Fem år...
Idag är det 5 år sen Paul & jag gifte oss, herregud så snabbt det gått & vad mycket som hänt på de här åren! Från att inte ens veta vart i världen vi skulle bo till att flytta till Guelph, köpa hus, avsluta min doktorand, få Tor & starta upp studier i ett helt annat fält... Samt skaffa en hel ny uppsättning med hobbies. :) Samtidigt som andra saker är helt oförändrade - det finns fortfarande ingen som får mig att skratta så mycket som Paul eller som avslutar mina meningar lika frekvent!
Dagens firande fick en något knackig start då det tog Paul cirka två timmar att gräva klart Pounces grav - men när gravsättningen väl var avklarad blev det snabbt bättre. Brunch på flygplatsen är ett väldigt bra sätt att lyxa till det, speciellt när det dessutom inkluderar glass till efterrätt!
Sen åkte vi & köpte en hel uppsättning lunchlådor till Tors skolstart, vilket ju låter som en så där kul aktivitet men det eliminerade ett stort stressmoment i mitt liv. Är nämligen med i en lokal mammagrupp på FB & den senaste månaden har folk inte pratat om något annat än lunchlådor dag ut & dag - det är som om barnens hela skolgång står & faller på att man väljer rätt lådhelvete - så det var skönt att få det gjort. Sen vill jag inte riktigt tänka på det faktum att jag måste fylla lådorna också, två måltider per dag måste jag packa om bara en månad... Men men, tillbaka till bröllopsfirandet. Ursprungsplanen var att köpa takeout & äta i trädgården bara vi tre ikväll, men efter Pounces död känns det inte helt schyst att lämna Pauls föräldrar ensamma ikväll så vi ska ut & äta ytterligare en gång. Bord är bokat & sen är det bara att hålla tummarna för att det ska gå bra... måste erkänna att kombinationen sörjade kattägare & potentiellt övertrött 3-åring kanske inte kommer att vara helt optimalt... Jaja, om det går käpprätt så vet jag i alla fall att Paul will have my back. För är det något jag har lärt mig under de här fem åren så är det att han alltid står på min sida & att vi är helt fantastiskt bra på att ta oss igenom kriser, stora som små, tillsammans!
Birthday party...
Bloggar ikapp lite... Pauls mamma var inte den enda som hade födelsedagsfest i söndags, en av Tors små förskolekompisar fyllde också år. Ungefär 20 minuter utanför Guelph finns ett fjärilshus som den här lilla killen älskar, så hans mamma bokade in festen där & det var helt klart en av de bättre barnfester jag varit på. Dels fick barnen lära sig en hel massa om olika insekter, men de fick även klappa & hålla i ett par av dem. Nu var jag väl inte så där superexalterad när kvinnan som höll i det hela drog fram en tusenfoting på 15cm men jag bet ihop & klappade jag med. Kände att det liksom inte var läge att freaka ur inför alla små barn - även om det kröööp längsmed hela ryggraden på mig när alla 600 ben kilade runt över skötarens arm... Anyway, Tor var i sjunde himlen & vågade klappa & hålla i allt!
Side note, alltså kolla den här malen - så galet stor!
I vilket fall, alla småttingarna fick också var sin kopp med fiskmat som de fick mata kois & sköldpaddor med. Vilket visade sig vara en större hit hos vissa än hos andra...
Alla de andra små gästerna dumpade sin fiskmat i ett enda go & sen var det liksom inte så mycket kvar av det roliga. Men Tor har matat nog med höns i sina dagar att han har lärt sig att det är bättre att mata lite åt gången så att man drar ut på det roliga. Följaktligen ploppade han saligt ner en bit i taget i typ en kvart.
& medan mitt barn matade fisk låg jag på alla fyra i en buske & dog sötdöden över fjärilshusets vaktelpopulation.
Satan i gatan vad jag hade velat ha ett växthus som jag hade kunnat ha en liten vaktelpopulation i! Min vän Jenna som också var på festen hade vaktlar just på det sättet för ett par år sen & hon sa att de är helt underbara. Så söta & så lägger de jättemycket ägg. Problemet är bara att de är lite dumma & gilla att hoppa. Så man måste antingen ha dem i en inhägnad som är under 30cm hög eller över 1m för i annat fall kan de hoppa rakt upp i taket & bryta nacken... Happ, i vilket fall - avslutade festen med pizza & chokladcupcakes & Tor & jag är rörande eniga om att vi vill åka tillbaka. Han för fjärilarnas skull då & så jag för vaktlarna...
Valborg 2018!
Sorry för frånvaron, men eftersom Tor var hemma från förskolan en hel massa dagar pga isstormen & magsjukan så halkade jag efter SÅ MYCKET i mitt kursarbete & har fått kämpa gärnet för att komma ikapp. Var liksom lite lättare förr i världen att ta igen ett par förlorade dagar. Det var bara att köra fokuserat & sitta uppe ett par nätter så var det klart - men det fungerar inte riktigt när man har en miniatyrmänniska som går igång klockan 06.35 på morgonen... I vilket fall, nu känns det lite bättre rent studiemässigt så vi kör ett litet valborgsinlägg först & sen måste jag visa hur det går med trädgården imorgon. Men först som sagt, valborg. Dagen började sämst med att någon (nukörjagenmeningutanmellanrumsåattdetintegårattöversättaitranslate) frågademigomjagintekännerattjagtraumatiserarTorförlivetgenomattskickahonomtillförskolan). Kändes ju inte så där jättekul. Speciellt inte som jag ändå var hemma med honom 100% de första 2.5åren... Men samtidigt kände jag också att jag inte kunde låta det där dra ner hela dagen så jag tvingade mig att skaka av det & så körde Tor & jag picknick på bibiloteket samt åkte på en lång cykeltur i vårsolen. Tor frågade om vi kunde äta pizza till middag & jag kände lite att om det ändå är valborg så kan vi väl köra på det - även om kanske första maj är mer av pizzatradition hemma. ;) Efter middagen knatade vi ut i trädgården & eldade upp allt brännbart vi kunde hitta:
& drack rose - väldigt viktigt nu när det äntligen börjar bli t-shirtväder! Rotade också fram ett gammalt tomtebloss som fick agera stand-in för fyrverkerier.
Tor var nöjd, så det kändes lyckat!
Kollar ni noga så var det Tors tomtebloss från 2-årsdagen, alltså format som en 2a, men eftersom vi glömde att tända det då kändes det bra att det fick ett syfte idag istället...
Väldigt stolt liten unge som fick hålla själv!
& så avslutade vi alla med att blåsa en hel massa gånger på elden & Tor skrek av glädje & ville ha mer eld, så Paul gick & hämtade en sprayburk med gas & sprutade på elden så att det fjuttade fyr typ två meter upp... Men där kände väl jag att vi var tvugna att släcka det manliga pyromandraget så jag mutade alla med glass & så slutade kvällen med var sin glass-strut & jag kan väl konstatera att det här, den kassa starten till trots, var en av mina bättre valborg i livet!
Easter 2018...
Vi ägnade en stor del av påsken åt att försöka tömma vårt förråd som vi hyrt sen vi flyttade ut hit för fyra år sen. Är så sjukt trött på att betala hyra för det varje månad när allt vi förvarar där ute är sånt som vi uppenbarligen aldrig använder eftersom det bara legat där & samlat damm sen vi flyttade. Men det här med att göra sig av med saker är inte direkt lätt för Paul, så medan jag har hivat ut hur mycket som helst (tex ALLA artiklar som jag läste under mina år på UofT - BOOOM i återvinningen!) så går Paul in i någon form av förnekelsefas & bara "det tar för lång tid att kolla igenom alla lådor en åt gången, jag ser över dem lite senare" & så har han bara toktryckt in allt i hyreshusets källare. Är väl så där nöjd med den lösningen, men i nuläget känner jag att det som gäller är "eye on the price". Alltså, först tömma hela förrådet så att vi är klara med det kapitlet & sen får jag ta itu med källaren. Fun stuff... not so much, men det är därför det varit tyst i ett par dagar. Men vi har i alla fall fått till lite påskmys! Dels en påsklunch med Pauls hela familj igår & sen så körde vi Easter Egg Hunt med vår granne Lucy i söndags. Blev bortskämda med att de fixade allt, så jakten började med att Tor hittade en liten korg på vår trapp:
Alltså redan här, när han bara fått en lapp & en sten så var lyckan total. Barnet bara skrek av glädje, så att sen få följa upp det med att leta ägg med Lucy var bara helt fantastiskt. Finns ju verkligen inget bättre än när ens barn är så där riktigt själaglatt!
Här i Kanada (& väl nordamerika rent generellt?) får man inte ett stort ägg, utan massa små plastägg som sen rymmer en eller kanske två chokladbitar. Båda formerna har helt klart sin charm, men det var himla sött att se lyckan allteftersom korgen fylldes på. Han kunde liksom inte tro sina ögon att påskharen gömt SÅ många ägg bara åt honom.
Tummen upp för den här traditionen från Tor! Sen följde världens chokladbonanza, men han var faktiskt inte helt orimlig när vi bad honom att sluta & verkade för första gången förstå att han kunde spara lite choklad till en annan dag!
Family Day & Celebration!
Vi har haft långhelg här i Kanada & firat Family Day. Så sjukt skönt med tre lediga dagar tillsammans, gud vad vi behövde det! Har bara ägnat oss åt myspysiga saker som brunch på flygplatsen, solig hike i skogen & shopping på handelsträdgård (Tor instisterade på tre saintpaulior till sitt rum, så himla tantvarning - men barnet var så glad att han skakade i bilen på vägen tillbaka). Inget så där jättespännande med andra ord, men precis vad som behövdes för att ladda batterierna & för första gången på länge känner jag att jag börjar närma mig den energinivå som jag hade innan farmor blev sjuk. Kanske beror lite på att det har gått ett år, kanske på att jag har börjat äta d-vitamin & kanske också för att det, åtminstone den här helgen, ÄNTLIGEN känds som om vi har lite flax. För först, på fredagen, så fick vi tillbaka vår energi audit - vet inte, har jag skrivit om den tidigare? Vi tar det lite snabbt utifall jag inte nämnt det tidigare. Här i Ontario kan man få ersättning om man gör en rad förbättring så att ens hus blir mer energieffektivt. I våras hade vi alltså en gubbe här som mätte alla förenivåer & sen hade vi 90 dagar på oss att fixa en hel rad to-dos för att uppnå våra mål. Bara att vi glömde bort det helt... samtidigt som gubben slutade sitt jobb... så någon gång i november ringde hans ersättare & bara "Du, jag hittade precis er fil - jag kommer om två veckor & utvärderar". Ridå... så i två veckor slet jag som en gnu med att täppa alla små hål jag kunde hitta i hela huset (kom ihåg Lex Canadian Building Standard + att vårt hus är 100 år gammalt=det läcker in & ut massa kall-luft!), spenderade ett par dagar i källaren med att isolera alla rör till pannan & så drog vi in ett gäng killar som sprutade in isolering på vinden. Jadijiadi... hörde aldrig av killen efter besiktningen MEN i fredags damp i alla fall kompensationschecken ner i brevlådan & vi blev så glada att vi firade med bubblor. Men inte nog med det, på själva Family Day fick vi äntligen vår check med Tors barnbidrag! Det här har också varit en följetång i tre akter, men återigen lite kort - eftersom min PR-status tog så lång tid kunde jag inte ansöka om barnbidrag när Tor föddes (för naturligtvis går det inte att söka för pappan... suck på den). Så vi fick vackert vänta tills jag fick min PR-status & sen vänta ytterligare några månader innan jag fick min SIN-kod (typ som ett person-nummer & som man måste ha för barnbidraget). Sen var vi tvugna att vänta tills vi hade deklarerat ytterligare ett skatteår & tillslut, i augusti förra året, fick vi äntligen ihop alla papper & nummer som behövdes & skickade in ansökan... & sen har vi väääntat ända sen dess. SEX månader - de är inte snabba jepparna på kanadensiska skatteverket... Men men, skit samma, någon fick i alla fall tummern ur & i måndags fick vi alltså en check med Tors barnbidrag för 2015 samt halva 2017 + januari & februari. Vad som har hänt med 2016 & resten av 2017 har jag ingen aning om, & det hade inte förvånat mig om det tagit ytterligare 6 månader att lista ut det, men det spelar inte så stor roll i nuläget. Blev bara så jäkla lycklig när jag sprättade kuvertet - kändes som om vi vunnit lite på lotto! Så det blev ytterligare en kväll med ABBA & bubbel. Går ju liksom INTE att fira när man äntligen, efter TRE ÅR, lyckats parera systemet & kan casha in!
God Jul!
Kikar in lite snabbt för att önska er alla en riktigt GOD JUL! Hoppas att ni inte stressar ihjäl er, att barnen är så där sött tacksamma & att ni har snö vart ni än befinner er (ja eller, kanske inte du i Grekland Alex, det känns som det kanske inte varit optimalt just där...)!
Vi sitter just & skriver våra julkort till våra grannar & ska snart sticka iväg ut & dela ut dem samt en hel massa ägg - vår lilla jultradition som vi startade förra året. Sen blir det kakbak & så ska vi se om vi kan få till att titta på Kalle Anka. Med tanke på det "kaos" som årets julvärdar verkat ha skapat hemma i Sverige det här året känns det också helt OK att bara leta reda på någon gammal inspelad version! I vilket fall - njut glöggen & vörtbrödet lite extra för mig, det är det jag saknar mest idag - men vi väger upp med lite bubbel så det gör det hela lite lättare att ta! :D
Lycka!
Det såg ju så illa ut ett tag, men så natten till fredag drog ett snöoväder in & nu är det bara helt perfekt winter wonderland! Alla träd är snötäckta & även om det inte är världens tjockaste snötäcke så sticker inget gräs upp & det är allt jag behöver för att känna mig helt bubblig inombords!
Har bara upplevt en jul i Kanada med någorlunda snötäcke men då började det töa på julafton & takdropp är liksom inte det som jag går igång på den här tiden på året... Faktum är att det nog är minst fem år sen jag hade en jul med snö, men då var jag så sjuk att jag mest låg i en hög i soffan - så där & då spelade det liksom inte så stor roll hur det såg ut ute. Men i år! Nu jäklar ska här snöbollas, kälkas & göras snöänglar!
Vem vet när vi får en sån här jul igen, så måste passa på att maxa!
& det låter kanske helt vansinnigt, men efter det här skitåret så känns det faktiskt liiite som plåster på såren att i alla fall få den där vita julen som betyder så himla mycket för mig. Strunt i presenter, snö var verkligen det enda jag önskade mig!
p.s. Fast på tal om presenter, den uppmärksamme läsaren kan faktiskt se vår julklapp till huset på de här bilderna - slog äntligen till på ett fint nytt lås & handtag till ytterdörren & jag är SÅ nöjd!
Tomteverkstad...
Här i huset pågår full tomteverkstad! Paul & jag har nämligen planerat en stor överraskning åt Tor till juldagsmorgonen & i nuläget gäller det att vi arbetar på om vi ska få det klart i tid - därav något dålig uppdatering de senaste dagarna. Pauls jobb involverar mestadels sågande & skruvande medan jag jobbar på med projekt pimpa "IKEAs Duktig". I sitt ursprungsutförande är det här lilla miniköket... jaaa, helt funktionsdugligt men SÅ plain. Hade jag haft en liten tjej hade jag gått helt bananas med guldfärg & rosa & gjort något i den här stilen (alltså huuur gudomligt sött?!) men nu kör jag lite mer neutralt så att Tor förhoppningsvis kommer att leka med det länge (i nuläget har han liksom ingen koll på kill & tjejfärger, men det kommer väl när han börjar skolan nästa år). Har precis dragit på ett första lager färg & försöker nu klura ut nästa steg i processen - för som vanligt när jag gör något sånt här kör jag nämligen rätt mycket på känn. Hade varit SÅ skönt om jag hade kunnat vara en sån där människa som har sin vision klar redan från scratch, men eftersom jag aldrig kan bestämma mig på förhand så är det bäst att bara starta & köra så att jag kommer i mål någon gång - istället för att bara fortsätta att vela över olika valmöljligheter i hundra år! Anyway, känner starkt att Tors lilla kök måste ha en kökshandduk med höns på (dock inte denna variant!) - så imorgon måste jag försöka hitta lite tyg & damma av symaskinen. Det här med pyssel alltså... är det bara jag som känner att det liksom är ett svart hål av merjobb?!
Our 2017 puzzel...
Åh, är så himla nöjd med en av Tors julklappar att jag bara måste få dela med mig! Ett pussel med årets julkort som motiv (haha, nu outar jag motivet innan alla fått sina - men jaja..., visar inte baksidan i alla fall!):
Beställde det från vistaprint, som jag även använde för korten, & jag tycker att det blev SÅ bra. Glossigt & fin färgåtergivning! Tor är riktigt grym på pussel, så jag är glad att det ligger på 48 bitar - då blir det inte för lätt för honom utan en liten utmaning. Vi gjorde faktiskt ett pussel även av förra årets julkort, så därför la vi till 2017 på det här pusslet med tanken att det kan bli en liten rolig tradition för åtminstone ett par år framåt! Just jul-pussel är nämligen en tradition som jag har med mig hemifrån. Mellandagarna var liksom VIGDA åt att bygga pussel, ju större desto bättre, så det känns helt grymt att äntligen få med Tor på tåget!
Apparently Christmas is over...
Vi försökte julpynta den stora granen idag men det gick i ärlighetens namn skitdåligt. Först grävde vi fram våra gamla julgranskulor, som i princip alla är av glas, & Digby blev helt galen & bara "DÖDEN ÅT ALLA JULGRANSKULOR!". Så Paul & jag tittade på varandra & bara "eh, nej, vi har två katter & en tre-åring, vi kan inte ha glaskulor". Så vi packade ner allihop, stoppade dem i en donationspåse & donerade dem till Goodwill. Bara det att vi SEN insåg att affärerna redan börjat plocka bort julpyntet (?!) - så i nuläget har vi 8 plastkulor i vår gran & that's it.
FAIL
Alltså, man hade ju kunnat bli deppig för mindre men i nuläget är vår gran så himla spartansk att det istället slagit över & blivit roligt. Typ den ultimata minimalistiska/skandinaviska granen! Nääästan så att jag funderar på att behålla den som den är, men för Tors skull får vi ta ett ryck till & försöka med ett par fler affärer. Men hittar vi inga fler får jag helt enkelt försöka kompletera med pepparkaksgubbar & lite annat hemmagjort pynt. Dessutom har Tor sin egna lilla gran på sitt rum & där ser det i alla fall lite bättre ut!
Markant bättre pynt/gran-ratio här...
3 years!
Livet alltså, ibland svänger det rätt snabbt. För om måndagen & tisdagen var genomdeppigt gråa så vad den här dagen helt & hållet ägnad åt glittrigt PARTY PARTY! Tor blev nämligen 3-år gammal idag (herreguuud vad tiden gått snabbt!) & då var det ju liksom inte mycket annat att göra än att dra fram våra diskomoves & dansa lös. Den lilla knastotten önskade sig nämligen ett "ABBA Dance Party!", så vi drog på med discoboll & allt!
Alltså... man måste ju bara älska Pauls hemmabygge! Bollen snurrade till & med! I rummet bredvid pluggade vi in en jättecool glödlampa som snurrade runt även den, så när småttingarna travade in föll en liten haka efter en annan. Så himla roligt att se deras reaktioner, lilla Sadie som är 1.5 blev så fascinerad av alla ljusen att hon bara stod & stirrade med munnen öppen i en kvart! Själv njöt jag av partyt av den enkla anledningen att jag faktiskt inte stressade ihjäl mig över det. Det var helt enkelt så tungt i början av veckan att jag bara "nej, nu måste jag vara lite snäll mot mig själv & inte ta på mig för mycket". Så jag tog ett jättestort steg för att vara jag & KÖPTE födelsedagstårtan & det var SÅ skönt att bara hiva fram $25, smälla i tre ljus & call it it. Har så svårt för just den här biten, men jag känner att jag börjar bli bättre på att sänka ribban lite - det behöver inte vara hembakt & fantastiskt alltihop. Det är OK med något bjärta papptallrikar & en rätt typisk nordamerikansk tårta (även om ju svenska tårtor är så mycket roligare).
Anyway, barnet var glatt & det är ju faktiskt allt som räknas! Men... eftersom jag ju pysslat ihop cupcakes på rätt avancerad nivå måste jag bara sticka in att jag kanske inte tappat det fullt så mycket som bilden nedan antyder. Cupcakesen nederst i bild var tillverkade av en av våra gäster (snart tre år gammal) som present. :)
& så avsluade vi kvällen med grekisk takeout & ytterligare ett par presenter & jag tror att Tor, som gick till sängs med sin nya polisbil, är jättenöjd med sin dag & det i sin tur gör att jag trots allt sitter när med en alldeles varm härlig känsla i hela kroppen!
December 1st...
I min familj har det ju varit tradition med paketkalender, eller snarare så här - farmor har varit helt fenomenal med att hålla igång en paketkalender i årtionden. Ett par år skickade hon iväg hela FYRA kalendrar (två barnbarn samt partners), helt otroligt! Så för oss kändes det självklart att fortsätta med den traditionen även fastän det aldrig kommer att bli riktigt samma sak... Men, bara för att det inte är samma så behöver det ju inte innebära att det är dåligt! Dessutom tröstade det att hålla fokus på att allt som innefattar en glad Tor i regel värmer mer än allt annat. Så sagt & gjort, Paul & jag tåtade ihop en hel drös med små paket & så var min mamma jättegullig & skramlade ihop en bunt hon med & på sätt fick vi allt klart närmare en hel veckan innan dagen D. Med andra ord, någon form av nytt rekord i framförhållning för att vara oss. MEN, vi kunde inte riktigt bestämma oss för hur vi skulle ge paketen till Tor. Farmor broderade en paketkalender till mig för en himla massa år sen & jag har alltid tänkt att Tor skulle ha den, men så insåg vi att han helt enkelt är lite för liten för att kunna se så många paket på en & samma gång & inte tappa det helt när han inte får öppna allt på samma gång. Så Paul föreslog att vi skulle hänga upp kalendern & bara knyta på ett paket åt gången... men på något sätt kändes det så deppigt. Det blev liksom en sån stark påminnelse om att farmor aldrig kommer att skicka små adventskalender-paket igen... Vi var med andra ord tvugna att komma på en plan B så i sista sekund igårkväll skiddade vi in på vår järnaffär & köpte...
En pytteliten elektrisk eldstad! Så, nu är tanken att tomten ska lämna ett litet paket uppe på den varje dag fram till juldagen. Jo för jag bestämde mig för att utöka kalendern med en dag för att arbeta in Pauls tradition också.
& så ska vi "bygga på displayen" fram till jul: minigran, en liten hylla ovanpå som vi kan hänga sockor ifrån & batteridrivna lyktor.
Så just nu ser det lite kalt ut, men jag hoppas få till hyllan redan nu under helgen & så vill jag försöka få tag på en liten julig matta som kaminen kan stå på. Kanske till & med en fårfäll!
& hur gick den första morgonen? Tor bara drog efter andan när han såg sin lilla kamin (vi smugglade in den medan han låg & sov) & lyckan var total över att öppna det första paketet som innehöll en samling med pyttesmå Peppa Pig böcker. Så så här långt är det succé för oss båda!
Thankful...
Idag var allt Thanksgiving-stängt, så vi passade på att fylla dagen med vänner. Började med att möta upp med Millie & co & så drog vi till högkvarteret för Guelphs alla brandstationer. Tog med ännu en matdonation samt plockade upp 50 timbits (typ hålet på munkar) som ett litet tack till brandmännen för allt det gör för oss alla. Eftersom alla brandmän (tycker så mycket bättre om engelskans "fire fighters" - finns det inget mer könsneutralt ord på svenska?) jag någonsin träffat är ungefär de trevligaste människor som går i ett par skor bjöd de in oss på en rundtur. Så himla snällt & Tor & Millie var i sjunde himlen.
Som mest hade vi fyra brandmän som guider. Alltså, sånt engagemang, jag blir helt rörd. Tor fick slå på ljusen på deras största brandbil & som förälder är det ju bara helt fantastiskt att få se glädjen i det ögonblicket. Helt klart lipvarning. Speciellt som jag för evig kommer att förknippa brandmän med det andningsuppehåll som Tor hade som 2-dagars bebis... De var här på under fem minuter. Tre stora män med en pytteliten syrgasmask & hjärtan av guld.
Så om det är något jag verkligen, verkligen, är tacksam för idag så är det alla kvinnor & män som viger så stor del av sina liv åt att hjälpa andra!
Beep beep, here come the chicken police!
Världens finaste höstdag idag - så efter att vi åkt runt på femtioelva affärer (allt är stängt imorgon så vi var tvugna att kitta upp oss på alla nödvändiga renoveringsprylar + vårlökar + mjölk) drog vi ut på cykeltur. Alltså, att kunna dra runt i shorts i oktober, sån lyx!
Extra härligt att kunna ta en tur med Tors cykel innan det blir bob-väder. Tor har förövrigt hamnat i en fas då han har världens största rättspatos - så här på bilden har han precis "pulled over" Paul för att han är en "BAD CHICKEN!". Oklart vad förseelsen egentligen var, men Paul stannade laglydigt upp tills dess att Tor förkunnade honom friad - eller snarare "Okay, you are pappa now, not a bad chicken". Härligt för mig att jag trots min Chicken Lady status inte ovetande gifte mig med en höna!
Thanksgiving weekend...
Det är Thanksgiving här i Kanada den här helgen, så vi har ledigt i tre dagar & kommer alltså bara att ägna oss åt trevligheter i dagarna tre. Det är lag på det. Thanksgiving är nog förövrigt min absoluta favorit-högtid. Rätt kravlöst, jättevackert ute, ingen presenthets, god mat & lagoma mängder vin. Plus att själva grundtanken är så fin, att man stannar upp & verkligen tänker efter - vad är det som man uppskattar i livet?
Eftersom jag haft ett rätt tuft år kändes den frågan kanske inte lika självklar som den gjort tidigare år - men självklart finns det ändå en massa saker att vara tacksam för! Så, utan inbördes ordning:
Jag är tacksam för att alla våra "babyhöns" är så fina & trevliga nu när de är vuxna & att jag numera kan samla ihop världens tjusigaste äggkartonger! På riktigt, visst blir man glad av det här?!
Jag är tacksam för att Paul tog med Tor på utflykt med karusell nu imorse så att jag fick vara kvar hemma & verkligen fokusera på min Macbeth analys. Inte så himla lätt att analysera en Shakespeare tragedi från Aristoteles perspektiv med en liten människa som klänger kring ens nacke & leker att han är en apa... Extra härligt också att Tor fick göra något som han älskar medan jag jobbade!
& självklart är jag tacksam för Tor bara rent allmänt. Den kärleken... Sen är jag så otroligt tacksam för den fina gemenskapen som finns här där vi bor. Det känns lite så där som man tänker sig att det var på 50-talet. Alla hjälper alla, grannarna kilar över till varandra spontant, någon lämnar en present på trappen lite då & då. Faktum är att vi är så himla tacksamma över att ha det här nätverket att vi körde en liten food-drive som del av vår Thanksgiving middag idag. Så imorgon åker vi till brandstationen med två fulla matkassar som kommer att gå till vårt lokala Food Pantry för behövande familjer.
& så är jag så HIMLA tacksam för vår diskmaskin som gjorde att jag kunde göra dagens pumpkin pie utan att behöva stå framför diskhon resten av eftermiddagen.
Alltså jag vet att diskmaskiner inte är någon nyhet direkt, men när man levt utan en i TRE ÅR samtidigt som man har ett litet barn så är det liiite liiite som om himlen öppnat sig & bara "Du, här, du har slitit nog". Så ja, ytterst ytterst tacksam över detta nyförvärv! #räddarförstomdetbrinner
Dagisbaciller & 60år som gifta!
Tor blev pyttelite sjuk efter förskolan i fredags - typ lite snuva... Vilket har inneburit att Paul varit ute ur räkningen fram tills igår. Så det blev lite bloggtorka här eftersom jag fått dra dubbla pass. Dagisbaciller alltså, inte något vi stiftat bekantskap med förrän nu & det var ju helt klart något vi hade kunnat vara utan! MEN. Eftersom det varit bild & idé-torka här i nästan en vecka tänker jag att jag kompenserar med bild-bonanza från Pauls föräldrars 60-årsfirande. För som sagt, de firade ju 60-år som gifta för någon vecka sen & det var så klart tvunget att firas. Eftersom varken Paul eller hans syster fick ändan ur ryckte jag tag i planerandet & fick ihop följande lilla körschema för dagen...
På morgonen levererade Paul en inbjudan till sina föräldrar med tillhörande heliumballonger - för klart att man måste ha ballonger när man firar något så här stort! Inbjudningen är jag sjukt nöjd med, för förrutom lokal & värd är den en EXAKT kopia av Pauls föräldrars bröllopsinbjudan. Paul lyckades till & med hitta samma font som jag kunde använda i InDesign!
När man firar 60-årig bröllopsdag här i Kanada kan man ansöka om ett grattulationsbrev från deras governor general (typ drottningens ställföreträdare om jag förstått det rätt) samt drottningen & Pauls mamma hade skickat in båda förfrågningarna & fått svar från båda så eftersom vi viste att hon ville visa breven på deras bröllopsdag bestämde vi oss för att boka in hela familjen för High Tea på vårt urmysiga lilla café som ligger längsmed ån vi bor bredvid. Dessvärre har jag inga foton från det men det var helt & hållet för att vi var så upptagna med att dricka te & äta fantastiska snittar & scones. SÅ FESTLIGT & FINT! Samt ett perfekt tillfälle att presentera brevet från drottningen för vad är väl mer engelskt än high tea?! Efter det överraskade vi med familjefoton - så här kommer en hel drös med bilder på oss & Tor... Det finns naturligtvis en massa bra bilder på alla andra också men känner mig inte helt OK med att dela dem helt hejdlöst utan att ha tillåtelse först... Men en bild måste vi ju ha på själva "brudparet"!
& en på den & deras enda kvarvarande brudtärna - samt tidernas lilla foto-apa...
När vi köpte ballongerna fick Tor syn på en liten gul bulldozer som han blev helt kär i, så den blev en ständig följeslagare genom hela fotoserien...
Måste också dela ett kort på Tor & hans lilla kusin Lou... Titta så fint de leker! I typ en sekund, det var dessvärre ungefär det enda kortet där Lou inte nöp eller sparkade Tor...
Annars var det mest ett evigt rännande efter dem - Tor gråtandes & Lou skrattandes - eller ytterligare en vända av milda förmaningar...
Så vi fick dela upp oss lite & köra separata familjefoton & det gjorde underverk för Tors humör!
Vilket man ju får förstå, det är väl ingen som hade valt "bli nypt & jagad" framför "leka & skratta".
& så avslutade vi kvällen hemma hos oss med en massa flaskor bubbel, god middag & confettiregn & jag känner så här i efterhand att vi fick ihop det himla bra. En sak som jag verkligen hade velat göra men som föll igenom var att hitta ett kort på deras bröllopstårta så att vi hade kunnat servera en kopia av det översta lagret som efterrätt... men å andra sidan var vi alla så mätta efter allt sconesfrossande + middagen att alla valde bort dessert. Fast alltså wowfaktorn på något sånt hade verkligen varit helt grym! Jaja, de får väl helt enkelt fortsätta vara gifta 10 år till så har jag förhoppningsvis lyckas vaska fram ett foto tills dess!
Skav...
Det var min namnsdag i torsdags & det blev ytterligare en så tydlig påminnelse om att farmor är borta. Farmor var nämligen helt outstanding på att minnas allehanda bemärkelsedagar & högtider & det fanns liksom inte att hon inte skulle skicka ett litet paket eller höra av sig på annat sätt. Kändes så fint att veta att det alltid fanns någon som tänkte på en & brydde sig om en nog mycket för att minnas minsta lilla sak... & nu finns det där inte kvar alls på samma sätt. Paul försöker förvisso & är väldigt duktig på tex födelsedagar & julafton, men namnsdagar är inget han kommer ihåg. Vilket man ju får ha förståelse för eftersom det inte är något de firar här i Kanada. Men det gör ju ont i alla fall... lite "salt i sår". Sorg alltså... Så dubbelbottnad. Det bubblar liksom hela tiden upp nya saker som gör ont & den här veckan har varit extra intensiv. Namnsdagen, att inte kunna visa kortet från Tors första förskoledag, inte kunna plocka upp luren & berätta för henne hur jobbigt det kändes att lämna honom där, ett recept jag ville testa & så läste jag en bok jag om andra världskrig & kom på att jag ville fråga hur hon upplevde det... Usch, den här veckan skaver det helt enkelt i kroppen.
Anniversaries!
Åh vad vi har firat idag! Det finns liksom inget annat att göra när två stora årsdagar sammanfaller. Så vad firade vi?
Jo, den 6e september 1957 gifte sig Pauls föräldrar. Med andra ord, 60-årig bröllopsdag & diamond anniversary. Måste bara pausa en stund här... alltså, huuur galet länge att vara gifta?! De flesta moderna par har inte ens en chans att komma upp i så många år - man måste ju lova evig trohet så sjukt tidigt i livet! & 1957 känns som en helt annan värld... Eisenhower blev president, frisbeen började säljas, Sputnik sköts upp i rymden... & i Sverige gick det Sjunde Inseglet upp på bio. I vilket fall, helt klart en anledning att fira! Vanligtvis när jag preppar för... tja men allt, går jag direkt till pinterest för inspo men i det här fallet var det i princip bara att arbeta fram en agenda på egenhand Fanns knappt något att gå på, folk lever liksom inte tillräckligt länge för att fira den här typen av högtider. Allternativt står de inte ut med varandra så himla länge.
Andra anledningen att fira... kanske inte fullt lika märkvärdigt för gemene man, men väldigt viktigt för mig. En milstolpe. I dag var det nämligen 10 år sen jag landade i Kanada. Minns det som igår, hur jag klev ut från Pearson till 32C & trodde att jag på något sätt hamnat i fel land! Det känns i ärlighetens namn helt surrealistiskt att jag bott här så länge - det var ju aldrig planen! Men, nu är jag här & det är ju bara att erkänna att Kanada mer & mer börjar bli mitt hemland.
& hur vi firade, det tar vi i ett annat inlägg. För jag är HELT slut efter allt preppande & imorgon lämnar vi huset klockan 07.00 för att åka iväg & köpa ett kvarts ton tomater... Yes, for real.
Canada 150!
Long time no see... Jag ska försöka knåpa ihop ett litet inlägg om varför det varit så tyst här den senaste tiden, men just nu tar vi & fokuserar på något roligare - Canada Day! Idag firade vi nämligen inte bara nationaldagen utan även att kanada som nation numera är 150 år gammal. Här är saker & ting inte lika självklara när det gäller högtider som vad det är i Sverige, utan det blir mycket vad man själv väljer att göra det till. Så vi bjöd in alla Tors små kompisar med familjer på morgonen för obegränsat med glass & mimosas - ett kör-schema som jag väl mer eller mindre snodde från Norska bloggar & deras 17 maj-firande. Varför uppfinna hjulet igen liksom! Massa små kottar, mulberry cake, kanada gnugg-tatueringar & sjukt mycket ballonger - fullt ös med andra ord! Så pass att vi alla gick & sov en timme eller två efter att vi vinkat hejdå. Vaknade till världens åskoväder, så då passade vi på att krypa ihop i soffan & titta på Moana. Tors första full-längds film! Sen gick vi bort till vår granne som bor själv med sin handikappade mamma (hon kan inte prata eller gå & han tar hand om henne mer eller mindre själv 24/7) & önskade honom Happy Canada Day med en stor bytta mulberry cake. Han blev så glad att han blev alldeles tårögd, ibland behövs det inte så mycket... Svängde även förbi min kompis Jess som är lite utarbetad med mer kaka (jag gjorde verligen massor!) & en ballong till hennes lille kille. Slutligt kakstopp blev hos Pauls föräldrar som bjöd på pizza & bubbel till middag. Avslutade dagen med en promenad ner till parken...
Där vi spontan-joinade vår granngatas gatufest. Massa roliga aktiviteter för barnen & Tor var i himmelriket över att få hålla i sitt första tomtebloss. Alltså, det här var SÅ utanför min comfort zone men han bad så himla fint & det var en massa småttingar i hans ålder som fick hålla sina egna bloss så jag hade inte hjärta att säga nej...
& så avslutade vi dagen med OH CANADA, svävande papperslyktor samt världens fyrverkeri. Tor var bara helt andäktig & för mig var det en av de sällsynta dagar det här året då jag fick var glad rakt igenom hela dagen...
Mothers Day...
Åh vilken fin dag vi hade idag! Det började lite knackigt med att Paul ropade "Happy mamma day" & Tor bara "NOOO, TORS DAY!"... men sen har det bara varit en lång rad trevligheter. Började redan med att jag fick en present i sängen (mer om den senare) & sen åkte vi ut till världens bästa handelsträdgård & Paul bara "gå bananas"... Nu höll jag mig faktiskt i skinnet, eftersom jag verkligen vill planera trädgården innan jag köper plantorna, men vi hade ändå så himla trevligt där ute. Bara en sån sak som att hitta en JÄTTESTOR stol...
Eller en liten mindre stol i vilken vi övade på konceptet "le naturligt"...
& så familjebild med olyckligt placerad bajamaja i bakgrunden...
Åkte hem med en gigant fleece flower, som varit på min önskelista hur länge som helst, & lyxade dessutom till det med både Starbucks & grekiskt till middag. Hann även med att svänga förbi hos min kompis Amie för att hälsa på hennes alldeles nyfödda lilla kille Dale - där jag lämnade över en laddning chokladbollar för amningsenergi. & så avslutade vi kvällen med att sitta & titta på familjens nyaste lilla tillskott:
Goldie the Betta...
