MsBree

Det regnade när vi vaknade, så vi var tvungna att hitta på något som klarade av regn - vi slog till på världens sötaste lilla övertäckta gata "Grand Boulevards". Så otroligt pittoreskt & helt övertäckt tills dess att regnet avtog!

Det har ju blivit ett par hotell genom åren & jag känner väl att jag blivit så där lite bekväm av mig, har något fungerat tidigare - ja då vill jag gärna bo där igen. Typ Rica i Stockholm, eller Best Western om jag är i staterna. Faktum är att jag för ett litet tag sedan blev Best Western medlem, kan man samla poäng så är jag helt på! So... följaktligen bor vi på BW här i Paris & jag ÄLSKAR vårt lilla hotellrum. Det är inte överdrivet stort, men det har balkonglåda med pelargonier, fint badrum med massa ljus & så känns det lite som om vi bor i en liten koja!

Vi bor på en så sjukt trevlig liten gata här i Paris - det känns bara så PARIS. Tänk höga cremefärgade byggnader med massa balkonglådor & ton med små uteserveringar. Åt middag på ett jättetrevligt ställe med världens godaste havsabborre & Paul hostade ur sig lite skolfranska & kände sig duktig - så vi är himla nöjda båda två! Sen travade vi runt & kikade på små stånd med allehanda, faktiskt fint, krimskrams. Scarfs (soft spot), lavendel & mängder av små söta klänningar som både Paul & jag bara "men PERFEKT för Elsa & Edith!". Paul gick dessutom lös på lite lokal glass, något jag själv inte fick äta (farligt, farligt) när jag var här som barn. Uum... fördelarna med att vara vuxen!

Vi har precis checkat in på vårt hotel i Paris, så himla skönt att vara här! Klev upp redan vid fyrasnåret för att hinna ut till Kallax & vårt flyg till Stockholm & sen blev det till att sitta där i 2.5 timmar innan vi kunde borda Parisplanet & sist av allt så tillbringade vi sjuka mängder tid på Paris tunnelbana... shit så stor stad.

 

Anyway, nu ligger vi på sängen & äte älgkorv & funderar på vad vi egentligen ska hitta på. Båda två är så där lobotomerat trötta, så fantasin tryter lite. Hade varit lite lättare om vi inte båda två varit här tidigare, då hade man ju bara kunnat köra de allra största turistprylarna på raken... nu känns det lite mer som om man borde se något nytt & "upptäcka stadens pärlor". Även om jag allra helst velat ligga kvar här i luftkonditioneringen & poppa en flaska bröllops bubbel!

Jag överlevde flygresan. Till & med lite bättre än förväntat, alla var så glada & snälla så fort de såg min brudklänningspåse! Sen hade jag jättetur på flyget till Köpenhamn & fick plats på ena korsidan på planet, två stolar, & ingen bredvid mig! Så jag kunde kura ihop till en liten boll & faktiskt SOVA lite!!!

 

Mamma mötte upp i Stockholm & vi har spenderat dagen med att fönster-shoppa på NK & så mötte vi upp Josefin för lite mer runtstrosande + middag. Känns som om min första dag här hemma inte hade kunnat bli så mycket bättre!

Jaha... Så idag är dagen kommen då jag ska flyga till Sverige. Som jag har längtat efter att denna dagen ska komma - så att jag kan möta mamma i Stockholm, gå på NK, komma hem till Norrland, krama om Totte, äta pappa-grillad älgstek, kanske spela lite kubb, gå på långa promenader i mänskliga temperaturer, fixa det där bröllopsfixet som inte går att sköta här...

 

Men så sitter jag här i soffan & känner mig som skit... för att det är jättejobbigt att lämna Paul & Mumin & Digby (alltså... Digby har jag ju fällt MÅNGA tårar över, min lilla baby!). Fast allra sämst mår jag över det faktum att jag om cirka 12 timmar kommer att sitta på ett flygplan igen. Jag har haft ångest över det i 2 veckor nu & det har bara blivit värre & värre varje dag. 12 timmar, sen sitter jag i en klaustrofobisk container & lämnar över mitt liv åt någon som jag inte ens vet hur de ser ut...

När jag var liten & åkte på semester så såg konstellationen nästan alltid ut så här:

 

Mamma

Ida

Magnus (lillebror)

 

Pappa stannade i regel hemma & byggde älgtorn. Som jag minns det så körde vi på så här en himla massa resor - helt enkelt för att det var mycket lättare om bara vi tre åkte & pappa snickrade på sina torn. Nu så här som vuxen så känner jag väldigt mycket förståelse för mammas reseupplägg. En vuxen, en som tar beslut. Två vuxna, inga beslut tagna. Hela morgoneländet har gått åt att försöka få Paul att kommitta till om vi ska hyra vår hyrbil på hans bonuskort ELLER på mitt bonuskort. Jag hade bokat bilhelvetet för 5 timmar sedan om det inte varit för att vi "måste utforska alla alternativ". Gud så jobbigt! Jag känner att det här är en av de saker som känns så typiskt manliga, det kan jäklar i min lilla låda inte tas ett enda snabbt/spontant resebeslut utan här ska man tåta ihop bilkartor, kartlägga kalorimetrar från Paris till Tours & hur mycket det kostar i bensin & faaans moster.

 

I kontrast, jag ska hänga med mamma i Stockholm mellan den 17 & 19e. Ida mailar mamma "Blir det här hotellet bra" mamma mailar tillbaka "Jätte, boka nu". Klart.

Så skönt! Flygbiljetterna är bokade & betalda, ni finns det ingen återvändo! Jag flyger ut från Toronto den 16e juli med destination Stockholm, stannar där i två dar & sen blir det norrland fram till den 6 augusti då vi flyger ner till Stockholm & sen vidare till Paris. Planen är sedan att kuska runt i Frankrike fram till den 13e augusti då vi flyger tillbaka till Toronto för nästan en hel veckas stughäng. Jäklar. I. Min. Lilla. Låda. Vad. Jag. Längtar!

Åh jag är så glad! Paul gick tillbaka till resebyrån idag & helt plötsligt fick vi tag på biljetter som var $300 billigare & dessutom inkluderade vårt flyg ner till Paris! Alltså, jag begriper inte att prisskillnaden kan vara så stor från dag till dag men jag tänker inte klaga! So, all in all så blev det inte så illa tillslut - visst, vi betalar mer än vad vi brukar göra men då får vi flyga in till Stockholm & ut från Paris. Himla skönt att slippa kånka tillbaka allt bagage till Stocholm bara för att kunna flyga hem!

 

Så, ja, igår var det ingen bra dag - men idag känns det mycket ljusare!

Nu blev plötsligt den här dagen helt jättehemsk. På samma våningsplan som Pauls kontor ligger finns nämligen en resebyrå & Paul har varit i kontakt med den lite titt som tätt nu under våren. Gubben som han har pratat med har hela tiden sagt att vi kan ta det lugnt med att boka biljetterna... så länge vi inte väntar med det till mitten på juni då allt helt plötsligt blir jättedyrt. Jag har mått lite dåligt över att vi inte bokat våra biljetter än, men så har jag ju min flygfobi så det har i ärlighetens namn känts rätt skönt att Paul har ansvarat för den här biten... Tills idag då jag kände att vi verkligen måste ta itu med det hela, så jag bad honom knata över & be om ett prisförlag. Summan han kom tillbaka med... herregud. Ungefär $1000 dyrare än vad vi vanligtvis betalar. Jag som har ångest över hur mycket pengar vi lägger ut på en enda dag för bröllopet förlorade det liksom helt. $1000... det är mer än 6000kr bara för att jag var så dum att jag lät två karlar hålla på & snacka affärer! Jag är så arg & ledsen nu att jag bara gråter. Män ska ta mig fan aldrig få hålla i sånt här, de schabblar alltid bara bort det!

 

Helvete... tror jag ska gå ut på promenad i regnet & gråta lite, för att sitta här hemma i soffan & desperat försöka hitta något som inte kostar skjortan gör ju inte precis sitt till för sinnesfriden.

Happ - vi tog oss till Rochester tillslut! Tvivlade ett litet tag, för satan i gatan vad trögt det var att ta sig över gränsen idag. Jag hade det dock lite lättare än Paul som var akutkissnödig & höll på att dö under tiden vi sniglade oss fram över Rainbow Bridge (bron över Niagara Falls). Vi får väl skylla Pauls totalt hjärndöda moment vid tullen på att hans kropp var så full med kiss att det inte fanns något hjärnutrymme kvar, för på riktigt, det här är vad som hände:

 

Vi kommer till tullbåset - tullkillen frågar "What's your business in the states" varpå Paul genast svarar "We're here to get her weddingdress!". Ida inser att det hela håller på att braka käpprätt, men är dessvärre inte tillräckligt högljud, så mitt "Vi HOPPAS hitta rätt klänning, men vi tittar bara" dränks helt i Paul "We´ve already bought it!"... Suck. För följdfrågan från tullkillen blev naturligtvis hur mycket vi köpt den för, vilket Paul glatt svarade på & så tapp tapp på datorn & nu blir det införselskatt på vägen tillbaka. Synd bara att det ser så illa ut att smälla till ens partnerns bakhuvud... för jäklad vad frestad jag var. Efter den lilla fadäsen blev vi eskorterade till ett gränskontor där Paul följde upp sin tidigare prestation men att fråga gränsvakten hur stor USAs stadsskuld är i nuläget. Med andra ord, vi har en ny regel i familjen Jansson/Chvostek = Paul pratar inte vid gränsövergångar!

 

Jaja... nu har vi ätit sushi, druckit vin & installerat oss i vår faktiskt väldigt mysiga Hilton lägenhet - komplett med litet kök, microvågsugn & gratis popcorn. Imorgon blir det tidig frukost & sen bär det av på äventyr! Planen är att täcka in bröllopsaffären, Trader Joes, Victoria´s Secret & Jo Ann´s - jäklar vad här ska handlas ost, underkläder & pysselmaterial!

Weekendväskan är packad, kamera & laddare nedknölade i kameraväskan, huset är städat & Mammut är ute på vädring. Med andra ord, vi är nästan klara för att ge oss iväg på ett litet miniäventyr! Det enda som saknas är Paul, aka chauffören - är inte i god nog form för att ta mig till gränsen Kanada-USA helt på egen maskin. :) Åh vad roligt det ska bli med en liten roadtrip, älskar att åka bil med Paul - det är så underbart att få uppleva nya saker tillsammans med honom för vi har alltid så himla roligt tillsammans!

Jag har lagt väskspetsen på hyllan tills jag har skaffat mig mina brudskor - för mycket jobb att virka om hela härligheten i fall att jag hittar de perfekta blågrå skorna & redan har virkat kanten i beige. Så, då behöver jag inte fokusera mer energi på den problematiken för stunden!

 

Vad jag däremot måste bestämma omedelbart bums är vilket hotell vi ska bo på när vi är i Rochester, NY, & om det är något jag verkligen avskyr innerligt så är det just att boka boende. Är det bara jag som ALLTID känner det som om jag blir lurad något helt vansinnigt? I Sverige är det ju åtminstone lite bättre, man kan i alla fall utgå från att frukost ingår i priset (jag VÄGRAR boka hotell där det inte ingår) men i staterna är detta ofta exkluderat. Så beslutsprocessen blir alltid så himla meckig. Jag tänker att de flesta lite snabbt kikat på två faktorer - pris & läge - men för mig är rutten något längre:

 

1) Logga in på SAS hemsida så att jag kan boka via dem så att jag får Star Alliance points

2) Svär över att det finns så få bra points alstrande alternativ utanför norden

3) Gå igenom listan för att se vilka ställen som inkluderar frukost

4) Kolla läge, kolla hur hotellet ser ut, välj bort allt med bubbelpool INNE i sovrummet (?!)

5) Välj något med fri uppkoppling som är rökfritt

6) Betala & kom på allra sista betalsteget på att "Visst ja, skatten läggs ju på i efterhand så priset var inte så himla bra i alla fall"

Klockan 10.40 var det planerat att vi skulle lyfta från Arlanda - så blev det icke! För medan planet stod inne vid gaten så passade de på att göra lite underhåll, vilket bland annat involverade att byta ut någotslags reglage. Vilket i sin tur innebar att de behövde numret på reservdelen, som satt lokaliserad under en lucka på vingen. Dessvärre hade personen som skruvat igen sagda lucka tagit i för kung & fosterland - så den gick inte att öppna! Så där satt vi i två timmar & väntade på att någon råstark karl skulle lyckas få upp bulteländet. När det inte gick var de tvugna att ta sig igenom en massa pappersjobb för att planet skulle kunna lyfta lagligt, något som tog två timmar till. Totalt satt vi alltså pall på Arlanda i 4 timmar. Vilket gjorde att vi missade vårt anslutningsflyg. Så Newark var en riktigt vidrig historia den här gången & Paul & jag var så där tragiskt slitna att det nääästan blev lite roligt. Men bara nästan... Totalt 6 timmar efter utsatt tid trillade vi tillslut innanför dörren, har alltså varit uppe 24 timmar i sträck nu - så det snurrar lite lagom spännande i huvudet. Men vad gör väl det när man möts av världens finaste små katter! Har kramat Mammut & Digby så att man nästan inte kan skilja på oss tre för allt ludd!

Fy vilken ångest jag hade tidigare idag, med feber, bihåleinflammation & ont i ett öra så kändes det inte så där optimalt att borda ett plan. Har en gång flygit med en liknande förkylning & då sprängde det så i mina öron att jag satt & grät i min halsduk hela vägen mellan Stockholm & Malmö. Så jag bordade SK2034 med bävan, slog mig ner & sen inträffade ett smärre mirakel. Min näsa slutade producera snor. Bara så där PANG! Jag som gått igenom cirkus 15 nästdukspaket sedan den 25e & minst ett bara tidigare under dagen... Total lycka! Jag säger inte att jag blev så där tvärfrisk, men att kunnas andas fritt bara för ett par timmar har varit helt fantastiskt!

 

Nu är vi i Nykvarn hos Fredrik & Victoria, har ätit polarbröd, druckit te & pratat en hel massa. Är ju ett halvår sen de flyttade från Toronto - så det är så himla kul att ses igen. Längtar tills imorgon då Elsa vaknar så att vi kan få ge henne en kram!

Resan Toronto-New York var bara total ångest. Dels pga min vanliga dos flygrädsla, men också väldigt mycket tack vare vår totalt galna stolsgranne som bara "Flygrädd! Åh, men vad kul - då ska jag berätta varenda vidrig flyghistoria jag kan komma på!". Det hjälpte inte att Paul till & med sa åt honom... så när vi slutligen klev ut på Newark förkunnade vi unisont VIN. En flaska senare hade jag återfått lite balans i tillvaron & flyget över Atlanten gick helt ok, trots rätt mycket turbulens. Sen var det vänta på Arlanda i tre timmar & så landade vi tillslut i Umeå efter 18 timmars resande. Började med fika hos lillebror & hans flickvän Anna - himla kul, eftersom de tagit över hela mitt Lundabohag. NOSTALGI på att kliva in i den lägenheten. Väl hemma i Lycksele blev det kattkramande, vinterpromenad i massor av snö & så pappas älggryta till middag. Om jag är nöjd? Jo, något helt väldiga!

Åh herrejävlar så jobbigt det är just nu. Halvvägs till flygplatsen kom jag på att jag glömt min lyckoamulett hemma, farfars vigselring. Fanns inte tid att vända tillbaka, så det var bara att försöka acceptera att det här blir första flyget på mer än fem år som jag flyger utan den.Det går sådär... Började gråta i taxin & nu sitter jag här med MASSIV dödsångest. Det känns ärligt talat som om det är kört & att det är mitt fel.

I natt har jag vaknat säkert fem gånger & bara "AAAAHHHH vi har försovit oss, vi kommer att missa flyget!" - bara för att inse att klockan varit typ halv fem. Det vill säga, så tidigt att inte ens Mammut orkar lyfta på huvudet & titta trött på mig.

 

Nu är klockan i alla fall lite efter sju, jag har ätit frukost & sitter & funderar igenom vad min första åtgärd ska bli. Tror att de får bli den spännande aktiviteten "Dra ur & tvätta våra sängkläder så att de är rena för de som ska bo här". MINDRE ÄN TRE TIMMAR KVAR - sen påbörjar vi etapp 1 mot att få komma hem!

Imorgon vid den här tiden så är vi på Newark, sitter & sippar sauvignon blanc & tittar ut över New York. En etapp avklarad mot målet - anlända i en hel bit på Umeå flygplats för julmys deluxe. Jag längtar till sverige något helt tokigt, samtidigt...