Mushelvete...
Alltså jag orkar inte. Fick precis ett mail från Pauls föräldrar där de skrev att det blivit musinvasion i stugan & vi som fortfarande har en massa saker där sen flytten. Enligt Pauls mamma hade hon bland annat öppnat upp en av lådorna i det rum där vi har våra saker & det hade vält ut möss - fy fasen vad äckligt. Jaha, antar att det här innebär slutet för saker så som min fina sovsäck... Känns så himla trist & tråkigt & jag känner mig så dum för att vi inte tagit itu med det här tidigare, men nu är det ju lite försent att ångra att vi lagrade sakerna där. Anyway, nu är planen att åka upp dit till helgen (om vi kan få Pauls föräldrar att passa Tor, aldrig att jag vill utsätta honom för att vara inne i huset innan vi fått bukt med problemet) & tok röja. Antar att vi i princip kommer att få kasta allt som är gjort av tyg, men jag hoppas i alla fall kunna rädda en del saker. Typ böcker - kan man behålla det även om det sprungit runt en massa möss kring dem? Eller kanske inte, har de kissat ner alltihop är det ju liksom inget jag vill ta med hem till huset. Satan också.
Midsommarhelgen...
Vi åkte upp till stugan i fredags, jag behövde lite natur när det var midsommar & allt. Firade lite stillsamt med knäckebröd & lax & annat småplock - typ vad farmor lastat fram för ett vanligt kvällsfika, men här kändes det rätt festligt! Resten av helgen ägnade vi oss åt att jobba. Vi satte upp tapet, målade, städade hela verandan & så slet vi med trädgården. Hjälp vad naturen tar igen mark snabbt!
Det märktes att vi tillbringat hela våren/försommaren med att packa & packa up huset - vi har helt enkelt noll & ingen tolerans mot värme. Det var bara 27 grader, men både Paul & jag var så utslitna redan vid lunch på lördagen att vi packade in oss i bilen & körde till närmsta pyttelilla håla för lunch & massa iste.
Någonslags ordning fick vi på det hela tillslut, i alla fall nog för att kunna påta ner ett par tomatplantor & hoppas på att de inte skulle försvinna alldeles i djungeln. Kände mig mycket nöjd med den bedriften & det var skönt att vi fick så många saker avklarade på vår TO DO lista. Allra bäst var dock att Paul monterade in ett dusch-huvud med slang i badrummet - vilken lycka! Här i nordamerika älskar de ju av någon anledning att ha duschmunstycken som sticker ut direkt från väggen & jag avskyr dem något alldeles innerligt. De är så otroligt opraktiska & direkt farliga att jag inte vet vad som är värst med dem - att det är omöjligt att spola ut badkaret med dem eller att vattnet alltid kommer ut rakt på en i alldeles för kall eller för varm form... I vilket fall, ett minne blott numera tack vare Pauls händighetskunskaper som ligger så tacksamt hög nivå! What else... Jo Digby skrämde ihjäl oss i söndags! Plötsligt var han helt väck. Vi letade igenom hela övervåningen & förflyttade oss sen till källaren - som i & för sig är avspärrad & "icke katt-tillåtet", men Mammut brukar vara rätt duktig på att bryta sig in där i alla fall så vi tänkte att han kanske lyckats peta upp dörren & så hade Digby smitit in. När han inte var där heller utbröt lätt stress. Mammut är ju en utbrytarkung som verkar känna sig helt bekväm med vildmarken, men Digby blir pipig så fort han inte får komma med in på toaletten - så tanken på honom helt ensam ute i skogen gjorde mig helt kall inombords. Paul sprang ut & jag beslutade mig för att ta en sista titt genom huset & då, då hittade jag min lilla humla i rummet där vi dumpat delar av vårt flyttpack tills vidare.
Hitta Digby! På något sätt hade liten lyckats klättra hela vägen upp till vår duffel fylld med klättrarduffels & gjort sig ett litet bo! Det här är efter att vi vikt ner kanterna & dessutom är det Paul som tagit kortet, så yttepytte jag hittade enbart liten kisse för att han smackade så högt i sömnen! Antar att han drömde om något väldigt gott! Sen sov han där ända tills det var dags för oss att åka hem. En hemfärd som kantades av en rad räddningsaktioner. Först ut var en Midland Painted Turtle.
De är rätt små, så den här hade jag lätt kunnat tänka mig att lyfta om det inte vore för att Paul förvandlas till Steve Irving kring sköldpaddor & det känts rakt igenom elakt att förta honom det nöjet genom att envisas med att lyfta upp dem själv. Sköldpadda nummer två för helgen... nej, den hade jag INTE velat lyfta. En av de största Snapping Turtles jag någonsin sett & Paul sa att den verkligen gjorde sitt yttersta för att bita honom - känner att jag kan skippa erfarenheten att bli biten av en sköldpadda. Det räcker att jag blivit biten av en kakadua en gång, behöver inte fler exotiska bett, det gjorde nog ont för resten av livet känner jag.
Lägg sedan till att Snappers kan avge en illaluktande vätska i fall att de blir riktigt stressade... nope, de här får Paul allt rädda på egen hand! Den blev i alla fall överkånkad till ett dike på andra sidan vägen utan blodvite & de följande 5 minuterna var Paul så hög på sin egen räddningsinsats att han började prata om att skaffa en bildekal med "We stop for turtles". Herregud så hippie...
Helgens tema... "Inte riktigt som vi tänkt oss"...
Vi åkte ut till stugan i lördags, men det gick väl så där med att komma ut tidigt som vi tänkt oss. För så där lagom tills att vi krånglat oss igenom den värsta trafiken i down town (massa gatufestivaler, så det var LÅNGSAMT) fick Mammut fnatt pga att luftkonditioneringen fungerar nada i Pauls föräldrars bil. Samtidigt fick Digby diarré... mindre kul upplägg. Så vi fick panikbila över till Pauls föräldrar för tvätt av liten katt samt tidigare byte till vår kära lilla saab än vad vi tänkt oss. Slutade med att vi kom fram så pass sent på eftermiddagen att alla mygg redan var ute, så det blev noll & inget av allt trädgårdsarbete vi tänkt oss. Morgonen efter var planen tidig hemfärd, eftersom det var farsdag & vi var inbjudna att fira Pauls pappa, men Paul upptäckte att något dessvärre gjort ett hål i nätet in mot vår stora in-nätade balkong (typiskt nordamerikanskt med nätade balkonger i min bok) & en stackar liten fågel hade flygit in & dött där. Så naturligvis kunde vi inte åka & bara lämna det så - så vi startade dagen med att Paul reparerade nätet medan jag smet ut med min "Canadian Bush Wacker" & slog livet ur lite sly. Det här var ljudeffekten från balkonen "Men älskling, inte slå så hårt nu... var försiktig, tänk på babyn, ska du inte vila lite nu, det är inte hela världen att slå hela ängen, någon annan kan göra det istället för du". Det där sista argumentet föll väldigt platt... & jag bara "Men du, VEM? Alla i din familj är antingen 80 år gamla, lider av skolios eller är mer gravida än vad jag är... så no offence, men jag känner att jag trots allt är den som är bäst lämpad att göra det här jobbet".
Um... hyser liksom inga illusioner om att vi ska dyka upp i stugan nästa helg till ett magiskt rensat & fint örtland... så nästa lördag har jag & den krypande timjan en date... Suck - det här var FINT förra året, jäkla natur att växa på det här sättet!
En halvtimme försenade hoppade vi & katterna in i bilen, bara för att upptäcka att bilbatteriet dött under natten. Så Paul tillbringade ett par frusterande minuter med att försöka putta igång bilen medan jag & katterna stod på uppfarten & åts levande av alla mygg. Knatade in med knatte & fnatte & städade lite medan Paul stackarn fick älga iväg till grannen & be honom starta upp bilen åt oss. Känner att vi är skyldiga en liten tackblomma nästa gång vi åker upp... i annat fall hade vi väl fortfarande suttit där på uppfarten & svurit. Tillslut fick vi i alla fall igång bilen & kunde rallyköra hela vägen ner till Pauls föräldrar. Där vårt första stopp var på ortens lokala fiskaffär för att köpa på oss Pauls pappas farsdagspresent - fisk till dammen. Blev ett gäng pyttesmå guldfiskar samt två kois. Koien var så fina att jag blev sugen på att fixa en liten damm i vår trädgård i Guelph...
Frigivningsceremoni!
& sen då... massa mat i trädgården & massa babyprat med Pauls syrra & hennes tjej som väntar sin baby om 5 veckor & allt var rätt trevligt tills dess att Paul helt ledset upptäckte att han glömt sin vigselring uppe i stugan. Så vi tackade för oss & bilade 1.5 timmar tillbaka, plockade upp dem, & kom hem till vår lilla lägenhet lagom till läggdags. Under bilfärden konstaterade vi att vi tillsammans haft EN lugn vecka sedan februari... så det är väl kanske inte så konstigt att saker & ting skiter sig lite för oss just nu. Är lite lättare att glömma viktiga saker så som vigselringar & att släcka billampor när orken tryter en aning.
Water at the cottage!
Vi åkte ut till stugan igår, Paul var lite (läs rätt mycket) nervös för att vattenpumpen hade fryst under vintern & ville kolla till den. Tack & lov hade den överlevt, gud så surt annars. Finns ju roligare saker att lägga pengar på än att gräva upp/om stugbrunnen... Förutom vattenstatusen var väl tanken även att vi skulle lägga lite golv & Paul var tokoptimist & bara "& sen kan vi så lite gräsfrön också". Um... den senare planen sprack ju kanske lite pga mängden snö som fortfarande låg kvar.
Det här är sidan av huset där snön alltid smälter snabbast - så överallt annars var det så där så att vi fick pulsa. Golv fick vi inte heller lagt. Digby var nämligen LYRISK över att vara ute i stugan igen, just eftersom vi har ett helt rum med bara plast på golvet. Fatta hur bra det går att sladda på byggplast! Han var så där själaglad att vi liksom inte kunde med att förstöra för honom genom att täcka hela härligheten med tråkigt trä. Jaja... våra katter äger oss, men de är så söta att det är svårt att inte lindas kring deras små fluffiga tassar!
& på tal om motsatsen till fluffiga tassar, checka vad vi stötte på under färden hem!
En fiskgjuse - som satt & åt på vad jag antar var en fisk. Lite svårt att se, men himla häftigt. Verkligen en av de saker jag gillar med Kanada, att det verkligen finns så mycket natur här! Makan/maken (är ingen expert på att skilja på fiskgjusekön) till just det här exemplaret satt dessutom bara någon meter bort i deras bo på en annan telefonstolpe & höll uppsikt över vägen.
Not even spring according to Canuck standards...
Paul & jag tappade förståndet igår & packade in hela familjen i bilen & körde upp till stugan. Antar att det var den kanadensiska drömmen om vår & stugliv som drabbade oss. Kanadensare är nämligen experter på att ta ut de varmare årstiderna i förskott, de går i flipflops till november & åker med nedhissade rutor i mars. Anyway, vi bommade lite där - för det var inte det minsta vår ute i stugan. Ganska mycket antivår om jag ska vara ärlig, vilket jag insåg så for vi kom dit. För det var ju ingen som direkt sett till att hålla uppfarten fri från snö... Inledde alltså med att skotta i en dryg timme - vilket gav följande resultat:
En lätt fördjupning skulle jag vilja beskriva det som. Inget man direkt kunde parkera bilen på, som var planen. Jag bara "Älskling, det här går inte - nu tar vi var sitt kort så att det syns att vi skottat & sen åker vi ner till grannen & frågar om vi får parkera på hans uppfart"
Paul bär sina OS-vantar model 2010, jag bär mina model 2014 - min alla hjärtansdagspresent från Paul (som fick kakor av mig). Det må stå CAN på vardera näve & jag må ha ett lönnlöv på var handflatan, men hjärtat bultar för Sverige!
I vilket fall - vi rullade ner till grannen som var ute & var väldigt kanadensisk - dvs, han rökte en joint i täckjacka. I sann generös kanadensisk anda erbjöd han Paul, i tur & ordning: att dela jointen, att parkera på hans uppfart, att ploga vår uppfart nästa gång han har plogen ute. Paul tackade nej, ja & ja & sen tillbringade vi en misserabelt kall natt utan rinnande vatten i huset. Det var så jävligt att katterna sov under täcket hela natten & Digby följde efter mig & pep anklagande under hela morgonen. Vilken var över rätt fort, vi lämnande nämligen huset innan frukost. Fjun, Dun & jag hade nämligen fått nog långt innan gryningen.
Kanadensarna & vintern...
När man växer upp i norrland kommer det med en rätt rejäl portion "Skratta åt Stockholmarna som inte klarar av lite snö". Flyttar man sen till Lund dör man lite inombords när bussarna slutar gå för att det ligger 10 cm snö på backen. Så kommer man till KANADA & tänker "Nu blir det ordning på torpet!"... & sen brister bubblan. Åtminstone här i Toronto, för de är så hopplöst dåliga när det kommer till konceptet vinter. Man hade ju till exempel kunnat tro att vinterdäck varit absolut nödtvång, men det är inte lagstiftat här i Ontario. Ordentligt isolerade hus får man skatta sig lyckig om man bor i & trippelglas i fönstren är ett helt nytt koncept. I det första hus jag bodde när jag kom hit var det enkelglas, & en stor spricka i en av panelerna - så där var det så kallt på vintern att snoret fryst i mustaschen om jag haft en. I stugan är det marginelt varmare, där har vi nämligen två lager glas i merparten av fönstren (ett par fönster har ett lager glas & ett lager plexiglas) men det blir ju ändå så kallt att Digby inte vill gå på golvet utan propsar på att bli buren. Men... Kanadensisk uppfinning till vår räddning! Extra glas! Eller plast, men nu ska vi inte vara så petiga!
I fall att instruktionerna på boxen inte är kristallklara så är det här ett kitt med dubbelhäftande tejp som man tejpar runt hela fönstret. Sen klipper man till en passande bit av den medföljande "specialplasten", fäster den mot tejpen & sen värmer man hela alltet med en hårtork så att alla rynkor slätas ut. Borsett från att hårtorksmomentet är rätt underhållande är jag inte helt hundra på om det här är en vettig produkt, men kanadensarna svär vid den & eftersom jag tycker att det är lite jobbigt att frysa så mycket att jag inte ens vill gå på toaletten (hu för iskall sits) när vi är där så testar vi. Fast alltså, som koncept - hur himla vansinnigt? Kanada=kallt=bygg vettiga hus!
At the cottage table...
Vi åkte ut till stugan i helgen eftersom vi insåg att natt-temperaturen var på väg ner till -7 strecket & då är det fara å färde att rören fryser. Eftersom vi lagt ner så sjukt mycket tid & energi på stugan hade det känts lite surt med vattenskada nu, så frysväskorna packades & så körde vi upp på lördagsförmiddagen. Paul la lite golv & jag gjorde i ordning trädgården för vintern. Drog upp allt som måste in för vintern & plockade bort tomat, paprika & gurkplantorna. Däremot lät jag allt kålrelaterat stå eftersom det förhoppningsvis gör så att vi inte åker på skadedjur nästa sommar (parasiter som dödar skadedjuren övervintrar i kålen) & så hackade jag upp alla tagetesplantor & blandade ner det i jorden för att minska mängden nematoder. Fast två golvplank & jord gör sig inte så där jättebra som bildmaterial på bloggen - så vi kör lite Digby bonanza istället! Han har nämligen börjat joina oss vid varje måltid & det är helt sjukt sött!
Sitta i knät går ann, oftast...
Men allra bäst är det tydligen om man får sitta på en egen stol med hakan på bordskanten ELLER i knät fast med tassarna (!!!) på bordet.
Digby, min lilla livsnjutare!
Till fel stuga...
Det är morgon här i Kanada & Paul & jag försöker uppbåda någon slags energi för att åka ut till stugan. Tänk så svårt det är att packa ihop alla prylar när vädret suger! Är det fint ute studsar man liksom runt lite utan att tänka, men när det regnar & är grått ute känns det som om man har bly i benen. Det enda ställe jag inte känner så för är vår lilla stuga hemma i Sverige. Dit vill jag alltid, oavsett väder... & just idag längtar jag dit med varje fiber i min kropp. Konstigt det där med hemlängtan, hur det bara kan smyga på en ibland & slå klorna i en. Så är det just nu... Stor stor Sverige-längtan & allra mest vill jag hit:
Så till en annan stuga... inte den som det bär av till nu i helgen. Känns dumt att säga att vi åker till "FEL stuga" - men lite så känns det idag. Som att vi åker till den stugan som bara slukar energi, medan vår lilla perfekta röda stuga i skogen står helt ensam... Hemlängtan var det ja.
Uppdatering: Paul and Ida thinks alike - again. Happ, typ två minuter efter att jag tryckt på publicera säger Paul "Du... Om du inte absolut desperat vill åka ut till stugan, kan vi stanna i stan istället?". Så det gör vi & nu ska vi dra iväg på pumpafestival!
1 ton skräp senare...
Herregud så mycket bråte vi slängt i helgen! Annabelle & Ximena hyrde nämligen en U-Haul & sen körde vi maratonrens i stugkällaren. Inte världens roligaste jobb i sig så där, men jäklar i min lilla låda vad skönt det var att ÄNTLIGEN få ut lite av eländet! Ungefär ett ton rensade vi ut (på riktigt, vi vägde bilen på vägen in & ut)...
Paul & jag har ju funderat i ett par år nu om något gått & dött i källaren & kan ni tänka er, det hade det! Fyra lik av diverse gnagare spadade vi ut från mörkret. Den största av magnituden "liten chihuahua". Charmigt värre. Fast det var liksom så otroligt skönt att få någon slags ordning i kaoset att det faktiskt inte gjorde så mycket. Så oki, vi hittade ett dött djur, men bara att det gick att se golvet som sagda djur gått & dött på... MIRAKEL! Eller... bara lite hederligt skitjobb. Sen hjälpte det ju helt klart också att vi hade så grymt levande sällskap!
My nameday weekend...
Vi körde ut till stugan i lördags för att fira min namnsdag, har man namnsdag får man nämligen önska önska runt i ring & då var det en självklarhet med stugtripp för mig. Vi gjorde inte så jättemycket, njöt mest av det otroligt fina höstvädret & tjoade glatt över att ännu en av våra liljor tappert producerat en blomma (vi planterade fem i våras, det här var den andra som orkade hosta ur sig annat än gröna blad):
Ja & så sågade Paul ner lite träd medan jag drog igång en gigantisk bonfire. Inne i huset skrapade vi golvlim uppblandat med 40 år gammal heltäckningsmatta... vi behöver inte gå in på det något mer för det var INTE så roligt. Vad som var roligare var att jag tog hem mitt livs björnbärspott:
Jag som älskar björnbär på ett litet småmaniskt vis blev något helt vansinnigt överlycklig när jag hittade den här bjässen bland alla normala björnbär. Det var nästan som om det kändes lite helgerån att äta upp den - fast det gjorde jag ju i alla fall, björnbär får icke förspillas!
Ja & så sågade Paul ner lite träd medan jag drog igång en gigantisk bonfire. Inne i huset skrapade vi golvlim uppblandat med 40 år gammal heltäckningsmatta... vi behöver inte gå in på det något mer för det var INTE så roligt. Vad som var roligare var att jag tog hem mitt livs björnbärspott:Jag som älskar björnbär på ett litet småmaniskt vis blev något helt vansinnigt överlycklig när jag hittade den här bjässen bland alla normala björnbär. Det var nästan som om det kändes lite helgerån att äta upp den - fast det gjorde jag ju i alla fall, björnbär får icke förspillas!Det här med att renovera...
Alltså, om det är något jag lärt mig under de här åren vi jobbat med att renovera stugan så är det att det tar så sjukt mycket tid. SÅ mycket mer tid än vi någonsin tänker att det ska ta. Som nu i helgen, jag var helt säker på att vi skulle börja på golvet i mellansovrummet... Istället ser det ut så här:
Typ nästan exakt likadant som vad det gjorde förra veckan, skillnaden är att Paul tillbringade en himla massa tid på att måla taket två vändor. Jag då, lyckades jag bättre? Nja... två lager ny väggfärg uppe i hallen - men det är ju inte direkt en skillnad som får en att baxna precis!
På sätt & vis var det alltså mer givande att bara riva ur huset - en slägga rakt in i väggen i 5 minuter & det syntes att man gjort något! Med pensel i handen tar det så sjukt mycket mer tid att få till den där WOW kicken som är alla hemrenoverare söker.
Working hard...
Vi "firar" Labour Day här i Kanada, så vi festade loss genom att jobba järnet ute i stugan. Pauls pappa kom upp med sin nyinskaffade (bensindrivna!) motorsåg & han & Paul tog sig an skogen kring huset. De gav verkligen vegetationen en tuff match. Dessvärre har jag inget kort som visar hur långt vi tog oss, för precis när vi fått ordning på gården igen nu på morgonkvisten så drog världens åskoväder in över huset. Det i kombination med att de gick ut på radion & varnade för tornados i vårt grannskap (Balsam Lake, typ 10 minuter bort) gjorde att jag inte direkt kände så där jättemycket för att hänga kvar utomhus. Vad jag gjorde medan de dödade träd? Ja, eftersom jag inte är något direkt motorsågsfan, så ägnade jag helgen åt att måla väggarna i vår mellansovrum & nu har vi tagit oss så här långt!
Väggarna är färdigmålade! Nu behöver vi (Paul, jag är för kort) måla taket, sätta in fönsterbrädan igen, lägga golv, byta ut väggpluggarna & pimpa med lite golvlister & möbler. Nääästan klart alltså!
Cottage working weekend...
Vi körde upp till stugan i fredags, kom upp någon gång kring alldeles för sent & var bara så himla glada i alla fall. Åh vad jag älskar att vara ute på landet! Det är så sjukt härligt att vara borta från stan & kunna odla lite egen mat! Det börjar redan bli pyttelitet höst där uppe, men än är det tillräckligt varmt för att få ut ett par extra tomater ur landet (ingen mer frukt under 10 grader C):
Egenodlade tomater - så otroligt mycket mer smak än plasten man köper i affären!
Vi får se om det samma gäller för chili... Förra året försökte jag mig också på chili, men haren åt upp alltihop innan vi hann prova!
Förutom trädgårdspåtandet så roade vi oss också med att ta död på en himla massa ceder - vi höll på tills Paul i sin tur tog död på motorsågen. Himla dumma lilla manick... I mean, eldriven motorsåg... att den levt tills nu får väl ses som ett smärre mirakel! Så eftersom vi inte kunde fortsätta jobbet utomhus flyttade vi in istället, hallen har numera sitt första lagret grundfärg!
Hallen har i stort blivit mitt projekt, så medan jag målade väggarna där ute jobbade Paul på i det sovrum ni kan se bakom skorstenspipan. I nuläget har vi äntligen fått upp & slipat bort all puts på väggarna & vi har ÄNTLIGEN kunnat börja grunda med lite färg - vilket gör att det är lite lite vitt i rummet, stor malmagnet på kvällen. De bara FLOCKAS kring myggfönstret till katternas enorma glädje... oj oj oj så roligt att titta på!
Ska se om Paul kan lägga upp en liten film på de två, för de är bara så tossiga att man inte kan låta bli att undra om vår uppfödare tappade dem alldeles på huvudet som små!
En jätteful tapet senare...
Det här med att riva tapet tyckte jag var hur kul som helst, så jag gjorde det lite till mitt projekt under de sista bröllopsresedagarna. Huset är ju också byggt lite skackigt, så på vissa ställen hade ett par spikar krypit ut & på andra ställen kunde man se metallkanterna som används för att förstärka hörn - så Ida gick igång med hammaren & spacklet något helt hejdlöst. Älskar att spackla! I nuläget behöver hallen sandas en gång till & sen kan vi börja måla! Så just nu ser väggarna lite blaffiga ut, med stora spackelfläckar överallt... men jag tycker i alla fall att det är bättre nu än vad det var tidigare!
Sen visare det sig tyvärr att mattan är LIMMAD - döden. Vi har haft samma orangea matta i alla tre sovrum, men de hade bara orkat limma den i vårt sovrum, vilket var himla tur för limmet har liksom dött åldersdöden & format någotslags pulverludd som man måste skrapa bort från golvet. Det är inte bara väldigt tidskonsumerande, men även ett rätt ansträngade jobb & så snyter man orange i typ en vecka efteråt... Isch. När vi fixade sovrummet hade vi tur, mamma & pappa hög i & hjälpte oss. Hoppas att vi kan få Pauls syster & tjej att hjälpa till, känns som ett något mer överkomligt jobb om vi är fyra istället för två. Kan också tänka mig att vi kan göra det på tre personer, någon (läs jag) behöver ju ta hand om katterna också så att deras små tassar inte kommer i kläm under skrapandet!
Ute i stugan igen!
Vi landade lite efter lunch igår, körde hem, fixade litet tvätt, packade bilen, träffade familjen som bott i huset medan vi varit borta & sen körde vi ut till stugan. Vi ser på det som the grand finale på vår bröllopsresa! Um... eller "grand" är kanske lite att ta i - det är ju inte direkt så att vi rullar i flärd & lyx här ute. Lite kontrast att ena dagen strosa runt i fransk slottsträdgård & nästa installera hyllplan i en garderob, men nu kan vi i alla fall hänga våra kläder på något när vi är ute i stugan. Stort framsteg! Mammut blev också väldigt förtjust i vår insats, han har helt enkelt adopterat hyllplanet som sin personliga lek-/sovplats.
Eftersom mellansovrummet tar en så evinnerlig tid att få klart (alla lager med puts som måste på) har vi även satt igång med ett nytt projekt "fixa till hallen mellan sovrummen". Stället har inga lampor, så med den mörka tapeten, den mörkorangea heltäckningsmatten & allt teakigt 70-tals trä så har det varit lite begravningsstämning över det hela...
Alltså "ljust & luftigt" var ju inte något som direkt prioriterades när den här hallen fixades till... men sen igår kväll har det blivit lite bättring. Bland annat har vi rivit bort hela tapeten, trodde att det skulle vara ett hemskt jobb - men tack & lov var den så dåligt pålimmat att man kunde dra bort jättestora sjok hur lätt som helst! Nu är vi i Coboconk för att köpa primer, laddar upp en uppdatering nästa gång vi är i signalområde!
Stugfynd!
Det är så bra med en sommarstuga där folk hängt i generationer (men ändå inte använt stugan som slutstation för ALLT skit man kan tänkas vilja bli av med), det finns liksom prylar att påta fram vid behov! Som nu, vi behövde en låda av något slag till bröllopet - möjligtvis en balja. Eftersom den enda balja som var stor nog var fiskebaljan så skrotade vi den idéen, men en låda lyckades vi rota fram. En låda som en gång i tiden innehöll ett helt kilo nitroglycerin! Mamma satte genast igång med att skrubba upp den.
Min farfar var nämligen ansvarig för att köpa ut nitroglycerin som behövdes för att spränga vägar här uppe i norrland & lådorna som blev över, ja de använde farfar till att bygga hyllor i förrådet & lagra pryttlar i stugan.
Kändes som den perfekta lådan för det ändamål vi tänkt oss, måste bara komma på något att ha i botten på så att den inte blir så djup. Kanske skumgummi med någon form av grönt ovanpå, typ mossa kanske?
Almost ready to check out...
Sista helgen här i Kanada på ett tag, för jag har bestämt mig för att stanna i Sverige lite längre efter bröllopet. Känner att jag behöver komma bort från UofT ett litet tag, så jag landar hos ma & pa i två månader först & sen får vi se vad Paul & jag kan hitta på med vårt liv! So, det här var sista helgen i stugan fram tills september! Vi skålade ut stugan med frozen margaritas. Gud så gott & så nödvändigt, temperaturen låg stadigt över 30C & utan luftkonditionering blir det lite jobbigt men så dricker man lite romspetsad is & genast känns det en hel massa bättre! Även om Pauls fotokapacitet inte direkt förbättras... jaja...
What else... vi drog upp lite mer kitt på väggarna & så stötte jag ihop med VÄRLDENS sötaste lite filur som jag bara älskade! Den här lilla varelsen!
Men alltså, hur söt? HUR SÖT?! & inte ett dugg rädd!
& det allra bästa, den har gnagt av en liten fläck på det träd som jag tycker allra mest illa om i stugan (men inte får hugga ner pga oklara sentimentala anledningar). Lilla söta ekorre, gnag, gnag!!!
Efter ekorr-orgien övergick vi till att påta i landet... det är ju inte utan att det känns lite bittert att jag inte kommer att få skörda mina mödor det här året. Fast jag fick ett par solmogna hallon & egenplockade rädisor - så det är jag glad för & så ryckte jag en himla massa ogräs - det ska tuktas in i det sista. Fast hundlokorna var jag inte så jättepå... för de vet jag att jag kan ge mig på tillsammans med mamma när jag väl är hemma. Min lilla mamma hyser nämligen ett stort agg mot denna växt, så det är ett ständigt projekt!
& sen backade vi ut från uppfarten & jag vinkade hejdå till stugan & fick svälja en liten klump som dök upp i halsen. Tänkt... det här huset som jag typ kräktes av första gången jag såg det & nu har det blivit så kärt så kärt. Lite hatkärlek förvisso, den bruna fasaden kan fortfarande få upp mig i varm, men ändå... Å andra sidan, nu får jag lite extra-tid med MIN stuga hemma i sverige & det känns jättefint det med. Tänker att det är bättre att dela upp mig lite mellan dessa två stugor, så att de båda blir utsatta för lite Ida-energi!
Triumf!
Vi är tillbaka i stan efter en jätteskön helg uppe i stugan. Har slipat en massa kitt från väggarna, lagt på mer lager med puts & påtat runt en massa på gården. Check på att ha kapat ännu lite mer ceder! Men... viktigast av allt, vi kunde faktiskt äta något från trädgården som inte var örter. Titta, rädisor!
Inte helt lyckat...
Det här var ju första året som jag gav mig på att odla broccoli ute i stugan & "note to self" för framtida broccoliodling - plantera tidigare på våren! Tydligen gillar inte broccoli när det är för varmt, de växer visserligen men istället för täta fina huvudet får man den här typen av resultat...
Eh... inget man direkt föder en familj på! Väldigt fattigt... Ja ja, kanske att de kan skjuta lite sidoskott till hösten när det blir kallare? Jag får väl hoppas på det, för plantorna i sig är ju väldigt fina - bara det att skörden inte håller samma kaliber.
Vår midsommarhelg...
Varje år sen vi flyttade in i huset har vi haft en stor midsommar/födelsedagsfest, men det här året sa jag att det inte gick. Jag klarar liksom bara av att ordna så många stora fester per år... & tack gode gud för det. Fy så hemskt om vi hade haft 50 gäster på intåg efter veckans källardrama! Så glad för att jag slapp den stressen & att vi istället kunde åka upp till stugan redan på fredagskvällen. Årets "midsommarmiddag/5år tillsammansmiddag" intogs följaktligen i bilen & bestod av varsin spenat-fetaost wrap från Starbucks. Inte det man per automatik tänker på när man säger "fest/romantisk middag", men det fina i kråksången är ju att allt fungerar så länge man är tillsammans med den man tycker allra mest om! Kom fram vid elva-snåret på kvällen, packade upp & sen var det koma fram till 09.30 dagen efter. Lördagsmorgonen ägnades sedan åt att hänga med katterna i trädgården. Jag jobbade i landet, Paul klöv gammal ved & Digby jagade gräshoppor:
Naturligtvis med stor entusiasm, Digby gör liksom aldrig något så där halvdant.
Medan Mumin å andra sidan alltid är lugnet själv.
& så lekte de vändkors...
Kring lunch tog vi bilen till Coboconk för att köpa på oss lite mer byggmaterial & så passade vi på att äta lunch på vår favoritrestaurang. Ett litet värdshus som ligger i en korsning mitt i ingenstans & som har världens godaste mat. Allra bäst med hela resan var dock att jag hittade en fingerborgsblomma för typ ingenting på en liten bensinstation. Älskar fingerborgsblommor något helt hejdlöst - tror att det har att göra med att jag läst allt som Agatha Christie publicerat, så jag känner liksom en lätt dragning åt allt som är så där lite deckarfarligt! Så vacker, men ack så giftig!
Två till tre blad av Digitalis purpurea & du är finito... Så vi planterade den så långt bort från trädgårdslandet som vi kunde, så att ingen känner sig frestad att nypa ner lite blommor i salladen!
Samt långt borta från små katter i linor... hade ju varit lite trist om Digby hade försökt sig på en tugga eller två för att bli av med hårbollarna. I mean, det hade ju varit en permanent lösning på problemet... men jag fördrar när han äter gräs & kräks upp dem på mattan!
Fick lite midsommar feeling tillslut & snurrade runt ett par varv i trädgården i jakt på blommor som kändes svenska. Devil's paintbrush är fina färgklickar i grönskan...
Men smörblommor är mer nostalgi!
Fick tillslut ihop en liten näve godkända blommor, ingen krans men i alla fall en bukett till matbordet. Hade ju känts väldigt ledsamt med en HELT blomlös midsommarhelg!
Söndagen inleddes med falsksång signerat moi & paket öppnande, Paul var väldigt nöjd med sin present! Sen tokjobbade vi ett par timmar & fick upp det första lagret puts i sovrummet som vi just nu jobbar på. Behöver bara lägga på 1-2 lager till & sen blir det måla av! En liten paus unnade vi oss dock, födelsedagslunch som Paul önskat sig - typ skogshuggarmat, korv & öl. Fast jag buffrade onyttigheten med att lägga till lite grönsaker & avokadoröra med mint & citronmelis!
Kvällen avslutades med jättetrevlig middag hos Isolde - som en liten återträff, för Matt & Megha & Meghas vän David var också där. David var den av oss som först bodde hos Isolde & sen rekommenderade Megha att flytta dit. När han sen flyttade till Tanzania så blev det rummet ledigt & jag flyttade in. Paul & Matt... ja de fick komma med på någon slags "partner dispens"... hade ju känts lite småtaskigt att lämna Paul ensam hemma på hans födelsedag!
