MsBree

Idag har jag en sån där dag då jag känner mig väldigt kluven till bröllopet - inte så att jag ifrågasätter det, absolut inte... men alltså maskineriet bakom det hela. Tänk så mycket lättare det hade varit att ha ett pyttebröllop med typ två vittnen! Samtidigt har jag ju haft så sjukt roligt med alla designelement...

 

Så jag pendlar fram & tillbaka den här morgonen - å ena sidan drömmer jag om att rymma till Las Vegas, å andra sidan sitter jag & gör layout på våra tackkort. Men, men, 59 dagar kvar innan livet blir lite mer normalt!

Jag är inget större fan av geologi för stunden, inte heller av dyra bröllopsfotografer... men här, här sammanstrålar de två på bästa sätt!

Så skönt! Flygbiljetterna är bokade & betalda, ni finns det ingen återvändo! Jag flyger ut från Toronto den 16e juli med destination Stockholm, stannar där i två dar & sen blir det norrland fram till den 6 augusti då vi flyger ner till Stockholm & sen vidare till Paris. Planen är sedan att kuska runt i Frankrike fram till den 13e augusti då vi flyger tillbaka till Toronto för nästan en hel veckas stughäng. Jäklar. I. Min. Lilla. Låda. Vad. Jag. Längtar!

Det har börjat droppa in RSVPs (SÅ KUL!), så jag antar att de flesta inbjudningar nått sin slutdestination. Möjligtvis undantaget den där som någon av katterna lyckades peta in under hallbordet... men, det gör att jag känner att jag kan lägga upp inbjudan här.

 

Det hela började med att Paul var borta en helg - jag scoutade nätet efter en inbjudan som kändes oss... men kunde inte hitta något, så jag satte mig ner & ritade ett draft på hur jag hade kunnat tänka mig dem. Allra första försöket...

Nu blev plötsligt den här dagen helt jättehemsk. På samma våningsplan som Pauls kontor ligger finns nämligen en resebyrå & Paul har varit i kontakt med den lite titt som tätt nu under våren. Gubben som han har pratat med har hela tiden sagt att vi kan ta det lugnt med att boka biljetterna... så länge vi inte väntar med det till mitten på juni då allt helt plötsligt blir jättedyrt. Jag har mått lite dåligt över att vi inte bokat våra biljetter än, men så har jag ju min flygfobi så det har i ärlighetens namn känts rätt skönt att Paul har ansvarat för den här biten... Tills idag då jag kände att vi verkligen måste ta itu med det hela, så jag bad honom knata över & be om ett prisförlag. Summan han kom tillbaka med... herregud. Ungefär $1000 dyrare än vad vi vanligtvis betalar. Jag som har ångest över hur mycket pengar vi lägger ut på en enda dag för bröllopet förlorade det liksom helt. $1000... det är mer än 6000kr bara för att jag var så dum att jag lät två karlar hålla på & snacka affärer! Jag är så arg & ledsen nu att jag bara gråter. Män ska ta mig fan aldrig få hålla i sånt här, de schabblar alltid bara bort det!

 

Helvete... tror jag ska gå ut på promenad i regnet & gråta lite, för att sitta här hemma i soffan & desperat försöka hitta något som inte kostar skjortan gör ju inte precis sitt till för sinnesfriden.

Nu fanns det inte så mycket val när det kom till datumet för vårt bröllop, vill vi kunna fira lillebrors & min födelsedag med min familj så är det augusti som gäller. Merparten av tiden är jag helt nöjd med detta beslut, speciellt som man aldrig vet hur vädret kommer att vara upp i norrland under våren/tidig sommar. Regn i brudkronan ska ju innebära tur, men snö?

 

En enda sak gör dock att jag ändå trånar lite efter tanken på ett vårbröllop - blommorna! Åh syrener, min absoluta favoritdoft i hela världen! Tänk att ha syrener i brudbuketten! Tillsammans med vita pioner & liljekonvalj...

Brevbäraren dök nyss upp med posten & i brevskörden fanns ett kuvert till mig från Pauls gudföräldrar:

Oki, nu tänkte jag att ni kan få leka lite bröllopskonsulter här! Ni minns ju mina skor - de rosettlösa skorna... Ida satte tillverket med lite nål & tråd & knåpade ihop en egen liten rosett. Bra brud reder sig själv & allt det där. Men... så blev jag lite tveksam. Är det kanske bätte att behålla dem som de är, i all sin eh... "enkelhet"? Jag kan liksom inte alls bestämma mig! Så - vad säger ni, rosett eller inte?

Hjälp vad tur jag hade nu - fick ett spontant städryck & beslutade mig för att ge hallen en genomgång. Något som händer VÄLDIGT sällan. Eller, jag städar ju där - men lite så där halvhjärtat ni vet. Dra runt dammsugaren ett var & det är klart, inte flytta på saker. Men nu, nu flyttade jag på vårt lilla avställningsbord & vet ni vad jag hittade där bakom? Inte bara det man kan förvänta sig - damm, växel & lite kattleksaker - utan även en bröllopsinbjudan! Jag minns att jag la hela bunten på bordet innan vi gav oss iväg för att posta dem & jag antar att det var en sån där dag då katterna var på extra pillerhumör (det låg en räkning där med... därav pillerteorin) & så PET PET åkte det ner lite saker som inte skulle åka ner. Sån himla tur att jag upptäckte det nu bara, det hade ju varit lite surt att komma på det i typ september! Nu blir det till att älga ner till posten & få iväg den på stört. So, om vi summerar... blivande brudar, RÄKNA era inbjudningar innan ni skickar iväg dem så att ni säkert vet att ni skickat alla!

Måste ju rapportera om vad som införskaffades i staterna - inte allt kanske, klänningen håller jag för mig själv, men resten kan vi ju ta! Låt oss börja med mitt skofynd! Utan klack har jag en tendens till att förlora hållningen något, så eftersom jag inte tagit med mig ett par högklackade skor till bröllopsaffären tog jag på mig ett av de par som de hade till försäljning där. Visade sig att de var på rea på rea, så de var så löjligt billiga att jag bara inte kunde säga BYE BYE åt dem. Så de fick följa med hit till Kanada:

Happ - vi tog oss till Rochester tillslut! Tvivlade ett litet tag, för satan i gatan vad trögt det var att ta sig över gränsen idag. Jag hade det dock lite lättare än Paul som var akutkissnödig & höll på att dö under tiden vi sniglade oss fram över Rainbow Bridge (bron över Niagara Falls). Vi får väl skylla Pauls totalt hjärndöda moment vid tullen på att hans kropp var så full med kiss att det inte fanns något hjärnutrymme kvar, för på riktigt, det här är vad som hände:

 

Vi kommer till tullbåset - tullkillen frågar "What's your business in the states" varpå Paul genast svarar "We're here to get her weddingdress!". Ida inser att det hela håller på att braka käpprätt, men är dessvärre inte tillräckligt högljud, så mitt "Vi HOPPAS hitta rätt klänning, men vi tittar bara" dränks helt i Paul "We´ve already bought it!"... Suck. För följdfrågan från tullkillen blev naturligtvis hur mycket vi köpt den för, vilket Paul glatt svarade på & så tapp tapp på datorn & nu blir det införselskatt på vägen tillbaka. Synd bara att det ser så illa ut att smälla till ens partnerns bakhuvud... för jäklad vad frestad jag var. Efter den lilla fadäsen blev vi eskorterade till ett gränskontor där Paul följde upp sin tidigare prestation men att fråga gränsvakten hur stor USAs stadsskuld är i nuläget. Med andra ord, vi har en ny regel i familjen Jansson/Chvostek = Paul pratar inte vid gränsövergångar!

 

Jaja... nu har vi ätit sushi, druckit vin & installerat oss i vår faktiskt väldigt mysiga Hilton lägenhet - komplett med litet kök, microvågsugn & gratis popcorn. Imorgon blir det tidig frukost & sen bär det av på äventyr! Planen är att täcka in bröllopsaffären, Trader Joes, Victoria´s Secret & Jo Ann´s - jäklar vad här ska handlas ost, underkläder & pysselmaterial!

Digby tror att jag har tillverkat denna skapelsen helt & hållet för att hylla min kärlek till honom:

& även om det inte var grundtanken (i så fall hade jag budgeterat utrymme för "by" efter "Dig") så vet jag inte om jag kommer att kunna se på vår "cake topper" (jo, för det är vad det är) UTAN att tänka på just Digby - för I mean, hur söt?! Men men... det här var alltså varför jag så mödosamt påtade ner den där lilla textraden: för att vi ska ha något att dekorera vår bröllopstårta med! Sånt här kanske man ska visa EFTER att man gift sig, men jag orkar liksom inte sitta & hålla på allt pyssel tills dess. Bättre att dela med sig tänker jag! Hjärtana är förövrigt virkade av samma garn som min lilla handväska, jag gillar att hålla saker & ting enhetligt. Banderollen tillverkade jag av en gammal kökshanduk som sett bättre dagar. Skratt, jäklar vad eko jag känner mig!  

Ingrid frågade om den där lilla broderade biten "Jag älskar Dig" kommer att vara mitt "något blått". Nope, den är förvisso en av de väldigt många blå element som kommer att finnas med på vår bröllopsdag - men det officiella blåa kommer att vara min brudväska, ni vet bikiniprylen jag virkat på... Igår tog nämligen tålamodet slut & jag slog till med den blågrå kanten på rosetten!

Brudväskan ena dagen, vigselprogrammen andra... en sak är riktigt säker - att planera bröllop innebär en hel massa pyssel av varierande slag. Åtminstone om man heter Ida. Jag vet att ett bröllop inte är någon slags tävling i vem som kan pyssla mest & bäst, men alltså - OM det varit det, då känner jag att jag inte legat alltför risigt till! :) Dagens alster:

Oki, nu hoppas jag på att det finns någon bloggläsare där ute som verkligen brann för syslöjden i skolan! Eller någon som blev 70-tals rebellisk i tonåren & bestämde sig för att sy sina egna kläder. Kort sagt, någon som kan tyg. För jag behöver köpa in typ 20 meter till bröllopsbordsdukar & min tygkunskap är begränsad. Jag ser ett tyg & tänker FINT eller FULT & sen tar det liksom slut. Jag vet att det finns andra faktorer man ska väga in, så som material &... eh, trådtäthet? Men poängen är att jag inte kan något av det här! Jag behöver inte lära mig allt, men det hade varit kul om jag köpt på mig ett tyg som gått att tvätta - allra helst ett som vinfläckarna gått ur. Ett annat plus hade varit om det inte varit alltför skrynkelbenäget, eftersom jag & styrkjärn inte går ihop.

 

So - som exempel, kan någon tala om för mig om det här är ett lämpligt tyg? Det består tydligen av 65% polyester & 35% rayon... vilket säger mig typ noll & ingenting.

Igår kom våra bröllopsinbjudningar med UPS - var så glad att jag studsade runt i hallen, klappandes i händerna. Vi packade upp inbjudningarna & gjorde knuckle bump, så himla nöjda med resultatet. Känner mig så stolt över dem (visar så fort de kommit fram till de vi skickar ut dem till)! Så, då var det bara den lilla detaljen med att adressera kuverten. Jag hade redan påtat ner alla adresser i ett word dokument som vi skapat specifikt så att alla sidor var i kuvertform - så det var bara att printa härligheten! Om det nu inte varit för att printern inte fungerade. Alls. Den stenvägrade & Paul gick från stirrig till vildögd & med spretande hår & jag såg hur stressen bara rev i honom... konferensen närmar sig med stormsteg, presentationen är halvfärdig & här satt vi fast med inbjudningarna. Så jag tog ett djupt andetag & sa " Honey, it's ok - I'll just write them by hand".

 

Här kan sägas att jag älskar att rita... men att texta bokstäver... nja, det har aldrig varit en favorit. Att sen behöva adressera 25 kuvert så att det ser rakt ut, texten ryms & det ser någorlunda prydligt ut. Döden. Det tog mig mer än 5 timmar att arbeta mig igenom hela högen & nu sitter jag här med kramp i armen. Men. Det är färdigt - halleluja.

Nu behövs bara ett gäng frimärken & sen kan jag vinka hejdå till dem & bocka av ännu en punkt på TO DO listan! Sen kan jag ju tillägga att om vi någon gång får barn, då ska jag ge dem tipset att bara bli vänner med folk som heter saker i stil med Bo Ek & My Alm. I mean... Lillebrors flickvän har världens vackraste namn - Anna Von Der Marwitz... men när man är på handtextat kuvert nummer 18 känns det lite som ett hån. Samma sak med långa adresser, hade varit så mycket smidigare om alla kunnat köra på Nummer Gatunamn: 1 vägen, 2 vägen, 3 vägen... & så vidare genom hela Sverige. Men men... jag antar att min åsikt för stunden färgas något av den där armkrampen.

Åh, jag är kär... i en blomsterkrans. Problemet är att DIY djävulen åker i mig när jag ser sånt här. En del av mig skriker "KÖP HEM KÖP HEM", en annan del bara "Men sakta i backarna nu Ida - det där kan du gott göra själv!". Så nu sitter jag här & ångestar, klicka hem eller försöka mig på en egenhändigt ihopknåpad version...

 

Kanske att jag ska försöka mig på någonslags halvversion först? Jag har vajrar hemma som hade fungerat, jag kanske kan försöka vrida till dem till en krans & sen inkorporera lite parkblomster för att få en känsla för om det är görbart eller inte?

 

Ok, jag undrar om någon vet var man kan hitta smala raka glas som man kan fylla med vatten & placera ett värmeljus i? Typ så här fast minus kitch känslan. Jag är 100% säker på att en halvdagsutflykt här i Toronto hade resulterat i precis vad jag är ute efter, men suck på att dra "tunt, högt, glas" från den här delen av världen till andra sidan Atlanten. Känns som om en bra idé om man vill komma fram & bara "men glaskross hela väskan, perfekt!". So, jag behöver en affär i Stockholm, Umeå eller Luleå som säljer något liknande. Alla tips mottages tacksamt!

En av de miljoner saker man måste göra inför bröllopet är ju att bestämma psalmer & bibelläsning... För såna som jag, som inte kan psalmboken utantill, blev detta något av en prövning. Paul är ju inte speciellt religiös (läs inte alls) så jag vill inte ha psalmer som andas för mycket... helig ande. Som sagt, brustna kvinnosköten kan någon annan gott få sjunga om, men inte vi. Efter mycket bläddrande fram & tillbaka beslutade jag (jo jag, psalmerna är ju på svenska så Paul får ta vad jag väljer) mig för en sommarpsalm & så psalm 84 som är den av vigselpsalmerna som känns minst högtravande. Intressant nog så upptäckte jag, när jag försökte googla hur 84 låter, att Victoria & Daniel valde just den till sitt bröllop + en av sommarpsalmerna. Inte samma, men numret efter oss. Hm... vågar man spekulera i att kungafamiljen kanske inte är helt uber-religiösa?!

 

I vilket fall, bibeltexter/diktläsning hör ju också till & här någonstanns fick Ida major ångest. Dikter kan vara det mest tråkiga jag vet, så det var ju inte precis som om något direkt dök upp i skallen på mig. Så jag vände mig till min kära vän Google som numera är min hedersbrudtärna & bara "Google, vad ska vi välja?" & Google föreslog en mängd saker varav två var så pass bra att jag klappade i händerna & sa "Tack kära Google för att du ännu en gång kom till min räddning". Måste bara dela med mig av den här pärlan som inte gjorde the final cut (tydligen vanlig läsning på bröllop här) - The owl and the pussy cat. Den elaka delen av Ida känner sig så frestad att välja denna bara för att se lillebror kämpa sig genom högläsningen av "O lovely Pussy! O Pussy, my love, what a beautiful Pussy you are, you are, you are, What a beautiful Pussy you are". 

Idag har jag varit ack så aktiv på bröllopsfronten! Jag har mailat prästen, lusläst psalmboken & valt två psalmer som inte känns alldeles fel (psalm 83 började så fint - men när jag kom till raden "så brast ur en kvinnas sköte..." ströks den tvärt). Sen har jag letat reda på en bibeltext samt ett annat kort utdrag som kära lillebror ska få läsa & jag har arbetat på designen för våra ceremoni-program. Vidare har jag lagt en beställning på alla inbjudningar, mailat guldsmeden som ska göra våra ringar & skickat massa bröllopsrelaterade mail till mamma.

 

Fast viktigast av allt - jag har ringt affären i Rochester, NY state, & min klänning är inne & redo för att hämtas! Så helgen den 18-19 när vi firar Victoria Day här i Canada... då ska vi ut på road trip med enda målet att hämta upp en massa tyll! Det & gå på Starbucks... Åh vad jag längtar!