MsBree

Denna helgen har varit helt underbar - jag bara sväller av lycka när jag tanker på den. Sluter jag mina ögon kan jag fortfarande känna värmen från klippan, höra skriet från pilgrimsfalken & känna bryggans sviktande brädor under mina bara fötter. Det var så vackert & soligt där ute att det inte går att sätta ord på det. Klättrade två rutter under lördagen & en under söndagen, säkrade Martin helt själv & var ansvarig för att rensa rutten efter honom. Bästa upplevelsen var när vi klättrade 'Front of the Pinnacle' & jag inte fick panik trots att jag var tvungen att ta ett språng över en djup klyfta (ca 20 m rakt ned) & landa på bergsväggen på andra sidan. Sedan var det en enormt skön känsla att veta att jag kan behålla lugnet & skärpan även när jag är skadad. Fick nämligen en karbinhake rakt i pannan under lördagens sista pitch - blev helt yr för ett litet tag & mådde rejält illa (berodde också mkt på vätskebrist - alldeles för varmt). Fast istället för att gråta eller låsa mig klättrade jag vidare tills jag kom till ett överhäng som jag kunde kila in min kropp emot & sedan bara andades jag - andades bort illamåendet & yrseln & sedan kunde jag klättra vidare. När jag kom upp till toppen satte Paul mig i skuggan, gav mig vatten & torkad kiwi, & när mitt blodsocker väl var uppe igen kunde jag lite skakigt skratta åt det hela & beordra honom att föreviga bulan! :)  


Front of the Pinnacle