MsBree

För ett par år en inhandlade jag en världskarta som jag nålade fast på väggen över mitt skrivbord på kontoret. Tanken var att den där kartan skulle peppa mig att arbeta hårdare. I en PhD-students värld ser det nämligen ut så här: mer jobb = mer tid till att resa utan ångest. Det där fungerade inte så bra. Jag kände helt enkelt inte mig själv tillräckligt väl. För istället för att titta upp mot kartan lite då & då & manas till nya kodstordåd i stil med:

rand.hp(oct$Process.length, indep, fam="gaussian", gof="Rsqu", num.reps=1000)$Iprobs

Katt har dessutom funnit ett nytt glädjeämne i livet - badkaret. Herregud vad roligt han har med badkaret! Man kan planera VANSINNIGA ATTACKER från badkaret, man kan slappa i badkaret, man kan gå på toa i badkaret (vi har placerat kattlådan där), man kan leka med duschdrapperiet. Badkaret är i korta drag en succé. Surt för Mumin att vi har två duschar hemma i Toronto.

08.50något... Paul ringer & beställer en Airport Limo till kvart över elva.

09.00, Ida bestämmer sig för att printa flygbiljetterna. Ida inser att flyget går 12.10, inte 13.10.

Paul ringer Airport Limo & ändrar beställningen till 10.15.
Paul & Ida inser att de nu har 75 minuter på sig att packa inför resan. Inklusive kattlåda, kattsand & kattmat.
Panik utbryter.

Det är bara att inse, vi är katastrofala när det kommer till att förbereda saker & ting i tid. Suck... om jag någonsin blir med barn blir det hemmafödsel oavsett om jag vill eller inte. För det är ju inte så att vi kommer att få ändan ur i tid för att ta oss till sjukhuset.

Trevliga nyheter så här på måndagsmorgonen - Svenska Ambassadens passmaskin har återuppstått! Jäklar i min lilla låda vilken lättnad. So, nu blir det flyg till Ottawa på lördag i alla fall. Alltså dags att boka hotel & se om vi kan få in Muminbo på flyget. Var ju inte jättesugen på att göra allt det när hela resan var i jeopardy - men nu brinner det i knutarna!

Vaknade kring åtta, låg & kände mig något helt galet glad... oklart varför. Sedan slog det mig, Bermuda. Herregud vad jag är glad över den bokningen! Som var så tokigt otippad. Vi har pratat lite löst om att åka någonstanns under påsken, under veckan nämdes Las Vegas & vi bollade med den tanken en dag eller två. Sen satt vi där igår & skulle boka & insåg två saker:

1) Biljetterna till kasinohuvudstaden var rätt dyra
2) Air Canada hade specialerbjudanden på ett gäng resor - med utgångstid 38 min från det att vi upptäckte det

Så det blev lite kaos i soffan, om än väldigt fnissigt kaos, & så helt plötsligt så satt vi där med två biljetter till Bermuda - 5 minuter innan dealet gick ut. Har aldrig bokat en resa bara så där förrut, vilket gör att det känns ännu lite roligare! Leve spontanitet (även om vi nu inte reser förrän om typ tre månader)!

Ni vet det där tidigare inlägget om påskresan, det där inlägget om beef jerkey & Aerosmith. Well... det visade sig att flyg till Las Vegas är lite dyra just under påsken. Så det blir inte Red Rocks... Pip. Måste nöja oss med något mindre, som... freaking Bermuda! japp. Vi flyger till Bermuda över påsken, en snabbresa på fyra dagar. Ja, vi är där i typ en kvart. Ja, stället är stort som en knappnål. Men herrejäklar vad jag ska njuta! Vi ska bo i jätteturkosa rum & jag ska dricka rosa saker med frukt på pinnar. Eller ännu hellre, rosa saker ur frukt!

Har insett att det blir flyga av inom en snar framtid. Mitt pass går nämligen ut till sommaren & jag måste skaffa ett nytt - vilket jag bara kan göra på Svenska Ambassaden i Ottawa. Eftersom jag bränt mig så många gånger när jag väntat med sånna här saker så känner jag att jag vill vara ute i god tid den här gången. Ett halvår i förväg känns lämpligt. So, Ottawa måste alltså besökas senast februari. Eftersom det tar cirkus 6 timmar att köra dit, 5 timmar tåg & bara en timme flyg så blir det Air Canada. I ärlighetens namn så beror det också lite på att jag vill samla fler Eurobonuspoäng, mycket vill ha mer... Men alltså ambassadens öppentider, 9-12? Här trodde jag att ens ambassad skulle välkomna en med öppna armar - men icket. 21 timmar per dygn behagar de ha stängt. Service, service.

Mycket trevligt att sitta & kika på New York & dricka bubbel - kunde jag lätt göra var dag!

Lite sauvignon blanc fick vi också i oss & sedan kände jag bara att "åtta timmar på ett plan över öppet vatten, piece of cake!"

Från vårt hem, fyra stopp innan vi når vårt mål. Första anhalt, Torontos internationella flygplats - Pearson. Där jag ska dricka min sista Starbucks Chai på tio dagar. Andra anhalt, Newark - NY. Där jag kommer att stressa livet ur mig. Tredje anhalt, Stockholm. Där vi landar efter att jag vinat mig över Atlanten för att lugna nerverna (30% posttraumatisk stress över NY-stoppet, 70% flygfobi). Fjärde anhalt, Umeå. Där jag kommer att svära över alla idioter som anser det nödvändigt att pressa sig mot bagagebandet (nej, av alla flygplatser jag varit på så finns det ingen där folk beter sig lika förståndshandikappat åt som vad de gör på Umeå flygplats).

Sedan...

Lycksele

& då, då, mina vänner - då är det julefrid i hela mig.

Klockan är halv tre på natten här i Toronto. Om vi har packat klart? Nej. Om vi ens har lyckats tvätta & torka alla kläder? Nope. Om vi har allt under kontroll? Appelut inte. Hittade just Pauls pass i badrummet med en våt bit papper ovanpå. Frågade vad syftet var & fick svaret att en godisbit dessvärre smält på passet & han nu försökte lösa upp sagda godisbit... Paul & Ida i ett nötskal var det här ja.

lyser med sin frånvaro. Oki, så jag oroar mig för att det ska bli snöstorm i NY, att bagaget ska komma bort, att jag ska glömma passet hemma... Alla de sakerna. MEN. Den där stora tyngden över bröstet som säger "This is it. Nu dör jag innan jag ens hunnit uppleva de där sakerna jag sett fram emot", den, den har inte infunnit sig. Jag tror att det beror på tre saker:

Tio år har det gått sen den där gången motorerna dog & jag gick från normal resenär till att bli illamåenderädd för flyg. Under de tio åren har jag rest till Australien, Canada, LA, Seattle & en massa ställen i Europa... & jag har fixat det varje gång. Aldrig bangat ur, skippat eller ställt in en resa. Utan kallsvettat, ibland gråtit, mig igenom dem - men ändå alltid satt mig i flygplansstol efter flygplansstol för att jag vägrar låta mig begränsas av min flygrädsla. Det är jag faktiskt himla stolt över.

Men vet ni - jag tittade ut genom fönstret, fick se ett flygplan & fick INTE dödsångest! För mig är det stort! Det är bara 17 dagar kvar tills att vi flyger till Sverige & i vanliga fall brukar jag redan nu känna panik bara vid tanken på flygvärdinnorna & deras icke evakueringsvänliga skor, glappa dörrar, gula syrepåsar & det faktum att luftgropar ondsint väntar tills att jag är på toaletten. Men nu... lite pirr i magen. Den bra typen av pirr. Den typen av pirr som jag faktiskt känner igen som spänning för att jag ser fram emot något. Det är bara att konstatera att sista tidens fläng (hur många individuella flyg sedan augusti, 15?) har hjälpt mot ångesten. Det är alltså viktigt för mitt mentala välbefinnande att jag reser ofta, jag tror att det trubbat av rädslan lite.Eller så beror det på att jag druckit så mycket flygvin att jag småglömt hur hemskt det kan vara...

Happ, så har vi bokat in oss på Elite Eden Park Hotel i Stockholm över nyår. Höll på & velade i en oändlighet över om vi skulle välja det eller något av de hotel vi bott på tidigare - Rica & Freys. Jag älskar Freys, tycker att det är så mysigt, men har ingen aning om frukosten är bra. Rica å andra sidan har rätt sugiga rum, små små kartonger, men frukosten är to die for. Tillslut bestämde vi oss helt enkelt bara för att prova något helt nytt, så förhoppningsvis blir det en supervistelse. Inte som förra gången vi bodde i Stockholm... värdelösa Best Western Hotel Terminus, välkommen till finlandsfärja 1982. Anyway, nu kvarstår att spika schemat under våra två dagar i Stockholm. Nyår på Skansen är ett måste, men i övrigt har vi noll på agendan. Allra helst hade jag velat boka in oss på en mysig nyårsmiddag, men det här har visat sig vara ett STORT problem. För alla restauranger serverar "nyårs-supé" & det innebär hummer. Vilket Paul inte pallar att äta. Vägrar hosta upp en massa pengar bara för att pojkvän ska få en halv hummer på sin tallrik & sedan äcklat peta på den med sin gaffelspets tills den bärs ut...

För att vara så flygrädd som jag är får man ju lite torrt konstatera att jag reser rätt mycket. Medan jag satt på mitt hotelrum i Madrid passade jag tillexempel på att boka julens flygbiljetter. Paul fixade trippen över Attilanten, jag inrikesflygen. Den här gången mellanlandar vi i New York, men sedan kan vi borda ett flyg som går hela vägen till Stockholm. Så lycklig att jag slipper Frankfurt/Bryssel/Schiphol! Samma dag som vi landar, den 23 december, bordar vi ett SAS plan till Umeå & där landar vi 11.35. Sedan firas det jul i dagarna åtta, & den 30 flyger vi ner till Stockholm igen. Det går nämligen inga flyg på nyårsafton & vårt flyg hem går tidigt den 1 januari. Så inte så mycket att välja på, nyår måste alltså av nödtvång firas in i Stockholm. Fast jag måste erkänna att jag ser fram emot det - jag vill stå på Skansen & höra "RING KLOCKA RING" på riktigt! Vad mer kan man göra i Stockholm precis så där under årets sista skälvande dagar? Tips mottages tacksamt!

03.30... jag har hunnit ta en dusch & dragit på mig lite kläder. Nu drar jag en cola från minibaren & hoppas på sockerchock. Flyger till Frankfurt om 2.5h & måste försöka piggna till åtminstonde så pass att jag fixar att borda planet!

Absolut värdelös middag. €18 för lite fisk & räkor & sås. Portionen var stor som en knytnäve, fick inte ens ett litet babyspenatblad till. Nu tänker jag råutnyttja ALLA faciliteter på det här hotelrummet för att hämnas. Jag börjar med att spola ner allt toapapper.

Argh! Pratade precis med mamma, som just anlänt till Lycksele eftersom de blev försenade. Anledningen till förseningen, planets motor blev träffat av blixten... Piloten tog ner planet i Manchester för att checka att allt stod rätt till & jag kan tala om att om jag varit på det planet så hade jag tvingats använda båt som fortsatt färdmedel. Jag avskyr verkligen att flyga & sånna här incidenter gör att psykologsoffan lockar. Fy vad otäckt... nej nu måste jag lugna nerverna med ett glas vin känner jag.

Happ, en etapp avklarad. Befinner mig just nu i Madrid & sitter & småsvär över att hotelrestaurangen inte öppnar förrän 20.00. Inget i krokarna har heller öppet förrän då, så det är bara att vänta. Lite småjobbigt med tanke på att dagens lunch utgjordes av ett äpple & en liten flaska cava som jag drack ur en plastmugg på flygplatsen. Ett äpple till har jag dock fått tag på, så det hjälpte. What else... herregud vilket zoo Las Palmas flygplats var. Jag höll på att krevera. Hulahula dansöser, rödflammiga tyskar & en miljon skandinaver. Det var nästan så att det var en befrielse att få borda planet.

I skrivandets stund har familjen redan befunnit sig på ett flyg i tre timmar, de är alltså halvägs hemma. Själv har jag ju lite mer resande att se fram emot. Först 3 timmar till Madrid, där jag ska stanna i 11 timmar. Har bokat in mig på ett av de få hotell som erbjuder 24-hour shuttle traffic, kände att det kunde vara lite smidigt med skjuts från & till flygplatsen. Speciellt som jag ska vara tillbaka där vid 4 på morgonen. Efter att MAD har klarats av blir det två timmar på ett nytt flyg för att ta mig till FRA (Frankfurt). Där ska jag dricka chai & shoppa tänkte jag. Har 6 timmar på mig innan flyget går mot YYZ (Pearson Airport, Toronto). Nio timmar beräknas den lilla turen ta - oh joy! Så om jag summerar... om 36 timmar är jag hemma. Trettiosex timmar. Ingen kan säga att jag inte ansträngde mig för att vara med på mammas 60-årsdag, det är då ett som är säkert.