MsBree

Nu kanske någon skakar på huvudet & tänker "Bröllopsmardrömmar, det finns väl inte!" & någon annan kanske tänker "Men då kanske du ska fundera på om du har kalla fötter". Jag börjar med att adressera fråga #1, tydligen är det ett ganska välkänt fenomen - har läst en massa inlägg om det på det bröllopsforum där jag händer. Om jag har kalla fötter, nej, mardrömmarna har i regel att göra med logistik/detaljer, inte att Paul inte dyker upp. Det här var höjdpunkterna under nattens äventyr.

 

1) Mamma dök upp i vit, skittajt, byxdress med röda plymer på rumpan & kaninöron på huvudet...

2) Alla gäster var asiater, inklusive min blivande svärmor som stod & skrek på mig på mandarin

3) Alla lokaler hade linoleumgolv som inte var kompatibla med klackar, så jag föll omkull hela tiden

4) Jag fastnade med brudklänningen i en cykelpedal, kjolen åkte in i kedjan & kom ut helt skitig. Började gråta & mamma (med fjädrar & allt) kom & sa att jag fick rycka upp mig - det här skulle vi fixa! Helt plötsligt sprang vi runt i ett jättestort köpcenter & försökte hitta en toalett som vi kunde låna så att vi kunde tvätta kjolen. Tillslut hittade vi en bastu samt lite galltvål & så fick jag tvätta som en liten piga för att få ut smutsen

5) Kjolincidenten gjorde att jag missade min tid hos frisören, så jag fick springa ut i samma köpcenter för att försöka hitta en ny - bara det att de höll på att riva stället så jag var tvungen att hitta någon som låg så pass långt bort från rivningsutrustningen att håret skulle hinna bli färdigt. Det enda som fanns var en gubbe som jobbade som barberare

6) Jag sitter i barberarstolen & gubben håller på att skapa en hemsk baluppsättning när jag inser att jag inte har några pengar... Ser en person jag känner igen utanför salongen & ropar "kan du hämta min mamma?". Personen vänder sig om & det är Annette som jag gick med från lågstadiet till första klass i gymnasiet. Hon bara skrattar åt mig & räcker sen upp långfingret & jag minns att jag tänker "Jaja... jag avskydde dig i alla fall"

7) Jag kommer ifrån barberaren på något sätt & lillebror informerar mig att ingen av bröllopsprogrammen blivit tillverkade, så som de skulle. Jag sätter igång & panik sätter ihop dem & när jag äntligen fått ett klart så inser jag att det tagit så lång tid att alla gäster gått hem...

 

Jag vaknar & vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till allt detta KAOS. Jag tror att steg nummer ett blir att försäkra mig om att mamma inte dyker upp på bröllopet i en karneval outfit.

Minns hur jag gick igenom "Breakfast at Tiffany's" typ på någon timme när jag läste den för en massa år sen. Sedan försökte jag arbeta upp någonslags hype för filmen, men lyckades aldrig bli så där förtrollad av Audrey Hepburn som man ska bli. Antar att det bygger på agget jag känner över att hon fick rollen som Eliza i "My Fair Lady" istället för Julie Andrews. Det till trots så älskade jag musiken i filmen - Moon River var en favorit i många många år.

Tills idag. För idag var det dags för vår dansskolas våruppvisning. Paul & jag har ju bara dansat i två månader (imorgon), så vi bidrog bara till potlucken - men efter två uppvisningsblock kunde vi ju konstatera att ALLA nybörjare valde vals & i princip alla dansade till just Moon River. Efter den tredje rundan tittade vi på varandra & sa unisont "That's not our first dance". Happ, en sång på "ickelistan"... ett par till att bocka av...

Är det fredag så är det nästan helg - dvs, jag känner hur veckans uppbunkrade kreativitet inte riktigt går att hålla inne! Så idag blev det till att måla färdigt vår lilla gästboksvinlåda. Sist ni såg den var den ju vit istället för träfärgad, sen dess har den fått ett eller två lager till & så har jag tåtat dit vårt monogram samt datum då vi gifter oss. Nu är det här med att måla på trä inte min starkaste sida... men va sjutton, för en låda som vi hostat upp 45 kronor för så gör det inte så mycket om det inte är perfekt!

Jag tror att jag har målat lådan tre varv nu...

Nu när vi kommit upp oss en nivå börjar vi få lära oss nya danser - allra först ut var Cha Cha. Jag kan ju sägar så här, i nuläget tror jag att vi håller oss till valsen som bröllopsdans. Cha Cha går SÅ himla snabbt i jämnförelse & jag kan bara föreställa mig hur det kan bli trassel om man tagit ett glas vi eller två innan... Anyway, Cha Cha är sjukt roligt! Helt plötsligt får man köra extravaganta handrörelser & svänga lite på höfterna! Dessutom tillkommer en extrabonus, Lady Gaga visar sig nämligen vara väldigt Cha Cha vänligt - score på den! Hitintills har vi dansat till både Judas & Pokerface... är väl dock inte riktigt på Telephone stadiet än... men det är ok, farmor hade aldrig mer lagat köttbullar åt mig om vi försökt oss på någon liknande rutin på bröllopet.

Regniga dagar = perfekta pysseldagar! Paul fyndade ett gäng vinlådor i trä för ett tag sen, vi betalade typ 45 kronor per låda.

Super om man vill ge bort en vinflaska med lite mer klass, eller om man känner för att förvandla något för att man har myror i kroppen! I det här fallet beslutade jag mig för att lådan kommer att få agera substitut för gästbok på bröllopet. Problemet var ju bara den där jäkla loggan... så jag tillbringade lite tid tillsammans med en slipmaskin & fick ner det hela lite - om än inte helt & hållet. Vågade helt enkelt inte slipa bort allt eftersom locket i sig är så tunt.

Jag är en stor anhängare av monogram - allt som kommer med ett är lite bättre än samma sak utan. Förutom näsdukar möjligtvis... jag är en ännu större anhängare av papersvarianten utan monogram. Anyway, eftersom jag känner en stark koppling till länkade bokstäver har jag försökt klura ut ett lämpligt åt Paul & mig. För självklart måste vi ha ett till bröllopet! Antal gånger jag svurit över att mitt namn börjar på världens tråkigaste bokstav från ett layoutmässigt perspektiv... ungefär 152. Efter mycket möda & tandgnissel tror jag i alla fall att jag landat i en version som jag känner mig bekväm med.

Megha & Matt kom över för middag & Game of Thrones igår. Första gången vi såg dem sedan de kom tillbaka från Indien, så det blev en väldigt pratfylld kväll som slutade med att vi alla satt i soffan & småhummade med till GofT introt. Megha är väl en av de mer generösa människor jag känner - men jag blev ändå helt paff när hon stack ett sammetsfodral i handen på mig & förklarade att det var en "förbröllopspresent" bara till mig...

För ett år sen vaknade jag upp i vårt persikofärgade rum på Bermuda, vi åt frukost, snörde på oss bekväma skor & skuttade ut i solen & grönskan. Det var en så galet fin dag - som taget ur en sagobok! Blommor i alla de färger...

Som ni vet är jag på jakt efter de perfekta bröllopsskorna. Länge tänkte jag naivt att jag kunde kombinera dansskor med de skor jag ska ha på mig under resten av dagen, det var tills dess att jag insåg att sulorna på dansskor är skinn- eller mockaklädda. Lyckat att gå på kyrkans grusgång med den typen av skor, not. Så jag slutade leta efter ett par skor som andades flärd & samtidigt gick att dansa i & köpte helt enkelt på mig det här paret. Ful dansskoklack, check!

 

Kvarstår - att hitta de skor jag kommer att ha på mig resten av tiden. Dagens potentiella bröllopsskocrush står Betsey Johnson för. Sparkly!

Dansen går ju som sagt bra, vi har i ärlighetens namn helg galet kul - så själva bröllopsdansen oroar jag mig inte för speciellt mycket. Däremot har vi ett stort problem i & med att vi fortfarande inte har spikat en bröllopssång... vad i helsike ska vi dansa till?! Att bara tyst skyffla runt känns ju inte så där jätteaktuellt. Från ett valsmässigt perspektiv har jag kommit fram till att jag rör mig bäst till filmmusik & om jag gillar filmen så går det i regel ännu lite bättre. Bäst så här långt fungerar soundtracket till Ciderhus Reglerna. Jag hade varit 100% på att dansa till just de här tonerna, men Paul är inte lika såld på att dansa till musik som i sin tur relaterar till en film som typ uteslutande handlar om aborter. I can see his point... Så om vi lämnar valsandet åt sitt öde ett litet tag till, tror ni att jag hade kunnat få med Paul på discotåget? För jag hade haft så sjukt roligt om vi dansat till världens bästa Gloria Gaynor. Som lillebror uttryckte det en gång i tiden "Ida, musikmässigt sätt är du en gay man fast i en kvinnas kropp". Jag känner att det statementet stämmer in rätt bra... på riktigt vid 1.45 börjar mitt huvud svänga från sida till sida & armarna lämnar kroppen & börjar svänga i luften...

Om det finns en sak som jag oroar mig extra mycket över när det kommer till bröllopet så är det hindersprövningen... Vi har försökt lösa den här frågan i månader, men det känns som om vi sitter fast i ekorrhjulet från gökboet! Ta dagens konversation med skattekontoret:

 

Skattetant som lät som gubben i Hajk: Ni måste ha bevis på att ni inte är gifta

Moi: Jo men det finns ingen central myndighet för det i Canada, går det bra med ett provinsutdrag?

Skattetant: Jag vet inte, men ni måste ha bevis på att ni inte är gifta. Precis som här i sverige.

Moi: Men det går inte, det är inte centralstyrt i Canada - utan provinsstyrt. Godkänner ni en Ontario försäkran?

Skattetant: Som sagt, ni måste ha bevis på att ni inte är gifta... eh, jag vet inte riktigt vad som gäller för Canada, men det är vad vi behöver - något som är som vad vi har här.

Moi: Nu finns ju inte det, så jag vill veta om Ontario fungerar eller om jag behöver utdrag från ALLA provinser vilket hade varit samma sak som om du bett mig om intyg från VARJE Landsting i sverige.

Skattetant: Du... jag sätter dig på en liten väntan här så ska jag prata med min kollega...

 

SKJUT MIG LÅNGSAMT. Tillslut kom vi i alla fall fram till att det ska gå bra antingen med papper från Ontario som visar att vi är ogifta/papper som visar att vi enligt Ontario Law har rätt att gifta oss. Kollegan visade sig också vara ett lyckokast i & med att hon informerade mig om att vi kan skicka in allt material för en förbesiktning så att vi är helt säkra på att vi har allt material som behövs. Sen kom kallduschen "Så kan ju det här ta 4 veckor innan ni får alla papper godkända & ni måste båda infinna er på cervicekontoret när ni lämnar in ansökan i orginal".

 

HELVETE. Jag kan vara i Sverige 4 veckor innan bröllopet... men för Paul att vara där samtidigt... ja det blir inte lika lätt att få till. Jag antar att det enda sättet vi kan få till det på är om han flyger över en extra gång före bröllopet, bara för att visa upp sitt pass innan han sätter sig på flyget igen.

Kolla vad som kom tillbaka från graveringsrunda till Montreal - min ring!

Det har lite otippat visat sig att vals är Pauls & mitt forte - vi är rätt kassa på swing, klarar oss i rumba, helt ok med foxtrot & så är vi faktiskt himla bra på vals! Så där så att vår instruktör hoppat flera steg längre fram än var vi egentligen ska ligga. Det verklar helt enkelt ligga för oss. Så idag tänkte jag att jag skulle spana in kronprinsessan Victorias & Daniels bröllopsvals. I mean, de om några hade ju tiden & pengarna att bli sjukt bra på sin bröllopsvals.  Kikar igenom de dryga två minuterna & drar snabbt följande slutsatser:

 

1) Jag gillar inte deras dansram - Victorias hand vilar bara poänglöst på Daniels arm

2) De är inte i rätt danslinje - vals är inte en dans man dansar bröst mot bröst utan lite off set, kolla på kungen & Silvia, de är inte positionerade mitt emot varandra utan lite mer åt sidan

3) EN snurr i början, så fattigt! Snurrarna är ju när damen får visa upp sig!

4) Bara ett... två tre, ett... två tre. Grundsteg - så himla tråkigt!

 

Med andra ord, Idas tendens att bli helt nördig över nya projekt har tagit ett nytt steg framåt - dans är alltså något jag kan lägga till på listan över saker jag försöker/har lärt mig & blivit helt nördig över.

 

 

 

Woot! Vi har fått vår första officiella bröllopspresent! En Soda Streamer - typ den enda kökspryl som vi verkligen önskat oss men aldrig köpt in! Eftersom jag är lite lätt beroende av kolsyrat vatten (gillar inte kranvattnet här) så var det här verkligen en SUPER present! Helt klappa händerna glad är jag i den!

Den 8:e april har Paul & jag varit förlovade i ett år & vi har LOVAT varandra att vi kommer att få till graveringen av ringen innan dess. I månader har vi sagt "Nästa vecka lämnar vi in den"... med det har alltid kommit något annat imellan/vi har glömt bort det. Imorse bestämde vi båda att det får vara nog med velandet, nu ska den in! Så jag vinkade hejdå till ringen & en timme senare skypade Paul mig & bara "Du, vad hade vi sagt om inskriptionen?". Iiirk, ingenting bestämt - vi har bara pratat löst om det hela... failure! So, nu MÅSTE vi ta ett beslut innan lunch så att Paul kan lämna in ringen & få det hela gjort! Det här är våra alternativ... vad tycker ni att vi ska köra på?

 

Church Bay, 8/4 2012

Church Bay, 2012-04-08

32.2493 N 64.8478 W, 8/4 2012

32.2493 N 64.8478 W, 2012-04-08

Ida & Paul, 8/4 2012

Ida & Paul, 2012-04-08

Ida & Paul, Church Bay

Ida & Paul, 32.2493 N 64.8478 W

Happ, dagens uppdrag - hitta bröllopsskor - föll ju helt platt. Efter att ha travat runt i typ två timmar var jag överhettad & småirriterad. För i fall att man inte har en fetish för strass/nitspäckade horskor som sedan korsats med holländska träskor så fanns det liksom inte så mycket att välja på. Allt var så apfult att till & med Paul insåg att det var fult. Jag provade två av de 972-miljoner par jag såg & det ena paret skar in precis i fotknölen på ett närmast makabert sätt & det andra paret var utformade så där så att det blev en halvdecimeters glipa mellan sulan & fotvalvet. Så på skofronten kan vi alltså konstatera FIASKO. Paul lyckades däremot hitta sin bröllopsslips - så det var ju å andra sidan väldigt positivt. Trodde liksom inte att det skulle gå fullt så lätt & smidigt.

Jag bara måste konstatera att det här med att gifta sig, det tar verkligen i-landsproblematiken i ens liv till en helt ny nivå. Vanligtvis gnäller man ju över att bussen är sen, eller att den bok man vill läsa inte kommit ut i pocket än (tungt)... men sen Paul friade kommer jag på mig själv med de mest bisarra problem. Som idag - våra pappersprov damp ner i brevlådan & jag bara "Men gud så jobbigt... nu måste jag VÄLJA vilka papperskombinationer jag vill trycka inbjudningarna i".

Nu när jag har brudklänningen (eller har & har... den kommer ju in i april/maj, men den är ju betald så vi ser det som om jag nästan har den) så är det läge att fokusera på skorna. Efter mycket funderande har jag kommit på att jag vill ha skor med slingback, peep toe, gärna rosett på tån & i någon av följande färger - marinblått, vitt eller silver. Sen måste de vara rätt höga pga klänningslängden, men jag ser helst att de inte har för tunn klack så att jag inte behöver oroa mig för vart jag går.

 

Redan här börjar jag känna mig lite stressad... känns som om jag har tillräckligt många krav för att det hela ska bli någonslags sko-odysse & att shoppa skor med Paul... tja, jag inbillar mig att det är som att shoppa vinteroverall med ett litet övertrött barn. Lägg sen till att jag gärna velat att skorna skulle vara dansskor så att vi kan dansa lite på bröllopet (plus så att jag kan gå in dem under våra danslektioner - vill INTE ha skavsår den dagen!) så känns det liksom helt kört. Vet ni hur FULA dansskor är? Helt deprimerande fula... korta konstiga klackar & alla kommer med massa remmar över foten. Ick. Det bästa jag hittat så här långt? Det här paret, men jag gillar inte strukturen eller det här paret - men då känns priset helt sjukt. I mean, jag hade gärna velat spela lite krocket eller kubb under cocktail timmen... då känns det ju så där att investera i något som som efter skatt kommer att gå på mer än 2000 kr. Jag ÄR klumpig, skorna kommer att vara gräsgröna efter 10 minuter av kubbande. I nuläget lutar jag åt att köpa att högt par till merparten av bröllopet & sen ett par dansskor som jag kan använda bara för själva dansen. I så fall funderar jag antingen på dessa eller dessa för dansen. Det sista alternativet känns lite så där skönt 70-taliga!

Weee! Jag har beställt min brudklänning! Nu finns det ingen återvändo - i slutet på april/början på maj kommer den in till David´s Bridal i Rochester, så då blir det USA tur & retur! Helt galet egentligen att köpa den i staterna istället för här... men klänningen var nästan 1500 kronor billigare på andra sidan gränsen, så då blir det road trip! Jag känner mig lite smålöjlig, men jag är något helt sjukt uppåt över att ha lagt den här beställningen. Att den här pusslebiten äntligen är avklarad! Tjoho!

 

Nej det här får vi nog fira med promenad i vårsol samt Starbuckslunch!