Skillnad...

Utan att gå in så där jättemycket på detaljer så har det här med att hitta en festlokal för bröllopet varit ett litet äventyr i sig... Någon gång i våras bytte vi tex från lokal A till lokal B. Lokal B råkar vara en byagård som ligger en lite dryg mil från vår sommarstuga, så det har hela tiden känts som om jag haft en anknytning till stället fastän jag aldrig varit inne i huset. Tills igår då, då vi åkte dit hela bunten för liten rundvandring. Huset är jättestort, med två lägenheter + ett övernattningsrum på övervåningen & bagarstuga i källaren. Själva festen kommer dock att äga rum på markplan, med fokus på dessa två rum:
 
Stora salen
& lilla salen
Det finns lite fix att göra för att få det mer som jag vill, typ rulla undan mattorna & flytta bort lite krukväxter & så - men på det stora hela kände jag mig väldigt nöjd när jag stod där ute i går morse (sen om man hade fått önska önska runt i ring så hade ju andra stolar varit toppen, men det kan jag leva med). Det kändes liksom "Paul & jag", inte så jättestort & flådigt utan mer naturnära & mysigt.
 
Sen åkte vi ut till lokal A för att diskutera lite matfrågor (de ansvarar forfarande för catering) & efter det kändes byagården närmast som ett slott. Är så själaglad för att vi bytte lokal. Det räckte liksom med att det första jag såg när vi kom till lokal A var en man med ett jättestort spindelnät tatuerat över sitt ena mansbröst... Nu hade vi ju förvisso haft hela den lokalen för oss själva om vi varit där, men det kändes som om tatuerade manstuttar inte var gick alldeles stick i stäv med det stället... även om de nu hade väldigt naturnära inslag där med, så som en galande tupp under verandan. Så himla skön känsla av att vi valde rätt, för jäklar vad jag har velat fram & tillbaka & bara känt det som om jag var jobbig när jag ville byta!

Syfabrik....

Mamma gav godkänt på alla bröllopsprylar jag kom dragande med utom en - SERVETTERNA. Hon dog när hon såg dem, de dög INTE. Jag försökte förklara att jag inte kunde bry mig mindre så länge de inte var tillverkade av papper, det här med att de var rektanglar rörde mig inte i ryggen. Mamma bara snörpte på munnen & skakade bestämt på huvudet.
 
"Iiida, servetter ska va fyyyyrkantigaa, int någon rektangel. He är ju jätti konstigt."
 
Sen demonstrerade hon hur gästerna skulle bli förvirrade av mina rektangulära servetter & tro att de var hårhucklen istället. Efter en dags mobbing kastade jag in servetten & argtravade ner till Åhlens & köpte "hemming webb", en typ av band som man använder för att fålla tyg & sen har jag varit fjättrad vid strykbrädan. Så här går det till:
 
1) Stryk en rak kant (eller så rakt du kan, jag körde på 2cm marginal). Klipp bort lika mycket som marginalen på varje sida
2) Knöla in tejpen (som jag delade på hälften), vik tillbaka tyget & kör strykjärnet med massa ånga över fållen
3) Upprepa på motsatta sidan, kör sedan korsidorna, här får man vika in hörnen som en trekant innan man stryker det hela rakt
4) Nästan klart!
5) Kör bara runt hela servetten med symaskinen så att den förhoppningsvis håller en tvätt eller två
6) Visa upp för mamma & få godkänt på de framvaskade syslöjdsminnerna.

Ett till CHECK på listan...

23 dagar kvar till bröllopet & vi har betat av en till sak på TO DO listan, besök hos tandhygienisten. Vet inte om det bara är jag, men jag får alltid liiite ångest när vi ska dit på besök. De gräver runt så grundligt att det känns som om halva käken bänts ut & man ligger där & bara "Jaha... då blir det soppa till middag den närmsta veckan". Den här gången var det tack & lov lite bättre, har varit närmast fanatiskt religiös med tandtråden så jag tänker att det hjälpte!
 
Anyway, nu är jag nyklippt + ren i munnen inför bröllopet. Funderar på om nästa punkt på listan över saker som bör fixas är en runda till något litet kinesiskt-pedikyr ställe. Hade varit så himla skönt att få fötterna filade av någon annan än mig! För det blir liksom aldrig av om det är jag som ska stå för det jobbet...

Ny bröllopsdröm...

Eller klänningsdröm om man ska vara noga. Drömde att jag flugit över hela Nord Atlanten bara för att inse att brudklänningen var kvarglömd i en garderob. Full panik & bara till voice mail när jag försökte få tag på Paul.
 
Um, så nu vet jag ju hur det kommer bli på Pearson om lite drygt en vecka "pass, pengar, brudklänning, pass, pengar...".
 

Tack gode gud att vi inte är så populära!

Vi har nu kommit till det stadiet av källarstädandet att jag inte kan göra så mycket eftersom ALLA kartonger är Pauls & de är fyllda av en salig blandning av "jätteviktigt, jag dör om jag blir av med den prylen" & "nej jag har faktiskt ingen aning om varför den här mojängen åkte i sopan för typ 10 år sedan". Jag var väl lite festad att utnyttja detta frikort & istället hänge mig åt körsbärsätande i soffan men beslutade mig för att vara en god blivande fru & hänga i källaren med den frustrerade blivande mannen. Satte därför igång projekt "stryka alla servetter till bröllopet. Vi var nämligen ute på servettjakt igår & hittade ett hel gäng servetter för nästan ingenting - men de var ju naturligtvis tvugna att tvättas & därefter förlorade de allt vad form hette... Så det var bara att plugga in styrkjärnet & sätta igång. Om ni kikar precis ovanför mitt knä så kan ni se slutet på servetten, så de är rätt stora för att vara servetter & det blev alltså väldigt mycket strykande. Har dessvärre inte min mammas enorma stamina, tålamod & talang för att stryka (jo, jag ser det som en talang - min mamma är GRYM på att stryka & jag suger på det: missar alltid något, sätter fläckar...) så det här var väl inte den festligaste söndagen i mitt liv.
I vilket fall, höll väl på en två timmar sammanlagt & har hunnit avverka 23 av de totalt 40 servetter vi köpte. Herregud så glad jag är för att Paul & jag inte har 8 fastrar var, 30 kusiner på varje sida & drösvis med vänner. Dör liksom lite själsligt bara vid tanken på att stryka 250 st & sen tvingas vika alla till små fickor. Hjälp så själsdödande!
 

Äntligen!

Idag tog vi oss äntligen iväg för att spana på bröllopsskor åt Paul. Spana är förövrigt kanske inte helt rätt ord för det hela - det var mer "Nu stannar vi här på köpcentret tills du hittar något". Tillslut kunde vi i alla fall enas om ett par Steve Maddens, som dessutom råkade vara på rea. Ibland har man tur. SÅ himla skönt att ha det här avklarat. Paul är ju som bekant inte helt 100% på det här med shopping, så det är alltid med en liten lättnadens suck som vi klarar av hans bitar. I & med Pauls skor så är faktiskt hela bröllopsföljet kittat & klart. Elsa har sin tärnklänning, Sussie & Jo har sina klänningar klara sen något månad & min vita dröm hänger uppe i garderoben & bara väntar.
 
30 dagar kvar!

Flowers, flowers, everywhere flowers!

Speaking of tunneseende, jag märker att jag spanar efter blommor konstant! Vet ju ännu inte riktigt vad det blir till bröllopet, men så fort jag ser något fint börjar tankarna snurra - kanske något i den stilen? Till & med ute i stugan, vid ett gäng ogräs i en dunge på gården...
Hade ju lätt fungerat tycker i alla fall jag! Lite festligt med den runda formen & så luktade de helt ljuvligt. Det enda som är off är färgen... söt i sig, men passar inte in i den färgskala jag tänkt mig. Vita hade dock varit perfekt! Ja... om de nu funnits i Sverige.

Pyssel terapi...

Som vanligt när min ex-handledare är i farten så faller jag tillbaka på att göra sånt jag älskar. Det hjälper att hålla huvudet över ytan om jag bara får hålla händerna sysselsatta med kameror, klister, garn eller pennor! I mean... jag har i princip egenhändigt satt ihop & publicerat en kokbok på 130 sidor under min PhD. Det talar kanske lite om hur olycklig jag varit på jobbet... Anyway, idag beslutade jag mig för att pimpa kuvert - små kuvert som vi ska använda för bröllopskonfetti. De är rätt söta i sig själv, men jag gillar att ta en färdig produkt & sedan fixa till den lite. Inte helt hundra på vad nästa steg ska bli, men jag tycker att de utstansade hörnen är en bra start!

Fail.

Farmor har pushat för att jag ska outsourca mer av bröllopet, typ inte envisas med att göra blombuketten själv eller bröllopstårtan. Har ju inte haft de bästa två veckorna i mitt liv, så jag började vacka & gick med på att vi kunde betala för brudbuketten. Man orkar bara ta så många fail, inte värt att chansa. Men tartan, tårtan skulle jag ta mig fan göra själv!
 
Så ikväll bestämde jag mig för att ge mig på ett testbak. Letade fram ett recept som verkade lovande & satte igång. Nu så här en fyra timmar från det att jag började baka så kan vi väl konstatera att jag kanske inte är så BERGFAST övertygad längre om det har med att svänga ihop min egen tårta...

Hahaha! Alltså, tårtkatastrof! Det här ser ju ut som om bagaren varit full (nej, har bara druckit vatten till middag) eller som om man satt en apa på uppgiften. Hihi... nej så här kan vi inte ha det. Jag ger det hela ett försök till tänker jag, någon gång nästa vecka, men fungerar inte det baket - ja då ger jag mig farmor, då kan vi beställa en liten prinsesstårta eller två.

Åh, jag var ju SÅ nära!

Ni kanske minns vår vinlåda - idag var dagen då jag var 100% bestämd på att den skulle bli KLAR. Vinet är inhandlat sedan länge, lapparna fick vi ju tag på i morse & vid sex-snåret åkte Paul & jag iväg mot IKEA. Dels för att plocka upp lite värmeljus, men i ärlighetens namn mest för att stjäla små IKEA-pennor. Har liksom inte hittat några söta små pennor att använda & så slog det mig att de sitter på ett gigantiskt lager... Så ja, vi snattade ett par pennor, skrapade bort loggan när vi kom hem, knölade ner dem & lapparna i de små behållare vi köpt för just detta ändamål & TADA!
& nu kanske ni bara "Men vad menar hon med att vara så nära, det här är ju klart!"... Um, lådans lock behövde ju sandas lite extra. Så jag satte Paul på det medan jag lagade middagen & Paul, han smällde ner locket på vår trapp & sandade på för kung & fosterland. Locket passar lådan, så där lyckades han ju få till det rätt. Men trappen är i impregnerat trä & det kom INTE överens med den vita färgen. Byttorna står i vägen, men det blev stora fula grönaktiga skrapmärken på locket. Hoppas kunna måla över det, men det får bli till helgen eftersom just den färg jag använt är ute i stugan nu. Om jag blev lite trött? Jo, lite. Bara liiiite.

TRIUMF!

Haha! Elaka bröllopsgudar som förvägrar mig material - jag har besegrat er på en front! Pappers tags CHECK!
Jag lyckades dessutom få tag på en person från SAS (efter 1 timme i chatt-kö) & det är nu klart att även de godkänner frakt av brudklänning som extra handbagage. Dock inte säkert att de kan hänga klänningen, men då får jag väl sitta med den i knät under de flygningarna. SAS-turerna är alla bara någonstans kring timmen långa, så det fixar jag. Lite värre blir det om Air Canada inte har garderobsutrymme... har INTE lust att knöla in klänningen i ett av de pyttiga överskåpen på planet. Oh well, den dagen den sorgen & huvudsaken är ändå att jag vet att jag inte kommer att behöva tvångs-checka in klänningen på flygplatserna. Har hört så många skräckhistorier om brudar som trott att det var ok, bara för att så se sina klänningar nedknökade i små pappkartonger som nödtorftigt tejpats ihop & kastats på bagagebandet. HURV!

04.50...

Hallo... Ännu en vansinnigt tidig morgon för mig. Det var helt enkelt för många tankar som snurrade i huvudet, så efter att ha stirrat upp i taket i en timme gav jag upp & knatade ner hit till soffan. Känns bara som om universum är lite emot mig & allt som gäller bröllopet är uppförsbacke. Saker som gör att jag inte kan sova just nu:
 
1) Vi skulle köpa tyg till dukar igår, det tyg jag tänkt mig visar sig vara "borta ur sortimentet pga att de omarbetar produkten". Nästa tyg jag tänkt mig... Tänka sig, inte på hyllorna det heller - ingenstans i hela Toronto...
2) Så vi åker iväg för att köpa små pappers tags som vi behöver, tomt på hyllorna där med på grund av samma anledning (här fick jag SPEL)
3) Ingen hårfrisörska har än så länge öppet i Älvsbyn den 3:e augusti. Så det blir väl Britney tofs på bröllopet
4) Får inte tag på SAS så att jag kan höra om jag får ha brudklänningen inne i planet
5) Har ingen aning om hur jag ska lyckas borra större hål i ett par stockar vi ska ha som dekoration, men större måste de bli så det är bara att försöka lösa det på något vänster
6) Vår catering-firma är inte att få tag på, det är som om de gått upp i rök
 
TygtilldukarpapperstagsingenhårfrisörskafårintetagpåSASborrastörrehålvårcateringfirma... runt, runt, runt... & jag vet att allt det här är världsliga saker & att det säkert kommer att bli bra tillslut, men jag hade så gärna velat ha alla de här sakerna avklarade nu - så att jag inte hade behövt stressa & känt mig ensamt ansvarig för att det hela ska bli bra. Det var väl inte så där att jag direkt hyperventilerade  när dukfiaskot var ett faktum, men när Paul skrattade åt att allt var slut & bara "Oj så tokigt, det är ju lite roligt att vi har SÅN otur"... då kände jag mig ungefär så här frustrerad.
 
 
 

Bröllopshår...

I skrivandets stund vet jag inte vart jag ska fixa håret för bröllopet, Älvsbyn är liksom så litet att många av frisörerna är stängda på lördagen... men, men... det löser sig säkert på något sätt! I vilket fall, jag har samlat ihop ett skara kort som jag gillar & tänkte höra vad ni tycker! Vilket frisyr gillar ni mest, tror ni hade passat mig bäst?
 
1) Lite 20-tals inspirerat?
 
2) Eller mer klassisk knut i nacken?
3) Sidbena & lite Hollywood glam?
4) Eller så där lite fäbodsromantiskt?
5) Eller den mer nord amerikanska countryvarianten?
Länkar med förslag mottages också tacksammast!

Celebration!

Det har varit en skitvecka fram till idag, men idag kändes det som om det började vända lite. Dels pga av hindersprövningen men även för att jag fick ett mail som talade om att våra vigselringar är färdiga & redo att hämtas upp. Den här kombinationen kunde bara inte gå obemärkt förbi, så vi slog till & firade lill-lördag med en flaska vitt från Nantes - en av de städer vi kommer att besöka under vår bröllopsresa i Frankrike!
Dessutom bjöd Digby på strålande underhållning ute i trädgården eftersom han fick syn på en ekorre & försökte klätta upp på allt inom synhåll för att få en bättre utsikt. Han må ha en jägares hjärta, men han är inte en speciellt bra klätterapa!

Åh tack!

Jag har känt mig så himla nere över hela bröllopet den här veckan, det har bara känts som om vi:
 
1) Stått & stampat
2) Eller ännu värre, gått åt helt fel håll!
3) Tjafsat så mycket att jag bara blir trött
 
Men idag hände något STORT. Idag vaknade jag nämligen till ett mail från en handläggare på skatteverket & det verkar som om hela hindersprövningsmardrömmen är över! Tack gode gud i himlen, alla kosmiska krafter & framförallt kanske Skatteverket för att ni plötsligt bestämde er för att bli effektiva! Om det var någon vecka som det behövdes så var det denna!

Så ledsen...

Herregud så ledsen jag är just nu... Jag hade trott att en person som jag är ofantligt nära skulle försöka vara med mig kring bröllopet, men istället fick jag idag reda på att en rad semestrar gått före. Alltså, det gör så ont. Jag vet att bröllopet bara är EN dag & att jag inte kan begära att folk uppoffrar en massa tid för att vara där, men när det rör sig om en person som man själv gjort allt för... då hugger det i hjärtat när man inser att man inte är lika viktig själv.
 
Så nu har jag gråtit mig igenom ett helt Kleenex paket, hulkat så högt i luren när jag ringde Paul att han nog inte förstod ens hälften & nu ligger jag i soffan med världens huvudvärk & känner mig liksom lite allmänt övergiven av världen. Pip... & den här dagen som började så bra...

Är det värt det?

När det gäller vissa saker blir jag notoriskt snål - kan jag göra det själv, ja då finns det liksom inte en chans att jag skulle betala för det. Fotografier faller lite halvt om halvt in i den kategorin. Jag kan ju knäppa ett kort själv, men så inser ju ändå att det dels är svårt att fota sig själv samt att jag är ljusår ifrån att vara en professionel fotograf. Jag uppskattar alltså deras jobb, samtidigt som jag höll på att få krupp något alldeles när jag sökte efter bröllopsfotografer i Älvsbytrakten. Jag menar... när det billigaste paketet ligger på 5000kr för att bli fotad i två timmar utanför Älvsby kyrka... nja. När sen det dyraste paketpriset ligger på 20.000kr för 7 timmars fotande - då blir jag så där yr att jag måste sätta mig. Efter mycker förhandlande fram & tillbaka beslutade vi oss för att skrota bröllopsfotografierna & bara lita på att våra gäster kan knäppa ett par vettiga kort. 
 
Fast... för någon vecka sen väcktes en liten tanke. Tänk om vi skulle försöka få tag på en fotograf som kan ta kort på oss när vi är i Paris? Vi kan sätta på oss våra bröllopskläder igen, piffa till oss & sen köra en timmes fotosession med Eiffeltornet i bakgrunden. Efter lite letande har jag hittat en fotograf som jag verkligen gillar, timpriset ligger på just över 3000kr. En liten del av mig säger "Men tänk så mycket annat roligt du kan göra för de pengarna & du är ju ändå inte så fotosentimental" medan en annan del tänker att det nog ändå varit ett fint minne att ha.
 
Vad tycker ni? Är det värt att hosta upp den summan för familjearkivets skull?
 

Lugn min själ...

Det här med att planera bröllop... Jag känner att jag bara måste komma ut på andra sidan stärkt som människa, för jäklar i min lilla låda vad det frestar på i bland. Jag kan ha en klar plan i huvudet, men på något vänster så blir det inte alls som jag tänkt mig utan något helt annat & jag står där som världens fågelholk & viftar med armarna & bara "Hallå, vad hände, nej vänta!".
 
Nu håller vi tummarna för att dagens advokatbesök ska gå: smidigt, snabbt & billligt...
 
HAHA! Jag hör ju själv hur det låter. Men ok, rephrase... låt oss hoppas att det inte blir alltför krångligt, långdraget & dyrt. Låt oss sen hoppas att skatteverket äntligen ska har alla papper de behöver för hindersprövningen för nu orkar jag inte hålla på mer med dem!

Wedding research...

Så vi sitter bänkade framför TVn & jag pekar ut alla dignitärer, tittar på alla överhettade människor i kyrkan, "åh"ar över hur söt Esteller är & så kom bruden tillslut. Satt väl någon minut till innan jag hoppade upp ur soffan... "Happ" säger jag "Då har vi sett klänningen, dags att packa ihop & åka till stugan!". Paul hummade något tillbaka, sen kommer det "Um... can we watch all of it... you know, for research?".
 
Så, det gjorde vi - tittade på hela kyrkakten & Paul kommenterade vad han tyckte var bra & vad vi ska tänka på inför vårt bröllop. Vår ceremoni kommer ju att bli lite liknande, en mix av svenska & engelska. Fast mest engelska, känns ju lite så där att gå igenom hela alltet utan att Paul förstår ett jota!

Sånt jag gillar, sånt jag ogillar...

Jag började dagen med att göra sånt jag gillar, bakade en massa cupcakes till Pauls jobb. Två olika personer firades idag, så det blev lite blandat tema. Dels ett par sportbetonade cupcakes (det är de blå i mitten, ett fotbollslagslogga) & så en version som tog upp det faktum att den andra medarbetaren är besatt av magneter.
Så det var den roliga delen av dagen, sen var resten inte lika kul. Har nämligen ägnat mig åt hindersprövningshelvetet. Antal minuter Ida suttit i telefonkö & velat dö som nucka... för många. MEN. Nu verkar det som om vi äntligen har fått ihop det material vi behöver. Jag var nära att ge upp där ett tag, men ta i trä & peppar peppar - nu hoppas vi att skatteverketpersonalen nere i Malmö tycker att vi gjort ett bra jobb & godkänner oss. Fungerar det inte hoppas jag att lillebror eller kanske Jo kan tänka sig att skaffa sig ett online vigselcertifikat & så får vi ordna vigselakten i någon liten skogskåta istället.
 
Speaking of kåta, visste ni att Lycksele kan stoltsera med kanske världens största kåta? Det ni... såna landmärken har jag växt upp med. CN tower, släng dig i väggen!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0