinerande. Var det en slump att han hamnat där & bara "manna från himlen!!!", eller hade han hamnat där pga att getingar utsöndrar någon slags feromon så att de ska hitta tillbaka till boet? Så många frågor, så lite padd/getingkunskap! Känner att dagens lunchpaus kanske måste ägnas åt lite alterantiv forskning.
Lovely Cottage Weekend...
Vi har haft en helt perfekt helg ute i stugan, kring 28 grader varmt & bara KNALLBLÅ himmel! Planterade en massa nya plantor inför nästa år, fortsatte att måla om i köket & så klippte vi ner ännu massa mer ceder. Mumin fick dessutom komma med oss ut för första gången under cederklippandet (för mycket broms tidigare) & det var väldigt uppskattat. Liten älskar att sitta & kisa mot solen.
Japp... definitivt en hitt att vara utomhus...
Finn ett fel... :)
Jag försöker tänka negativt...
Måndag... BLÄ. Fem hela dagar kvar tills nästa helg, sitter i soffan & känner noll inspiration & livsglädje inför ännu en jobbvecka. Tankarna far liksom hela tiden tillbaka till stugan - tänk om jag vore där nu. Tänk om jag kunde få bo där ute & bara måla, påta runt & klippa ner träd... Inser ju att det här inte är ett hållbart tankesätt, jag MÅSTE koppla bort landet & fokusera på jobbet. Så jag försöker tänka på allt som är dåligt med stugan. Det faktum att det fortfarande dyker upp muslort lite vart som helst, att det är svinkallt på morgonen, att luftmadrasser verkligen är rätt osköna & att duschen är av typen "institutionsdusch/gympadusch" - alltså en sån som bara har ett kort munstycke som sticker ut från kaklet. Jag tänker på att det alltid dyker upp små konstiga djur överallt & ofta i min nacke...
& att spindlarna där ute blir cirka 4 cm långa... & jag försöker tänka på giftig murgröna...
Men då haverar det negativa stugtänket - för Paul har varit enormt effektiv i sin krigsföring mot just poison ivy. Numer får man leta efter gröna exemplar eftersom nästan alla ser ut som på bilden ovan, lidande för att Paul sprutat agent orange eller något liknande på dem. Sabla Paul att förstöra min nego-tänk... hur ska jag nu få något gjort den här veckan?!
Hate being left behind...
Men även om matte nu råkar vara Muskoka Regions cedermotsvarighet till Lucky Luke så bryr sig inte min egen lilla Ratata. Mumin tycker att det suger när vi är ute i trädgården & han får sitta inne. Så fort vi har det upplägget så sätter sig liten vid myggnätsdörren & så börjar skönsången...
Det spelar ingen roll HUR djupt han än verkar sova när vi beger oss ut på cederjakt, liten vaknar ändå till, tultar bort dörren & sätter sig & gråter ut sin saknad. Det gör lite ont i mammakatthjärtat när han sitter där... samtidigt är han ju så sött tappad på huvudet att man bara måste skratta lite åt honom! I mean, ser han ut som ett katt som lider? Nejmen inte riktigt... Låter han som om vi är onda människor som nöjesrycker morrhår? Japp.
Jag drar snabbare än min egen skugga!
Jag börjar få sån feeling på det här med att kapa träd & efter att Pauls föräldrar gav mig ett trädgårdsmästarbälte i födelsedagspresent så finns det ju liksom inga gränser längre! Jag är helt enkelt ostoppbar - det finns ingen i Township of Kawartha Lakes som kan slå mig! Cederträ i sikte?
Jag drar snabbare än min egen skugga!
& sen... klipp, klipp, klipp! Så finns det ingen ceder kvar!
None I tell you!
Jag & mina asgrymma rosa små handklippare som stödjer bröstcancerforskningen är helt enkelt för snabba!
Höjden av otacksamhet...
I sann kanadensiskt anda tvärnitade vi på hemvägen när vi fick syn på den här lilla vandraren. U-sväng (ännu en kanadensisk klassiker!) & så plocka upp litet urtidsdjur. 
Som, som vanligt, inte gillade räddningsaktionen.
Men det här exemplaret nöjde sig inte bara med att väsa som alla de andra, nej någonstanns här...
Pep Paul till & la in högsta växel - för sköldpaddan kissade ner honom! & det kan jag tala om, sköldpaddskiss var ingen höjdare så där rent luktmässigt. Så pass så att Mumin kände sig hotad, hoppade ner i bilkattlådan &... ja, det luktade ju inte hallon i bilen direkt. Fast det var så där tokigt att man bara kunde skratta åt det - så vi satt båda med tårar i ögonen & försökte inhalera så lite odörer som möjligt.
Big Birdies!
Låg & familjemyste på vår luftmadrass imorse - jag, Paul & så Mumin mitt imellan. Men så plötsligt så ville liten inte längre ligga kvar under täcket, utan ålade sig ut med något stirrigt i blicken. Vilket genast smittade av sig på mig - vad hade han fått syn på? Vildkalkoner!
Snurrade ut från filtarna, ålade över golvet & bort till soffan & min kamera - millimeterlirkade upp dörren till altanen & lyckades knäppa ett vettigt kort innan de två fjäderfäna kluckade sig in i skogen.
Resten av morgonen har ägnats åt att säga "SO COOL" ungefär femtioelva gången. Paul tyckte väl att det var kul att se dem & så, men förstår inte riktigt min upphetsning. Men så har han heller inte vuxit upp med världens bästa farfar som kunde smyga sig på sovande älgar.
Duck Race!
Åh vilken liten heldag det här håller på att utveckla sig till! Först världsbäst seafood salad på vår lilla pub i Norland, sedan shopping på järnaffären i Coboconk & sen... Duck Race! Gud som jag sett fram emot det! Ända sedan förra året då jag fick nys om sagda event men sen tvingades inse att vi skulle vara i Sverige just den dagen. Men inte i år alltså, så vilda hästar hade inte kunnat hålla mig ifrån itippandet av 2000 ankor i Gull River!
Vi hade tre lotter, en för mig, en för Paul & en för Mammut. Så det var med spänd förväntan vi såg startfältet närma sig...
Under bron &... väldigt jämt på upploppet. Heja, heja!
Dessvärre var turen inte på vår sida det här året. Oh well, har man tur i kärlek så kan man inte förvänta sig att även vinna i plastankerace. Förövrigt, Lionsgubbarna som håller i eventet... så himla söta i sina plastponchos!
In the spirit of Lillebror...
Idag är det lillebrors födelsedag - den andra i ordningen som vi inte firar tillsammans. Han är nämligen ute & hajkar i drakbergen i djupaste afrika - & jag, ja jag sitter ju på en solstol & tittar ut på enorma mängder canadensisk ceder… Eftersom jag saknar lillebror lite extra idag beslutade vi oss för att göra något i Magnus-anda. So, vi hajkade bort till den sjö som faktiskt ligger på Pauls föräldrars tomt. Tog oss 40 minuter att slå oss igenom trollskog fylld av ormar…
Grodor…
& en faslig massa spindelväv & sedan öppnade skogen upp sig & vi tittade ut över…
Min spontana kommentar ”Men VAD tänkte dina föräldrar med när de köpte det här stället?”Jaha… Nu vet vi i alla fall vart alla mygg kommer ifrån… På vägen tillbaka kände sig Paul riktigt in tune med lillebror & gjorde sig följaktligen illa. På ett taggtrådsstängsel.
Vilket vi fick följa upp med massiv utvärtes alkoholbehandling samt hysteriska skrik från Paul & nervöst ”gud jag vet inte vad jag ska göra av mig själv” fnitter från Ida. Happ... & det är väl ungefär allt som hänt så här långt. Just nu sitter jag i bilen & skriver med mobiltelefonen som internet-källa, Paul är inne i järnaffären & köper någon pryttel & Mammut håller på att DÖ eftersom favoritpersonen har lämnat honom i bilen för all tid & evighet. MJAOOOU!
Country dinner - sort of...
Att leva stugliv i x-antal dagar är definitivt en övning i organisationsförmåga. Hur många luncher ska man vara borta, hur mycket mjölk behövs till tre frukostar… Då underlättar det om man kan fuska lite - så det gjorde vi igår! Vi tog ett snabbstopp i Orillia & besökte deras enda sushi-restaurang. Perfekt när man anländer vid halv åtta på kvällen & känner sig så där lagom sugen på att ställa sig & laga middag.
Körde som vanligt på spicy tuna - som är vår standardorder för jämnförelse av olika sushi-ställen & så blev det en dragon roll samt en Elvis roll. Elvis-versionen var täckt av fräst shitakesvamp, intressant smak-kombo, men kanske inte den som jag direkt kommer att slås för att beställa igen.
Anyway, vi var i alla fall sjukt nöjda med det här nya uppslaget. En perfekt kombo av storstad & lantliv!
Jag tänker att vi kan skaffa en sån här i stugan!
Alltså... "vill ha" nivån just nu? Skyhög!
En brygga, som är en båt, som är en fästmansoffa... Så himla sweet! Tänk en varm dag på sjön, men en kylväska (i det här fallet tänker jag faktiskt öl) & så ett metspö. Livet på en pinne. Nu var ju inte Pauls föräldrar smarta nog att köpa en tomt vid en sjö för trettio år sedan, så det är ju lite kört att försöka tjata mig till en sån här här... Den hade liksom tagit upp hela floden & även om man lyckats få till sjösättning under vårfloden så hade man fastnat i första bästa flodkrök. Men i vår stuga hemma i Sverige... DÄR hade det gått. Där hade det gått alldeles utmärkt. Pappi... när jag fyller 30?!
Nej men fan också...
Pauls föräldrar kom ju ut till stugan igårkväll & det var över förväntan trevligt. De var ok med vad vi gjort i stugan, vi åt middag på väldigt söt byarestaurang & så avslutade vi med lite frozen margaritas. Vad som inte var så himla trevligt, Pauls mamma pekade ut vad som är poison ivy... Innan har vi båda aktat oss lite så där småslött för sånt med tre blad - men nu vet vi vad som orsakar smärta en masse. Det här djävulskapet.
& det finns ÖVERALLT!
Längsmed hela vägkanten, inne i den hemsökta skogen & runt husknuten mot sidan där vi eldar... Måste erkänna att jag först blev väldigt trött - sen valde jag att se potentiallen i det hela. Massa giftigt grönt = fram med hela arsenalen av pryttlar som kan ta död på växtlighet! WE WILL CONQURE!
Late start...
Woppa, ut till stugan! Egentligen skulle vi ju ha åkt ut tidigt igår eftermiddag, men så fick vi ingen kattvakt & Paul blev ledsen i ögat. Jag frågade lite försiktigt om han tyckte det kändes FÖR jobbigt att lämna Mammut ensam för två nätter & fick ett litet stumt nick tillbaka - så då stannade vi kvar i stan. Stugan är vår lilla oas från storstaden, så det får inte kännas jobbigt att åka dit! Nu imorse, efter att ha väckts av pipig katt vid sex-snåret? So long, farewell, auf wiedersehen goodbye! Nu åker vi ut & ser över hur mycket pumporna tagit över sedan sist!
Banne mig om vi inte får en enda pumpa ifrån detta experiment - då blir jag upprörd å det grövsta!
Vårt lilla stugdilemma...
Så igår... vad gjorde vi ute i stugan? Klipp, klipp, klipp! Håller sakta på att förvandlas till en riktig canadensisk timmerhuggare! Checka bara flodutsikten som vi numera kan njuta av!
Uppenbarligen är det bara den rutiga skogshuggartröjan som saknas! Ett litet problem dock...
Det blir ju lite ved & bråte över när man jobbar så effektivt som vad vi gör...
& även om man bara "Det spelar ingen roll att jag har världens mest illasittande shorts, jag är ändå freaking oövervinnerlig när det kommer till cederdödande" - så får man lite panik när man ser berget av kvistar att elda & inser att nästa helg, då gäller det att elda för kung & fosterland redan från & med fredagkväll. För på lördag, vid lunch, kommer Pauls föräldrar ut till stugan & ser det då ut som det gör nu blir det lite drama är jag rädd. I stil med "You´ve RAPED the forest!"... & det känns som ett småjobbigt scenario med tanke på att det FAKTISKT är så mycket finare där nu, så länge man inte tillhör aktivistgruppen "Jag är lite labil, så förändringar är dåligt & det här är definitivt work in progress & jag är inte delaktig i det så jag tänker ställa till en scen". So, fredag - läge att lämna stan så pronto som det bara går. Jag lobbar för lunch!
No tornado today...
På väg upp till stugan varnade de att "funnel clouds" siktats, alltså förstadierna till tornados. Moi som älskade filmen Twister när det begav sig började glatt spana ut genom fönstret i jakt på spänning. Paul spanade även han, men efter kaffeställen & svängde in på en liten gård för en espresso. Det första som mötte oss förutom själva kiosken var följande vindspel... Gissa vem som fick puls?!
Förutom Twister-rekvisita verkade gården även försöka få till en "Fåglarna" atmosfär...
& eh, Shrek?
Nej, jag ger upp... kan inte komma på någon film med gäss...
Men låt oss säga så här, det var ett något annorlunda kaffestopp. Inte ett standard Starbucksbesök om man säger så. Som exempel så har jag aldrig gått in på ett Starbucks som haft en skylt på dörren där man kan läsa "Thank you for smoking pot"... Inne i den lilla kiosken sålde de allt mellan himmel & jord - men fokuserade på kaffe & oliver. Fyllda oliver. Så nu har jag för första, & enda, gången provsmakat klassikern jordnötssmörsfylldchillioliv.
