Animal lover...
Uppdaterar imorgon om den smått vansinniga fredagen jag hade, men för stunden - låt oss fokusera på den supermysiga dagen vi hade idag! Började dagen med att vi körde ut till the Donkey Sanctuary på morgonen. Tor har bett om att få åka dit i princip hela sommaren & nu var det äntligen svalt nog att det kändes OK att tillbringa ett par timmar kring lunch utomhus. Till skillnad mot tidigare år var dock Tor inte superintresserad av åsnorna, utan vi tillbringade merparten av tiden nere vid picnic-platsen:
Typ världens mest pitoreska plats, så inte mig emot. Sitter där & känner hur jag blir helt lugn i själen för en stund. För Tor är det också en total happy spot av den här anledningen...
Jättestora koi... de största mäter nog lätt en 40-50cm & efter att Tor upptäckte att de gillar att äta kex var lyckan total. Vi tillbringade således en timme av dagen med att bryta kex i små smulor - himla tur att vi alla är så pass lättroade att ingen blev trött på det hela! Sen följde ett par timmar med att hjälpa en rad olika vänner & familjemedlemmar med en mängd små projekt samt cupcakesfika & så avslutade vi dagen med ett street party i närheten av Pauls föräldrars hus. Jag vet inte, är street parties något man överhuvud taget gör i Sverige? Här är det rätt vanligt, har varit på två den här sommaren med hade lätt kunnat gå på åtminstone en varje månad. I korta drag så stänger man av en hel gata för ett par timmar, kör lite musik (gärna live), låter ungarna kuta runt & blåsa såpbubblor & få facepaint, BBQ & olika typer av spel på gatan. Supermysig för gemenskapen i kvarteret & jag blir alltid så glad in i själen över hur mycket folk vi ändå känner här - i Toronto kändes det som om vi knappt kände en enda person på vår gata... I vilket fall, vi drack lemonad & pratade med en hel massa vänner samt nya människor & Tor... Tor fell in love...
En bearded dragon... skäggagam tror jag de heter på svenska... Barnet var helt förtrollat.
& sen förkrossat när han var tvungen att säga hejdå. Men ni ser ju, han var HELT trollbunden & grät typ hela vägen hem för att han inte kunde få en på direkten. Tillslut, efter att jag sagt att han kunde önska sig en av tomten (över min döda kropp) hulkade Tor fram "No mamma, then I have to wait for too long. I'm going to ask momo to get me one"... med andra ord, Tor har fattat att min mamma kommer hit & hälsar på i höst & han har också insett att grandparents är bra när det kommer till presenter... Han är inte dum den där lille....
Sunflower joy...
I våras blev ju Tor inbjuden på ett födelsedagskalas i ett fjärilshus & det hela var bara så fint & välordnat. Här kör man ju inte fiskdamm så som vi gör i Sverige, men det är lite tradition att alla barn istället får en liten goodie bag när de går hem - i regel fullproppad med klubbor & plastkrimskrams. Jag avskyr de där små påsarna med hela min själ, så ni kan kanske förstå hur glad jag blev när mamman för det här födelsedagsbarnet istället lät alla barn välja en påse med pollinator friendly frön från fjärilshusets frökollektion. Tor valde en påse med solrosfrön & vi planterade dem tillsammans längsmed husväggen & hoppades på att ekorrarna i alla fall skulle lämna en eller två av dem... Well, the stars aligned & de missade ALLA fröna & nu ser gaveln på vårt hus ut så här:
Alltså, på riktigt så gör det här mig så glad varenda dag - tycker att det är helt fantastiskt att vi lyckats skapa den här solrosskogen från ett enda litet fröpaket som vi fick som present! Att sitta på min bänk med ett glas vin i kvällssolen med solrosorna bakom mig, hummandes av humlor - pure feel good!
& nu har vi dessutom börjat få besök av världens sötaste små gula fåglar som kommer för att äta fröna & som tack bjuder på skönsång utanför vårt badrumsfönster!
Så - till Tors nästa födelsedag ska jag helt skamlöst kopiera hela konceptet & ge barnen var sin påse med frön. Fast jag lutar kanske lite mer åt grönsakshållet...
Hair Cuts & back to school...
Jag klipper inte håret så där jätteofta (alldeles för sällan om jag ska vara ärlig) men Paul måste klippa oftare & blir superkinkig om han väntar för länge. Problemet är bara att han alltid har jättesvårt att få ändan ur, så i regel går han runt & klagar i 3-4 veckor innan han väl bokar in en tid. Vi har ju hållit på så här i ett par år så jag har lärt mig att det får ta den tid det tar - så den här gången svarade jag bara "Japp, vet känslan, mitt hår behöver också klippas!"... & det där gick tydligen in för inte bara bokade han en klipptid åt sig själv utan även en åt mig. Väldigt smidigt för mig som avskyr att prata i telefon! Så i lördags cyklade jag dit & fick mitt hår klippt först & sen kom Tor & Paul förbi för Pauls klipptid. Tanken var att jag skulle ta Tor på cykeln & dra hem, men Tor tog en titt kring salongen & bara "Jag vill klippa mitt hår i en röd stol!" & så parkerade han sin lilla rumpa i en stol & satt där genom hela Pauls klipptid & väntade tålmodigt. Tack & lov hade vår stylist en liten lucka i schemat så hon kunde klämma in honom...
Dog lite när jag såg honom sitta där i stolen - han är ju så himla pyttig fortfarande! Själv var han SÅ nöjd & bad om att få "a big cut!". Klarade inte riktigt av att klippa det jättekort, men vi trimmade till det så att det ser lite mer välvårdat ut & nu känns det som om vi är ytterligare ett steg närmare skolstarten i september...
Fick en klump i halsen när stylisten sa "Look, you have a big boy haircut - ready for school!" för som sagt... han känns ju fortfarande så himla liten för mig. Känner redan nu att Paul måste ta ledig för skolstarten i fall att jag blir för rörd & inte riktigt kan hålla ihop det framför Tor...
Eating local and goats...
Är så himla lycklig över hur bra trädgården går i år! Visst, det är vissa saker som inte fungerar 100% (typ allt som växer i sparrislådan går uselt - ja förrutom sparrisen då, så jag måste klura vidare på det) men på det stora hela går det fantastiskt. Vi har kunnat skörda sen mitten på maj & hitintills har vi fått ihop mer än 14kg & då har tomaterna inte ens börjat komma in än! Dessutom har jag lyckats odla en massa olika saker som jag tidigare har tänkt på som "svåra" - typ spenat & morötter.
Att kunna gå ut & dra upp en handfull morötter till lunch är typ ren & skär lycka för mig! Är lätt besatt av morötter med hummus - så himla gott! I princip varje lunch under den här långhelgen har sett ut enlig följande: morötter med hummus, surdegsbröd från marknaden med egna tomater & fetaost & så en liten ostbricka med ostar från världens bästa getostfarm. Faktum är att vi är så pass hardcore fans av deras ost att vi åkte ut dit idag & hälsade på - så att Tor skulle få se vart osten kommer ifrån. Känner att sånt är viktigt, att han förstår att det här är något vi får från djuren, inget som bara magiskt dyker upp i affären.
Nackdelen med besöket var dock att Tor, som var i himlen så länge vi var kvar på farmen, tillbringade merparten av hemresan gråtandes över att han inte fick ta med en get hem. Eller som han sa, "mamma and pappa, you keep making bad decisions!" Hepp... Så nu är vi två i familjen som har "GET" på vår bucket list!
Mamma Mia...
En av de saker jag verkligen önskade mig den här helgen var att gå & se den nya Mamma Mia filmen med ett par av mina kompisar. Efter en massa oförutsedda händelser (sjuka föräldrar, småbarn som varit vakna hela natten etc) slutade det med att Jess & jag var de last women standing. Funderade lite på att ställa in, men så kände jag bara - nej, Paul & Tor har redan planerat annat så vi kör! & jag är SÅ glad för att vi gjorde det, vilken underbar film! Har nog aldrig sett in film innan då jag både skrattat, gråtit & sjungit med i princip non-stop. Åh, helt klart en känslostorm men så härlig! Slutscenen i kyrkan höll typ på att ta död på mig, försökte hålla inne tårarna men sen insåg jag att typ alla andra också satt & toklipade så då släpte jag lös & bara gräääät. Har nog inte velat se en film omgående igen på bio sedan Gladiator, men nu känner jag att Paul & jag bara måste tillbaka & se den tillsammans. 10 av 10 ouzos!
Har någon av ni sett den, älskade ni den lika mycket?!
(& om ni inte sett den SÅ MÅSTE NI GÅ OMEDELBART - eller vänta, se första filmen först & gå sen!!!)
My cup is full!
Vi har haft en så himla fin helg! I lördags kom Pauls syster med familj hit & stannade över natten - första gången som kusinerna fick köra övernattning ihop. Så mycket kärlek på den, kändes lite som jag skulle spricka när de ville sova ihop i samma lilla säng & somnade sida vid sida kramandes var sin nallebjörn. Dessutom överraskade vi Pauls föräldrar med att Annabelle framträdde på en backyard concert hos en av våra vänner. Supermysig kväll på en helt filt-täckt gräsmatta, massa patio lights & så AB på gitarr & banjo. Hon är så himla duktig & det kändes så fint att framförallt Pauls pappa fick en chans att se henne live... som det är nu kan jag liksom inte se att han någonsin igen kommer att orka åka in på en riktig stor konsert... & så har vi ätit hur mycket färsk majs som helst, druckit rose & cyklat runt med Tor & Lou i wiken. Pure feel good!
Haha! Förutom det ögonblicket när jag cyklade hem med dem från konserten & jag hör Lou säga:
"Tor, do you know there's no Santa? It's the mama's that comes with the presents instead"
Tor (med darr på rösten), "Lou... are you kidding now?"
Lou, "Yes I'm kidding! In your family it's your pappa instead"...
Trodde att jag skulle dö lite... Paul & jag har ju nämligen tokhypat tomten eftersom vi verkligen älskar hur magiskt sånt här är för små barn, men totalt glömt bort att kanske stämma av åtminstone lite med AB & Ximena över hur de förhåller sig till tomten (de firar i princip alltid jul i sydamerika så Lou & Tor har aldrig firat själva julafton ihop)... Insåg att här var goda råd dyra & räddades ifrån obekväma frågor/totalt sammanbrott över att vi precis i det här ögonblicket kom fram till världens jättevattenpöl. I normala fall hade jag ju bara kört runt, men i ren panik cyklade jag rakt in i havet - vatten vräkandes över oss allaihopa, ungarna skrikandes, jag skrikandes (lite extra högt) - & det gjorde tack & lov att de båda glömde bort hela konversationen. Pust! Nu räknar jag ju inte med att det kommer att hålla i sig, Tor har minne som en elefant, men det köpte i alla fall nog med tid för Paul & mig att hinna prata ihop oss.
& så avslutade vi helgen med att vi körde ut till en handelsträdgård för att köpa lite frön för en höstskörd (supermärkliga saker som kohlrabi... men jag måste ju komma upp i 95kg så spelar det inte så stor roll om vi odlar grönsaker som ser ut som små aliens) & jag började prata med tjejen som hjälpte mig med fröna & nu ska hon också börja donera mat till utmaningen! Gick ut därifrån & kände mig helt bubblig av glädje, eller som jag sa till Paul "my cup is full!"
Wike Challenge & riding...
Först av allt, VDn för Wike sa JA! Cyklade nämligen till deras kontor igår & köpte en Wike (röd of course) samt utmanade honom in person. Det här är SÅ inte jag, jag är verkligen inte en pushig person, men när jag fick syn på honom kunde jag bara inte hålla igen så jag hojtade genom hela show-roomet "Hey BOB, I just challenged you on Facebook!". Så han kom & pratade med mig, jag förklarade hur mycket markanden behöver extra pengar & han tyckte att min idé var jättebra så det slutade med att vi skakade hand! Så nu måste jag skramla ihop 95kg trädgårdsodlade grönsaker innan Thanksgiving... är både jättepepp & jädra nervös för att klara av det målet men jag får helt enkelt lägga in min själ i det här de närmsta två månaderna & hur det än slutar så känner jag att vi kommer att göra i alla fall lite skillnad för de familjer som behöver marknaden för att ställa mat på bordet & det är det som räknas. Det & att jag kommer att få en hel massa motion den här sommaren nu när vi har vår cykelkärra... Tor ÄLSKAR den nämligen helt hejdlöst, så jag har redan cykelkärrat runt 15km idag. Startade dagen med att plocka upp Millie för en wike-ride till Riverside Park där vi mötte upp med Daisy & co för lite minitåg & karusell:
& sen cyklade jag hela vägen tillbaka hem med Daisy & Tor i cykelkärran, skrikande av skratt... bara för att avsluta dagen med ytterligare en vända eftersom Tor frågade om han inte kunde få åka i den med sitt täcke & nallebjörn. Gick liksom inte att säga nej, så vi bäddade in honom & cyklade en 20minutersrunda som slutade med att vi bar in sovande litet barn i huset. Lättaste sövningen på evigheter, så det kan hända att det här är nya drillen i vårt hus. Borsta tänderna, pyjamas & 5 km på cykelsadeln!
Helg recap...
Vi har haft ett par superhärliga dagar - temperaturen har varit "inte bastu" & idag REGNADE det dessutom nästan hela dagen!!! På riktigt, det här är första dagen på hela sommaren som vi haft en regndag, helt galet. Men åh så välkommet. Precis som i Sverige är det stor brandrisk här, med flera bränder som blossat upp längre norrut (där det är mer skog, här där vi bor är det mestadels jordbruksmark så läget blir inte lika allvarligt), & jag har fått lägga minst en halvtimme per dag på att hålla trädgården vid liv. Vilket kanske inte låter så där jättemycket, men tro mig, efter vattenkanna nummer 478 börjar det kännas lite tradigt... I vilket fall, tillbaka till helgen. Först var vi på dagsutflykt med Millie & co - världens härligaste lilla park som heter Rockwood. Som nu utsetts till årets camping-mål - i augusti kör vi en helgs övernattning i tält. Giv mig styrka...
Tor kommer dock att vara i sjunde himlen när det blir av, tält & Millie - blir liksom inte bättre! Nu i fredags var de som vanligt som ler & långhalm & spenderade bland annat 20 minuter åt att låtsas att en stor stock var deras piratskepp. Fantasin-nivån hos små barn är ju bara helt sjukt imponerande.
Tor, "Mamma, do you think there are whalesharks coming to eat our boat"
Me, "No, there's only bass and pike in this lake"
Tor, "But I don't liek pass and bike either!"
Happ, sen i lördags körde vi farmers market på morgonen & på eftermiddagen urban farm tour - mitt favoritevent på hela året. Vi hann dock bara med en trädgård eftersom Tor träffade en ny kompis, hunden Jimmy. KÄRLEK. Gick bara inte att slita dem från varandra.
I närmare två timmar höll de igång. Kombinationen 3-åring & Jack Russell mix var med andra ord hemskt lyckad i aspekten "bränna energi", de var båda HELT slut när vi äntligen fick dem att säga hejdå till varandra... & som ett brev på posten har Tor nu inlett operation, "övertala mamma & pappa att skaffa hund". Vill verkligen inte ha en hund, så i nuläget uthärdar vi men jäklar vad svårt det är när ens lilla unge verkligen ber från hjärtat... Jaja, nu var det ju inte för hundens skull vi var där utan för att se vad man kan göra i en vanlig villaträdgård, bara att det här var så sjukt långt borta från en villaträdgård som man kan tänka sig. Paret som ägde stället hade nämligen köpt lös de flesta husen i ett helt "block" & sen skapat en enda jättelång trädgård som gick igenom hela området. Lite svårt att förklara, men det var verkligen helt sjukt stort. De hade på riktigt en egen skog som kändes som en skog. Samt 40 höns, det har man liksom inte om man inte har rätt gott om plats... Sen åkte vi hem till vår egna lilla trädgård & kokade årets första Ontariomajs. Ungefär det godaste som finns & Tor var så duktig & skalade sin allra första majskolv!
Så stolt liten kille! & det här tar oss till idag, söndag då det alltså regnat nästan hela dagen. Så vi körde på världens softaste innedag & det var verkligen bara så mysigt. Första dagen utan utomhuspress sen typ april! Aviva kom över & lekte på eftermiddagen, vi bakade kakor & pärlade pärlplattor & gick på en liten paraplypromenad i regnet (för jo, om man är tre år gammal är det fortfarande jättespännande att få knata runt med sitt eget paraply). Gick lite långsamt bara då vi var ute i rusningstrafik...
Kom tillbaka glada, blöta & med en samling nya myggbett som Tor genast förevigade...
"Look mamma, a mosquito with blood in its belly!"... Jättekul att han äntligen börjat rita andra saker än bara människor, men hade ju varit kul om hans första non-human teckning varit av något snäppet charmigare! Så, sammanfattningsvis en jättemysig helg. Nu blir det massa trädgårdsjobb imorgon & sen på tisdag ska jag ge en egen liten guidad tur av vår trädgård till en grupp unga tjejer, men mer om det då!
Canning workshop!
Hade en så himla bra dag idag! Jess, som är en av mina allra bästa vänner, & jag möttes upp på en stor marknad för ekologisk mat/odling & körde en workshop på hur man konserverar mat. Tillbringade således dagen med att lägga in morötter:
Samt koka chutney & äppelmos:
Har verkligen saknat att undervisa sen jag slutade på UofT, så det var så kul att få ta den rollen igen - även om det var i lightform & i ett helt orelaterat ämne! :) Det allra roligaste med hela dagen var dock att vi blev informellt inbjudna att köra samma workshop uppe i Owen Sound - där de också vill bli bättre på att bli självförsörjande. Ingenting är spikat än, men om det går vägen så kommer Jess & jag köra en liten road trip upp dit senare i sommar & ge var sin föreläsning om hemkonservering samt att ha höns på liten skala. Hade varit helt fantastiskt roligt om det blivit av - brinner ju framförallt för hönsen & hade verkligen älskat att få motivera folk att skaffa sin egna lilla flock!
College Royal 2018...
Det Guelph är allra mest känt för är sitt lantbruksuniversitet samt veterinärskola & varje år slår de upp portarna till nordamerikas största öppna hus för just den här typen av utbildningar. Själva eventet kallas för College Royal & eftersom det här var tredje året i rad som vi åkte dit får det väl numera räknas som tradition i vår familj. Det här året var det dessutom SUPERFINT väder så vi drog ut våra cyklar ur vinteridet & cyklade dit. Den känslan alltså av att vara ute & cykla för första gången efter en lång vinter, den blir aldrig gammal. Känner mig alltid som om jag vore 12 igen - vårdoft & frihet... Anyway, väl på området så var första stopp den stora ladan med alla djur. Dog lite över hur söta alla små grisrumpor var. Det här med att äta djur, blir knepigare & knepigare varje dag för mig...
Sen fick jag typ ägglossning av att titta på alla små kycklingar. BUHU så himla ledsen jag är över att vi inte kan ha baby chicks den här våren. Det bara skrek i hela mig efter att få plocka upp en liten dunboll som sen somnar i min hand... Kycklingar alltså, livets salt. Tor däremot hade lätt valt en ko om han hade fått välja ett djur helt fritt - sån kärlek!
Kasta in en holstein & barnet är i himlen! Hästarna var också en stor favorit - känner att vi har lite olika preferenser för storlek på djur helt enkelt. Barnet på 1m föredrar allt som väger uppemot tonnet, medan jag som är hela 63cm längre vill ha djur som det är möjligt att kunna stoppa upp ett i var armhåla (vilket låter superkonstigt, men är väldigt viktigt från ett "ditt djur har rymt in till grannen" perspektiv).
NOLL armhålemöjlighet = arg granne.
Sen hittade Tor en jättelåda full med "grain corn", alltså sån majs som man använder för att göra majsmjöl & djurfoder av. Noll pop-möjligheter med andra ord. Men Tor var ändå i himlen because tractors.
Tor när vi gick därifrån (men inte på direkten utan efter kanske 200 meter), "Mamma, there is a little majs in my shoe". Um... årets underdrift. Räknade till 43 majskorn bara i vänstern... Avslutade sen med milkshake & en liten runda på en tramptraktor.
Första året han nådde ned till pedalerna, så det kändes stort!
Sirap & liten utflykt...
Så himla fin liten helg vi haft! I lördags lyckades vi äntligen få till en playdate med Tors bästa kompis Millie (de har varit superupptagna, vi har varit superupptagna & vi har alla varit sjuka i vändor så det är evigheter sen sist) & vi slog till med en trip till Mountsberg Conservation Area - en helt fantastisk fin park. Fast park är liksom så missvisande i det här fallet. För det är inte bara lite stigar i skogen, utan lador med djur för barnen att hälsa på, ett raptorcenter (vi ska tillbaka dit & titta på fåglarna senare i vår) & nu så här på vårvintern arrangerar de också något som heter Maple Town. Barnen får lära sig en massa fakta om hur man framställer lönnsirap, se hur den kokas & äta pannkakor med lönnsirap.
Typ hur mysigt som helst med massa supertrevliga, välutbildade, parkförvaltare & allra allra bäst enligt Tor & Millie, en tur i skogen med de här bjässarna.
Tor (som nådde upp typ till deras knän) "Oh you are so cute! I love you!"... Inte det minsta rädd för hästar med andra ord!
& idag åkte vi ut till Elora & hälsade på hos Daisys familj i deras nya hus.
Tor & Daisy var så himla glada över att se varandra igen & Elora är ungefär den sötaste lilla kanadensiska stad (by?) som finns så jag bara älskar att vi har någon som vi känner där så att vi har en ursäkt att åka dit! Sen hjälpte det också att vi hade fantastiskt väder (8 grader & strålande sol), så vi tog en promenad i byn & älskade ihjäl oss över alla gamla fina stenhus. Kan liiite önska att vi bodde där vi med, men vi ligger precis på smärtpunkten för vad Paul fixar att pendla varje dag så det är liksom inte aktuellt att lägga till ytterligare en timme på resan... Jaja, fint med en liten utflykt i alla fall & så kom vi hem & det var fortfarande perfekt väder så vi passade på att spika upp våra lönnsirapshinkar för det här årets sirapskok.
& så fick vi en SÅ god nyhet också - men den berättar jag om imorgon!
Chickens & flying doctors...
Så himla fint, måste bara få visa, fick nämligen ett paket hela vägen från Australien idag från en av er bloggläsare. Pauline tyckte helt enkelt att jag behövde lite uppmuntran efter vinterns hönskris & skickade ett litet care package. Så himla fint på så många olika plan - jättetack! & tänk att lite fäderfän kan göra att man connectar med någon på andra sidan jordklotet! :)
Hönsen hälsar!
Min inre chicken lady gick ju naturligtvis igång helt på konceptet hönsservetter & bara "check på årets valentine dukning!". Haha, kan bara skratt åt mig själv - det är som en drog, ju mer hönspynt ju bättre! När jag blir riktigt gammal & excentrisk kommer jag säkert att trava runt barfota i kläder med hönsprint på samt ha hönsgardiner i alla fönster. Men so be it, det gör mig glad & det är det som räknas!
Fiiint!
& Tor som hade en tuff morgon (ville inte gå till förskolan för fem öre & var SÅ ledsen) blev helt lyrisk när han insåg att även han fått en present. Väldigt bra timing med tanke på att jag kaaanske mutat med "du får en liten present om du reser dig upp & inte ligger & hysterieskriker i snömodden på parkeringsplatsen"... & vilken present sen:
Boken med de flygande doktorerna (åh alltså här får jag också sån nostalgi tillbaka till Flying Doctors som jag följde slaviskt som liten) var nämligen dedikerad till Tor från både en riktig flygande doktor, pilot & sjuksköterska. Var tvungen att läsa vad de skrivit till Tor fem gånger om innan vi kunde fortsätta med själva historien. Så TACK Pauline, du gjorde vår dag!
Årets första snöbollskrig!
Egentligen är det här så deppvarning att det finns inte, vädret har nämligen slagit om totalt & nu verkar det som om all snö kommer att försvinna inom de närmsta dagarna... So close, but no cookie. Hulk! Men, idag gjorde vi trots allt det bästa av situationen. För är det kramsnö så måste man ju bara ut & köra lite snöbollskrig!
Ni SER ju hur pepp Tor var när han väl förstått hur snöbollskramarmaskinen fungerade! :D Sen älskar jag ju det faktum att vi bor på en gata där snöbollsfighten inkluderade en 2-åring, en 3-åring, en 6-åring samt tre förvuxna barn i formen av jag & två andra föräldrar. Så himla roligt! Ungarna tjöt av skratt när Matt träffade mig med en snöboll på rumpan, bara för att sen trilla baklänges när jag prickade honom!
We got a Christmas tree!
Paul tog en semesterdag idag, så när Tor var klar på förskolan drog vi till Starbucks för lunch & sen körde vi iväg till ungefär världens mest välskötta Christmas Tree Farm. Alltså... finns det ens julgransodlingar i Sverige? Här är det verkligen en grej & jag älskar det! Visst, det är ju inte gratis precis - men det är så himla praktiskt att knata ut ett par meter & bara "hm, vilken av alla dessa hundratals perfekta träd vill jag ta med mig hem". Istället för att irra runt i hundra år i skogen tills du är så frusen att du hugger ner första bästa skeva granelände... Extra praktiskt när man dessutom ska välja träd tillsammans med en 3-åring som insisterar på att gå själv men samtidigt blir ledsen för att rörelseförmågan i täckbyxor är sämst! Vi hade dessutom så himla tur att vi fick skjuts ut till träden med bondens lilla traktor - Tor var med andra ord så glad att han vibrerade. Sen började det svåra, att välja mellan alla olika typer av träd... Här bangar ju folk inte för att sätta upp en tall i vardagsrummet, men jag ville ha något som kändes mer traditionellt men samtidigt inte för stort. Valet föll slutligen på en "fir" & här blir jag lite osäker, någon som vet skillnaden på en "spruce" & en "fir"...
Tor brydde sig inte så jättemycket om sjävla urvalsprocessen, men när Paul & jag väl enats om ett träd så blev han i alla fall så till sig att han var tvungen att ge den en kram...
Lite småmorbit kanske, "kram kram & nu SÅGEN!"... som det var superviktigt för honom att hjälpa till med...
& eftersom jag har en bra dag idag kände jag att jag orkade ta fram farmors julgransmatta, så nu står den här granen - på mattan - & väntar på att pyntas & det känns faktiskt riktigt bra trots allt!
Snow!
En vit jul är verkligen inte självskrivet här i Ontario, snön brukar alltid dyka upp typ en månad för sent, men det här året verkar det (TA I TRÄ!) som om vi kommer att få snö. Är helt barnsligt glad över detta! Jag ska vara helt ärlig, snö på julen är väldigt viktigt för mig. Tycker att det är skitdeppigt med en grön (sämsta ordvalet, det borde vara GRÅ) jul. Men nu när vi har Tor & han för första gången är nog gammal för att verkligen se fram emot tomten & julen så känns det extra viktigt. Vill liksom inte titta ut på en hönsskitstäckt grå lervälla till trädgård utan vill kunna fejka renspår i snön, frysa in islyktor & åka kälke. Just den sista biten har Tor pratat om i princip varenda gång han sett en snöflinga dala ner från himlen så ni kanske kan förstå lyckan när vi vaknade upp till ett vettigt snötäcke imorse - äntligen bobföre!
Den lyckan! Åh så glad han var, så där så att man blev helt glad i kroppen själv & att alla som vi mötte hälsade med ett stort leende. Nu hoppas jag på ännu lite mer snö i natt så att vi kan dra iväg till pulkabacken imorgon!
A good deed...
Måste bara få dela med mig av den här lilla historien, för den gjorde både Paul & mig så himla glada... Igårmorse lämnade vi av Tor på förskolan & stressade sedan iväg för att köpa tårta, ballonger & annat party-relaterat. Som vanligt var det stressigt & vi svettades runt i affär efter affär i 110 & svängde slutligen in på vår ballongaffär för att placera en order för pickup. När vi kommer in står en äldre man & pratar med butiksägaren, så vi hänger bland hyllorna i närheten & väntar, vilket gör att vi hör delar av konversationen. Mannen i fråga letar efter någon som hon inte har & hon börjar föreslå en rad affärer som är typiska Ida-affärer (i.e. pyssel) & avslutar med att säga "perhaps Michaels, you know in the cupcake section?". Um, & här gick det ju liksom inte att INTE bryta in & fråga vad det var han letade efter. Visar sig att den lille farbrorn & hans fru tillbringat de senaste månaderna med att bygga upp ett gigantisk miniatyrlandskap inför julen. Tåg, skolhus, trailerpark (Alltså, vi har skrattat så mycket åt det faktum att de till & med lagt till en trailerpark, för inget säger väl Christmas så mycket som en trailerpark?!) - allt elektrifierat & nu var de ÄNTLIGEN klara med allt förrutom att de kommit på att de inte hade några kanadensiska flaggstänger. Så därför bestämde de sig för att köpa små flaggor på tandpetare, bara det att det inte fanns att köpa någonstans & nu stod han där - den lille skäggige gubben - & såg helt punkterad ut för att han varit på vartenda affär han hade kunnat komma på utan att få napp. Paul & jag sitter alltid på att litet lager kanadensiska & svenska flaggor, så att vi kan fira födelsedagar & nationaldagar, så vi bara tittade på varandra & erbjöd honom våra flaggor på studs... & han började gråta av glädje! Alltså tänk er, en liten skäggig farbror - inte helt olik jultomten - som står & gråter för att vi erbjudit honom våra flaggtandpetare. Det var så himla sött & lite hjärtskärande på samma gång, att göra någon SÅ glad för något SÅ litet!
Så Paul brände hem med bilen (vi bor kanske 30 sekunder bort med bil) & återvände med en liten påse med tandpetare & det var bara ett sånt feel good ögonblick när han fick påsen i handen. Sen försökte han betala & vi vägrade & då började han nästan gråta igen & så tackade han ungefär 20 gånger & sa att vi hade "made his day"... & det här var väl ungefär världens längsta bloggpost om tandpetare EVER, men Paul & jag gick runt & kände oss helt varma & glada inombords hela dagen så jag var bara tvungen att skriva om det. Det visade bara så himla tydligt hur LITE det behövs ibland för att glädja någon annan!
Äppelfarm!
Först liten FG update - vår lilla sjukling är helt klart på bättringsvägen & kommer att få flytta tillbaka till trädgården imorgon om allt ser bra ut.
Eftersom krisen var över bestämde vi oss för att dra iväg på en liten utflykt med Millie & Co. Till Chudleighs apple farm närmare bestämt. Paul & jag har varit där för flera år sen, älskade det, & nu kändes det äntligen som om Tor var stor nog för att förstå sig på att plocka äpplen. Fast för säkerhets skull läste vi "Peppa Pig goes apple picking" & sen var ungen så pepp att han nästan skakade av iver & när han insåg att han skulle få åka traktor-skrinda till äpplena... episk glädje.
Tor pockade ungefär världens största Mutsu-äpple & satte i sig nästan hela. Imponerande med tanke på att det var ungefär lika stort som hans huvud...
Mina två fina...
& sen drog Tor & Millie iväg på upptäcktsfärd i skogen, repgungor alltså - stor hitt. Men jag fick verkligen lägga band på mig för att inte förstöra det roliga... Mammahjärtat tyckte nämligen inte alls att det här var någon god idé:
De här två är så himla söta ihop. Tor har haft lite otur kan jag känna med ett par av sina vänner - han har åkt på rätt mycket stryk - men med Millie behöver man aldrig oroa sig. Det har aldrig varit minsta tendenser att bitas, rivas, puttas eller slås.
& det märks, det finns liksom en självklar tillit mellan de här två. Man märker att Tor slappnar av tillsammans med henne & fokuserar på leken utan att behöva vara på sin vakt.
& de sammarbetar så himla fint också, som här där de hjälptes åt att "styra" en traktor. Millie körde & Tor var ansvarig för bromsen. Eller här där de var OK med att DELA samma gunga för att alla andra var upptagna.
& så avslutade vi dagen med fantastisk grillad majs & massa rutchkane-åk.
Um... & så smet Tor & Paul iväg & köpte...
Världens största klubba... Kanske inte vad jag direkt godkänt om de dubbelkollat med mig, men men... mer stereotypt lyckligt barn får man ju leta efter!
Total lycka!
Igår var en stor stor dag i vårt hus... för vid 10-tiden på morgon backade en pickup truck upp på vår avfart & lastade av...
Vårt alldeles splitt nya Roland piano! Japp, efter att ha pratat om det i nästan 10 år har vi äntligen skaffat oss ett piano! Vi har ju som jag nämnt tidigare letat efter ett bra second hand piano, men trots att vi följt upp annons efter annons har vi aldrig hittat ett vettigt alternativ. Antingen har de luktat konstigt, låtit sprucket, varit permanent stämda en halvton lägre, vi har förlorat budet eller så har personen som skrivit annonsen ändrat sig i sista sekund. Tillslut gav vi upp på annonserna & knatade över till den piano-affär som vi trots allt har på andra sidan vägen från vårt hus & så fort vi förklarat vårt ärende sa kvinnan bakom kassan "Alltså, när ni har ett så litet barn - har ni inte funderat på ett elpiano?"... & det hade vi ju inte alls. Paul & jag har varit väldigt traditionella kring vårt pianotänk & inte ens övervägt ett elpiano. Men som hon påpekade, när ska man egentligen kunna öva om man INTE har ett elpiano med hörlurar? När barnet sover... hahaha! Nej, kanske inte riktigt aktuellt. När barnet är vaket? Um, då vet man ju hur det blir - argt barn hängande kring armen/benet, skrikande efter UPPMÄRKSAMHET! Så när det visade sig att affären hade ett helt fantastiskt bra kampanjpris bestämde vi oss helt enkelt för att prioritera den här investeringen. Jag ska inte ljuga, det var inte skitbilligt om man säger så & vi hade definitivt kunnat lägga de pengarna på andra saker som kanske hade varit mer vettigt rent finansiellt, men det låg väldigt mycket känsla i det här köpet. Farmors högsta önskan var nämligen att Tor skulle få växa upp med ett piano. Så det är därför jag har jobbat extra hela hösten, så att vi skulle kunna uppfylla den önskningen. Så även om jag haft ångest över hur mycket det kostade var det värt varenda dollar (nästan) bara för att få se Tors min när han kom innanför dörren igår efter förskolan. Leendet bara spred sig över hela ansiktet & sen skrek han "Yey, Santa came with a piano!" & började spontandansa! Nu är han ju lite liten för att kunna spela på riktigt, men han tycker om att sitta på bänken & plinka så det är lovande, & Paul & jag slogs typ om det efter att han lagt sig igår!
Själv inledde jag morgonen med lite Fur Elise (helt fantastiskt hur mycket man minns ändå, jag har inte spelat på 16 år & det sitter fortfarande i fingrarna!)... som duett. Mammut satt nämligen bredvid mig i ungefär 20 minuter & plinkade sporadiskt med tassen!
Thankful...
Idag var allt Thanksgiving-stängt, så vi passade på att fylla dagen med vänner. Började med att möta upp med Millie & co & så drog vi till högkvarteret för Guelphs alla brandstationer. Tog med ännu en matdonation samt plockade upp 50 timbits (typ hålet på munkar) som ett litet tack till brandmännen för allt det gör för oss alla. Eftersom alla brandmän (tycker så mycket bättre om engelskans "fire fighters" - finns det inget mer könsneutralt ord på svenska?) jag någonsin träffat är ungefär de trevligaste människor som går i ett par skor bjöd de in oss på en rundtur. Så himla snällt & Tor & Millie var i sjunde himlen.
Som mest hade vi fyra brandmän som guider. Alltså, sånt engagemang, jag blir helt rörd. Tor fick slå på ljusen på deras största brandbil & som förälder är det ju bara helt fantastiskt att få se glädjen i det ögonblicket. Helt klart lipvarning. Speciellt som jag för evig kommer att förknippa brandmän med det andningsuppehåll som Tor hade som 2-dagars bebis... De var här på under fem minuter. Tre stora män med en pytteliten syrgasmask & hjärtan av guld.
Så om det är något jag verkligen, verkligen, är tacksam för idag så är det alla kvinnor & män som viger så stor del av sina liv åt att hjälpa andra!
Beep beep, here come the chicken police!
Världens finaste höstdag idag - så efter att vi åkt runt på femtioelva affärer (allt är stängt imorgon så vi var tvugna att kitta upp oss på alla nödvändiga renoveringsprylar + vårlökar + mjölk) drog vi ut på cykeltur. Alltså, att kunna dra runt i shorts i oktober, sån lyx!
Extra härligt att kunna ta en tur med Tors cykel innan det blir bob-väder. Tor har förövrigt hamnat i en fas då han har världens största rättspatos - så här på bilden har han precis "pulled over" Paul för att han är en "BAD CHICKEN!". Oklart vad förseelsen egentligen var, men Paul stannade laglydigt upp tills dess att Tor förkunnade honom friad - eller snarare "Okay, you are pappa now, not a bad chicken". Härligt för mig att jag trots min Chicken Lady status inte ovetande gifte mig med en höna!
