2 års dagen!
Pappersbröllop!
Två år som gifta & för mig startade dagen fantastiskt bra, sovmorgon! Paul hade väl inte fullt samma tur... Anyway, nu ska bubblet på kylning & sen ska vi försöka komma iväg på en liten utflykt. Det är röd dag här idag, passande nog, så det mesta är stängt men vi hoppas få till en liten spontan picnip med vänner, bäbisar & kanske lite rose smygdrucket ur kaffekopp (här är det ju förbjudet att dricka alkohol offentligt, men ingen checkar din Starbucks kopp)!
Ett år...
Idag är det ett år sen vi gifte oss, vår första årsdag alltså... Det har i ärlighetens namn varit ett helt vansinnigt år, så mycket som hänt & så mycket känslor - men vi har gemensamt lyckats skratta oss igenom det mesta & som par känns vi bara starkare & starkare. Lite som om vi är ett envist litet träd som trotsar stormar från alla håll... så kan jag väl sammanfatta vårt första år tillsammans. Nu hoppas jag så innerligt att saker & ting ska lugna sig lite ett tag. Att livet kanske inte kastar så många avloppsfloder, familjedraman & jobb-bekymmer åt vårt håll framöver. Så idag firar vi allt vi tagit oss igenom samt alla önskningar & förhoppningar vi har för vår gemensamma framtid!
Åh så fiiiin!
Det här med att så många är så glada för att vi gått & gift oss, det upphör liksom aldrig att förvåna mig. Här hör jag ofta att "You get one day", men jag känner som att folk har firat oss lite då & då ända sen vi gick & förlovade oss! & FORTFARANDE händer det, nu när vi varit gifta i 9 månader! Som om bara häromveckan, när vi mötte Martin för sushi - då fick vi fint kort & en fantastiskt vacker Kosta Boda skål. Blev så himla glad med också väldigt paff, att andra fortfarande bryr sig! Idag dök Birgitta upp för lunch - för att hämta upp lite SWEA kokböcker & stämma av lite, vi har ju inte sets sedan julmarknaden, & kan ni tänka er... hon klev innanför dörren med ett jättepaket! Blev nästan lite ställd först, varför då liksom? Fast så var det en bröllopspresent & jag, jag blev så där rörd att jag kände att jag nästan fick en klump i halsen. Vad vi fick...
En sauteringspanna (heter det så?) i den mest perfekta blå färgen från underbara la creuset. Jag som känt mig lite off på att laga mat ett tag kände hur orken kom tillbaka nästan omgående, för en sån här liten skatt kan ju inte stå oanvänd & känna sig bortglömd på spisen! Nej, den här pannan ska jag älska till dödsdagar & sen testamentera bort till någon som förtjänar den. SÅ HIMLA FIN! Alltså... jag vet att det är en stekpanna, men det är nästan så där att jag vill sova med den i sängen i natt - så där som jag gjorde med riktigt underbara födelsedagspresenter/julklappar som liten!
P.S. Nu när vi ändå snackar stekpannor - farmor hälsar att Nicklas Wahlgrens knep med mjöl i pannan inte fungerar. Det kommer bara att bränna vid & förstöra pannkakorna. Så nu vet ni, lita inte på kökstips som kommer till er i sömnen!
6 months...
Idag är det 6 månader sedan vi gifte oss. Ibland känns det som om det omöjligt kan vara så länge sen & ibland som om det måste ha varit bra mycket mer än så. Tänker att det är samma sak här som med andra saker jag har kärt, att jag förlorar tidsbegreppet lite. Tycker ju till exempel att vi fick Digby typ i förrgår, samtidigt som om han varit en del av mitt liv för alltid!
På samma sätt har allt & inget förändrats sedan vi gifte oss den där sensommardagen... En av de småsaker jag älskar allra mest med att verkligen vara gift är när Paul kallar mig för sin fru - då får jag sånt där lyckorus nedför hela ryggen & tillbaka!
Om vi hade fått göra om det...
Hade man kunnat skruva tillbaka klockan till april 2012 då Paul friade till mig så hade jag absolut gjort om vissa saker gällande bröllopet. Jag hade till exempel investerat i den där typen av små plaststöd för klackarna, så att jag inte stått & gjort hål i gräsmattan utanför huset där vi hade festen. Mycket läskig känsla att liksom sjunka fast på land! Jag hade kanske sett till så att vi övat ceremonin en extra gång med prästen så att vi hade känt oss helt säkra på vad som skulle komma (jag tror inte att det syntes, men ett par gånger under vigselakten var det bara "Men... Eh... & jag ska göra vad nu?"). Men framför allt så hade jag gjort om våra save the dates. Tyckte ju i & för sig att de vi hade var söta & så, men speciellt kick ass var de ju inte!
Mer bröllopsbilder!
Jag kan inte hålla mig, vi kör lite bröllopsbilder redan nu & sen lägger jag upp de sista på vår tre-månaders dag! Ximena hade tagit mer än 150 bilder på oss & lagt ner tid på att fixa till alla i photoshop, vilket jobb! Dessutom hade de valt ut de bästa bilderna & tryckt ett bröllopsalbum åt oss som present. Så otroligt fint, jag blev helt tårögd.
Oki, till bröllopet! Äntligen fick jag en bra bild på våra musiker! Magnus, Adam & Annabelle - utan dem hade ceremonin inte känts på långa vägar lika personlig. Det är verkligen ett tips jag kan ge, har ni familj/vänner som kan spela eller sjunga så försök få med dem på ett hörn!
Elsa var ju bara söt som socker, så jag måste lägga till en bild på henne. Åh hon är så gullig att jag får värsta Elsa-saknaden!
Magnus läste en bit ur bibeln & klarade sig hur bra som helst fastän jag vet att han var nervös. Lite roligt här, jag la upp ett par av de här bilderna på det bröllopsforum där jag hängt & just det här kortet har fått hur många kommentarer som helst. Alla de gifta/förlovade damerna verkar ha utvecklat ett crush på min "Viking little brother"!
Annabelle på gitarr, hon var verkligen helt fantastisk - tror aldrig att Älvsby kyrka har rockat så som vad den gjorde på vårt bröllop!
Paul är på väg att börja gråta...
Jag är på väg att börja gråta:
Fast vi hade skrattat bara sekunden innan, det här med att få på en annan person en vigselring... Inte alltid så lätt! Speciellt inte om sagda person klämt handen i bildörren bara dagen innan!
& så gick alla ut ur kyrkan & småsyskonen betedde sig så som småsyskon gör!
& sen blev det ringspan, för det måste man göra på bröllop! Farmor var intresserad:
& Fredrik, ja han var jätteintresserad!
& sen vet ni ju hur det - vi snodde Elsa & lekte familjefoto!
Nästan tre månader sen nu & jag måste säga att tiden verkligen läker sår. Allt det där som kändes sårande & rått efteråt har tagit ett stort steg tillbaka & nu kan jag titta på bilderna & fokusera på allt det som jag är glad & tacksam för! Det känns så skönt, för för ett litet tag kändes som om jag skulle vara besviken för alltid.
Två månader...
Tänk, nu har vi varit gifta i två månader - bara tio kvar & sen är vi uppe i ett helt år! När jag tänker tillbaka på de där sommardagarna så försöker jag fokusera på allt det som var fint & bra & inte stressigt & farmor dyker upp i minnesbild efter minnesbild. Min fina fina farmor som jobbade så hårt inför bröllopet - hade hon inte funnits hade jag nog svultit ihjäl innan bröllopet. Vilket hade varit rätt trist för alla inblandade, nu när folk åkt så långt & allt.
Eftersom Paul & jag är väldigt för att FIRA alla typer av bemärkelsedagar & mindre milstenar måste vi försöka komma på något festligt för ikväll. Bara synd att farmor inte kan vara här & fira med oss! Inte för att jag är för lat för att laga middagen själv (fast det lutar ärligt talat åt sushiåterfall - det är ju så festligt) utan för att jag så gärna velat kunna ge henne en kram som tack för att hon liksom var allas lilla farmor under bröllopet.
Walking in together!
Åh så glad jag är! Ximena skickade just ett första fotografi av alla de som hon tog under bröllopet & jag är så lycklig över att äntligen ha en bild på Paul & mig när vi går in i kyrkan! Har bara sett oss framme vid altaret tidigare, så jag är så lättad över att faktiskt ha åtminstone en bild på intåget.
När Paul & jag började prata om själva vigsel-ceremonin var vi snabbt klara med att vi INTE ville följa nordamerikansk tradition med pappa ledande mig nedför kyrkgången. Det hade känts så himla märkligt & krystat från ett personligt perspektiv & sen så hade det faktiskt känts lite jävligt att bli överräckt. Som om jag vore en ko eller annat kreatur. Så att gå in tillsammans var för oss något helt självklart, för att visa att vi är jämlika & att vi båda gick in i vårt äktenskap med glädje. Det är ju inte så att jag började gasta om jämlikhet under de bröllop vi varit på här i Kanada, där bruden i samtliga fall överräckts av sin far, men för oss hade det känts något helt otroligt onaturligt. Att gå in tillsammans var däremot helt perfekt & bara så skönt - att få se Paul innan, hålla hand med honom nedför hela gången & gemensamt småfnittra åt hur Elsa långsamt drog åt höger. Sötnos!
Att säga tack...
När man har gift sig så blir det ju lätt en liten lista med folk man vill tacka efteråt - antingen för att de kom, för en gåva eller för att de tog sig tiden att skriva ett fint kort! I vårt fall kände jag mig väldigt kluven till det hela, för som jag skrivit tidigare, tackkort här är inte riktigt samma som tackkort hemma i Sverige. Jag växte ju upp med väldigt standardiserade kort & känner väl att de är helt OK för mig, men eftersom de närmast ses som en förolämpning här så var det alternativet ute. Speciellt som vi inte heller hade någon bröllopsfotograf som kunde sätta ihop ett litet kort-kit till oss! Moi var alltså tvungen att klura ut ett annat alternativ. Efter lite funderande kom jag på en lösning som både Paul & jag kände oss väldigt nöjda med. Vykort! Så jag ritade helt enkelt en design, med element vi haft med under bröllopet så att det skulle kännas som en röd tråd, & så skickade vi iväg det till en tryckfirma. En vecka senare damp det ner en liten kartong med dessa:
Baksidan av korten var liiite lättare att få till än framsidan, speciellt som vi gjorde så att delar av trycket blev plastat & upphöjt (syns lite dåligt, men texten, blommorna & bården hade den effekten):
Sen hade vi att göra varje kväll under bröllopsresan! Vi plockade helt enkelt med oss en bunt kort varje kväll när vi gick iväg för middag & medan vi väntade på maten satt vi & skrev kort & drack vin - väldigt mysigt! Så inget jättetraditionellt tackkort kanske, men något som vi lagt ner lite tid & energi på & som vi definitivt handskrev! Ingen lynchning från nordamerikanska bekanta på den fronten alltså, pust vilken lättnad!
Vilken mardröm!
Så allt under vårt bröllop gick ju inte som jag önskat, men jag har precis blivit påmind om att det finns grader för allt! Jag tror jag har nämnt det tidigare - men jag brukade hänga rätt mycket på ett (mestadels amerikanskt) bröllopsforum innan bröllopet. Det var otroligt hjälpsamt så fort jag var osäker på något, vare sig det hade med layout eller att resa med brudklänning på flyg. Allt kan man få svar på & dessutom är det en sjukt trevlig atmosfär på sidan. Under de månader jag hängde där blev jag "bästis" med två andra tjejer. Det låter kanske konstigt att man blir vän så där med någon man aldrig träffat, men det är ju bara att jämföra med er här på bloggen - vissa av er har jag ju inte träffat heller & ändå så känns det ju som en SJÄLVKLARHET att vi skulle träffas för en fika om vi bara var i samma stad! Åtminstone för mig (hoppas att det inte bara är jag som känner så & att ni tycker att jag är creapy nu)!
Anyway, tillbaka till mina två forumvänner - igår mailar en av dem till mig. Hon gratulerade till vårt giftermål & fortsätter med att berätta att det inte blev något bröllop för henne. Hon bangade helt enkelt & ställde in allt. För ett bröllop med 300 inbjudna gäster, 12 dagar innan bröllopet... Alltså, förstå ÅNGESTEN! Jag försökte sätta mig in i hur det varit om vi ställt in vårt lilla 35 pers bröllop & bara det gav mig andnöd. Oj oj oj så arga folk hade varit & så sjukt dåligt samvete jag haft för alla gäster som åkt så långt & tårtan & maten & blommorna... ARGH. Jag tycker att det var otroligt modigt av henne att våga sätta ner foten, för jäklar vad lätt att det hade känts som en fälla helt omöjlig att backa ur! Tänk TREHUNDRA personer att ringa & förklara sig för/be om ursäkt... & jag som kan tycka att bara ett vanligt telefonsamtal kan kännas lite jobbigt. Att ringa till alla dem... telefonångest i kubik, check!
En sista lite reflektering här... för mig känns det som om inställda bröllop är något som hör filmens värld till, att det liksom inte händer på riktigt! Jag undrar om det händer oftare här i Nordamerika än hemma i Sverige? För här gifter sig ju folk mycket yngre & i många fall flyttar de direkt hemifrån till det nya gemensamma hemmet. Jag kan tänka mig att det kan kännas lite överväldigande & att man därför bangar lättare. I Sverige har man väl i regel passerat 30-års strecket med rätt bra marginal innan man gifter sig & dessutom så sitter man kanske på en unge eller två, då känns det inte lika troligt att man lägger benen på ryggen & flyr utmed kyrkgången!
Ceremoniprogrammen...
Vi kör en till liten bröllopstillbakablick så här på fredagsmorgonen!
Alla bröllop jag varit på i Kanada har haft ceremoni/bröllopsprogram som delats ut precis innan vigselakten. Har inte varit på ett svenskt bröllop sen jag var jätteliten, så jag vet inte om vi gör på samma sätt - men i princip så delar man här ut ett litet häfte som listar allt som kommer att ske under ceremonin + alla som på något sätt är delaktiga i bröllopet. Jag ska erkänna att jag var lite sugen på att skippa att göra program till vårt bröllop, men så kändes det fel att inte ge lite cred till alla som varit med & hjälpt till så vi tåtade ihop dessa:
Orginalplanen var att vi skulle använda cedertakspån som underlag för programmen, men Paul glömde dem i Toronto så farmor plockade upp telefonen & ringde till Saidas syster & vips hade vi nya takspån fast i tall (eller gran... not sure). Himla bra med en farmor som sitter på så många kontakter! Paul kapade takspånen till lämplig längd & sedan filade ma & pa bort alla stickor. Själv var jag ansvarig för layouten - jag delade upp det så att vi hade ceremoniordningen på framsidan & alla delaktiga på baksidan:
Planen var att Paul skulle trycka programmen på linnepapper i Toronto, men kyrkan dröjde så länge med info på orgeltanten att han inte hann. Sen glömde han linnepappret i Toronto också, så det blev lite stress där innan vi fick tag på ett tryckeri i Piteå som kunde trycka upp dem åt oss istället! Men det löste sig & sen var det bara att limma fast programmen, knyta ett snöre kring det hela & inkludera att litet kuvert med lavendelknoppar (här är kuvertet öppet, men de var alla stängda när vi delade ut dem). Att vi använde lavendel istället för vanlig konfetti var helt enkelt för att kyrkan inte ville att vi skulle kasta något som inte var nedbrytbart - vilket kändes som en helt rimlig önskan. Kyrkan är ju till för så mycket, så det kanske inte alltid är lämpligt om kyrkgången till 20% består av små rosa/röda plasthjärtan...
Vigselringarna!
Jag har ju inte visat eller skrivit om våra vigselringar! Oj oj, vilken miss! Ok - så, Paul gav mig ju en kanadensisk förlovningsring. Väldigt välkänd juvelerare här i Kanada, kanadensisk diamant - supernationalistiskt. Så när det kom till vigselringarna kände jag att det var viktigt att väga upp lite & få in Sverige på ett hörn. Nu är ju diamanter inget som vi har lika mycket av Sverige, så det alternativet var i princip ute från scratch. Inget "anniversary band" för mig alltså, men jag hade en idé som jag hoppades att Paul skulle nappa på - Västerbottensringar!
Vet inte hur många landskap i Sverige som har ett smyckesmönster, de enda andra jag vet är Norrbotten & Hälsingland, men vi tyckte båda att det här kändes som ett alldeles unikt alternativ som vi verkligen gillade. Mönstret innehåller hjärtan som Paul förkunnat "är det svenskaste mönster som finns" & det ligger lite historia bakom det hela (ritat på 1850-talet). Perfekt! Ringarna fanns att tillverka i vanligt guld, rött guld, silver eller vitguld & vi valde det sista alternativet (även om jag även har ringen i silver eftersom vi för ett litet tag trodde att jag inte skulle kunna ha orginalringen på bröllopsdagen). Förutom de vanliga stämplarna valde vi även att gravera in våra initialer (i omvänd ordning för varandra), Älvsbyn (stället där vi förlovade oss står ju i förlovningsringen) samt datumet.
Som ni kan se har jag ett litet jack i min ring, rakt över I-et, det uppstod när vi skickade iväg ringen på paniktänjning bara dagar före bröllopet (för att Guldfynd inte kunde göra några ändringar alls innan den 10e augusti...). Måste säga att jag gillar att det finns där, det får mig att tänka på hur farmors vänkrets bara slöt upp på ett helt fantastiskt sätt & såg till att ringen åkte tur & retur till en liten independent guldsmedja i Jokkmokk! Jacket uppstod helt enkelt för att de värmde ringen för att vidga den & då sprack den lite just där bandet fogats samman. Om ni kikar på Pauls ring till höger så kan ni se att mönstret med två mötande hjärtan inte sker just där, det är för att hans ring är sammanfogad på den punkten. Brottet i min ring skedde alltså på samma "skarv". Fast det känns inte alls & stör mig inte på något sätt - jag är bara glad för att jag faktiskt kan ha ringen & att de inte var tvugna att förstöra gravyren helt & hållet (vilket vi fick förklarat var av nödtvång på Guldfynd).
Vi är båda så galet nöjda med våra ringar - de är så vackra & folk här tycker att de är jättespeciella eftersom man i princip aldrig ser ringar med mönster på, så det känns som vi valde helt rätt! Plus... på det här sättet bär jag ju mitt landskap med mig hela tiden!
1 månad...
Idag har vi varit gifta i en månad, det känns mestadels väldigt bra men jag har även spenderat mycket tid med att tänka på vad som gick fel under bröllopet. Smådetaljer struntar jag i, det hör väl till, men så är det ett par mer fundamentala saker som ligger & gnager & får mig ur balans. Dessvärre inget som jag kan ta här eftersom jag bara tror att det gjort saker värre, men definitivt något som jag hoppas att jag ska kunna arbeta mig igenom med lite tid & distans. Vi får väl se helt enkelt.
Anyway, Pauls pappa gav oss en USB sticka med lite fler bilder nu under helgen - så jag tänker att vi tar lite bild bonanza. Så kan jag skriva lite löst om vad jag gillade & även om ett par av de där detaljerna som jag nämnde. Så får jag i alla fall ur mig lite av mina känslor kring bröllopet!
Vi tar det från klockan 2 den dagen, för det var då jag kände att det verkligen kändes bröllop! Innan dess var det liksom ingen höjdardag... Här gifte vi oss - Älvsby kyrka, som just i år firar 200-års jubileum!
Vädret i norrland kan ju verkligen vara hit & miss i augusti, men som ni kan se så hade vi SÅ tur med vädret. Dagen innan öste det ner, men vi kunde njuta av fullt solgass & nästan 30 grader! Inne i kyrkan spelade lillebror, en barndomskamrat till honom & Annabelle all musik förutom psalmerna. Vi gick in till Pachelbels Canon in D som Annabelle spelade på fiol & de andra på akustisk gitarr. SÅ FINT! Jag blir helt lipig när jag hör musiken nu... Det var en så perfekt bröllopspresent från de tre!
Sen följde vigselakten & Paul höll nästan på att sätta mig i klistret. Jag visste att jag inte skulle gråta om han bara inte började gråta först & när det var dags för våra löften blev han alldeles darrläppig & blötögd & jag bara "Oh nej, inte gråta nu när du nästan är klar för då kommer jag att gråta genom alla mina löften!". Men vi klarade oss båda!
Önskar att jag hade en bättre bild på Sussie & Jo här för de var SÅ himla vackra & underbara, bästa tärnorna jag kunnat önska mig & fått! Vi gick ut till en svensk folkvisa på orgeln & ut på trappen där vi hälsade på & tackade alla som kom på gudstjänsten.
Vi hade en helt fantastiskt bra präst - I mean, han & jag bondade på direkten över Game of Thrones som vi båda läst från pärm till pärm... känns som om man har ganska tur om man får en präst som är lika nördig på GofT som en själv! Match made in heaven?! Nej visst ja, det var Paul & jag det!
Oh, måste få visa närbild på min bukett. Liljekonvaljer, prärieklocka & daggkåpa. Ville verkligen ha daggkåpa så jag är så nöjd med att det gick att få tag på & den luktade helt otroligt gott! Verkligen så nöjd med den!
Alla kastade torkad lavendel på oss när vi gick ner för trappen & så blev det fotouppställning. Paul & jag norpade åt oss Elsa & propsade på att hon var tvungen att vara med på alla våra foton, världens bästa blomsterflicka som hon var. Det är först i efterhand som vi bara... "men oj, vi stal någon annans barn & det ser lite ut som om jag inte skulle ha gift mig i vitt". Skratt!
Suck... här måste jag dessvärre infoga en sak som verkligen gör mig deppig. Jag ser så trött ut på alla foton. Jag vet ju varför, det blir lätt så när man blir lämnad åt sitt eget öde kvällen före sitt bröllop med ett jättestort hus att göra festfint... men jag önskar så att jag hade kunnat gå tillbaka i tiden, tänkt till i en sekund istället för att stressa runt som en skållad råtta, plockat upp telefonen, slått en signal & bett folk att komma & hjälpa mig. Det är ju inget som går att göra något åt så här i efterhand, men farmor sa typ 105 gånger innan bröllopet att hon inte ville att jag skulle se ut som en trött brud & nu är det allt jag ser på bilderna, så ja... depp på den. I vilket fall... Efter minglet på kyrkbacken åkte vi bort till byagården där vi hade festen. Alla gäster tog emot på gården eftersom Paul & jag kom sist dit.
In i huset för champagne!
Här kan jag lägga till ett litet tips till framtida blivande brudar, om ni har en sån här trapp någonstans i er närhet på bröllopsdagen - rota fram en trasmatta eller något & täck den.
Jag höll på att störta huvudstupa utför eländet när vi var på väg ut ur huset med våra drinkar. Hade inte Paul fått tag på min arm hade jag garanterat trillat nedför trappen när min klack fastnade i ett av hålen! Anyway, efter brudskål framförd av lillebror ute i trädgården:
fortsatte vi men cocktailtimme inomhus. Pappa hade fått tag på en massa olika typer av norrländskt kött, så som gravat rengytterlår & älghjärta, vilket kändes som en hit med gästerna. Titta bara på Jo´s ansikte - "OH!" säger det!
Ni har ju redan sett rätt mycket av dukningen, men vi tar en bild till så att ni får se Sussies & Jo´s tärnbuketter framför deras platser. Egentligen är det en bukett, floristen hade missat att de var TVÅ & inte EN, men bästa toastmastern Viktor räddade dagen genom att panikköra ner till henne två minuter innan stängningsdags (30 min innan vigseln). Hon snabbdelade den på mitten medan Viktor bytte om till kostym på handikapp parkeringsplatsen ute på gatan & mina tärnor fick var sin bukett trots allt, pust! Här kan ni också se rosmarinen som vi inkluderat för god tur.
Till middagen blev det viltinspirerad toast till förrätt, röding till efterätt & kladdkaka med norrlandsbär (på Pauls önskemål) till efterrätt.
Hela cateringsituationen var en stor huvudvärk för mig i typ nästan ett år innan bröllopet, men det löste sig till slut. Sure, det är väl vissa saker som jag kan känna att jag skött annorlunda om jag hade varit i branschen... men serveringspersonalen var fantastiskt bra så den biten känner jag mig väldigt nöjd med.Värdigt trevlig middag överlag, önskar bara att man hade kunnat rotera platser lite så att man fått sitta bredvid alla ett litet tag. Hade så gärna velat få tillbringa tex förrätten med Jo!
& kanske efterrätten med Pauls gudmor som riktigt kom in i partyskorna!
Efter kladdkakan gick alla ut för en liten andningspaus medan de städade undan & ställde fram bröllopstårtan & kaffet. Har tyvärr ingen bra bild på tårtan, men den var en standard prinsesstårta eftersom Paul älskar prinsesstårta (alltså, här var jag bara - beställ VAD DU VILL, jag är nöjd så länge den har blå blommor som ser ut som blåklint).
Foto med blixt... så den ser lite svettig ut, men på riktigt så var den väldigt fin & Elsa var helnöjd för att hon fick min bit (nope, ingen bröllopstårta för mig!) med en BLOMMA PÅ! Jäklar vad barn är underbara, så lätta att göra nöjda!
Naturligtvis hölls det även tal, farmor höll ett tal på svenska som lillebror översatte & det var enda gången på hela dagen som tårarna inte höll sig inne i ögonen utan rann ut lite på kinden. Fina fina farmor!
Sussie & Viktor höll i hela toastmaterbiten med bravur, hade så himla roligt åt allt skojigt som de hittade på! Så imponerad av deras insats, speciellt som de inte hade så värst lång tid på sig att ro hela projektet i hamn (var lite sent ute med att fråga).
En av de saker vi gjorde var den obligatoriska skoleken. Jag vet att den är bröllopsstandard, men den är det av en anledning. Så länge man har någon vettig person som satt ihop frågorna så är den sjukt rolig! Älskar de följande två bilderna... Pauls min när han vet att han svarat rätt!
Pauls min när han vet att han svarat fel...
And that was all för denna gången, men jag hoppas att det kommer in mer kort snart så jag får väl lägga upp en ny post om ytterligare en månad!
Paket från farmor!
Farmor är lätt veckans hjälte! För när jag åkte till Frankrike så trodde jag ju att jag skulle vara tillbaka hos henne bara en vecka senare, så Ida packade lätt. En liten futtig väska blev det & allt annat fick stanna kvar hos farmor, liksom ingen idé att släpa med sig alla underkläder om man bara ska vara borta i 7-8 dagar! Nu blev det ju inte så, så sedan jag kom tillbaka har tvättmaskinen gått varm & jag har till & med fått använda de där "fina" underkläderna som är så obekväma att det känns som om man har fyra skinkor istället för två - HURV. Men. Idag kom det paket från fammo & jag är underklädsförsedd igen! Eftersom jag fick ett helt stort sverigepaket så dök det upp lite andra saker än bara underkläder, så som Allerstidningar & Ballerinakex till Paul. Jag vet någon som kommer bli himla glad när han kommer hem ikväll! Farmor hade även lyckats packa våra bröllopsmuggar som vi fick av "katterna" i familjen!
Eftersom jag är ganska säker på att Digby & Mammut inte smygåkte över till Sverige för att köpa dessa koppar tillsammans med Wilma, Silly & Totte så tror jag att det kanske var min mamma som ligger bakom presenten. Hur det nu än är med det (förresten, är det någon annan familj som gör på samma sätt - alltså att husdjuren också ger presenter lite då & då?), jag bara älskar dem! Har två Muminkoppar sen tidigare & de kan mycket väl vara det porslin jag använder mest i huset. Till frukost varje dag, så fort jag ska äta bär eller frukt ur något, för yoghurt som mellanmål - vad som, de är bara så söta & lätthållna att jag gång på gång slutar upp med en Muminkopp i handen & nu har jag våra bröllopskoppar här! Tjoho - jag har tänkt så många gånger att jag var en idiot som inte packade dem för Frankrikeresan (jo men vi var ju tvungna att äta frukost där med!) men nu behöver jag inte småsvära över det något mer för SuperFammo har återigen klivit in & räddat dagen!
Bröllopssammanfattning lite längre tillbaka i tiden...
Medan jag väntar på att det ska dyka upp lite fler bröllopsfoton så tänkte jag visa hur det såg ut när vi köpte min klänning! Jag hade sett den på Davids Bridals hemsida & var rätt kär i den redan innan jag hade provat för första gången, men när dragkedjan väl var uppdragen fanns det INGEN återvändo. Eftersom klänningen var sjukt mycket billigare i USA än här i Canada drog vi över gränsen & köpte den där. Det här var den dagen vi var i Rochester:
Jag hade så himla tur att klänningen satt som hand i handske! Vanligtvis måste man lägga rätt mycket pengar på att sy om brudklänningar eftersom de beställs efter ens största mått men jag hade tur, alla mina mått stämde exakt med min klänning så jag behövde inte gå upp en storlek för att få in höfter eller byst (HAHAHA) utan kunde köra på med en klänning som var totalt oförändrad. Himla skönt! Fast jag såg att tanten i affären bet ihop lite surt, ofta måste man betala nästan lika mycket i förändringar som vad jag betalade för klänningen totalt & det är klart att affären gör mycket pengar på det... Men men, jag var glad! Glad & lite full i skratt eftersom Paul höll på & sa tokiga saker så att jag skrattade mig igenom hela klänningsprovningen! Eller, försökte se allvarlig ut & misslyckades totalt...
Alltså, jag vet att det bara är en klänning - vitt fluff med broderier, men jag ÄLSKAR den här klänningen något hejdlöst! Just nu hänger den hos farmor, men jag måste erkänna att jag saknar den liiite här hos mig. Hade liksom velat ha den nära så att jag kan gå & kika på den lite då & då. Fast, den klarar sig ju bra hos farmor också - så jag får helt enkelt vänta med att hämta hem den ett litet tag! Sen är planen att kränga på mig den en gång om året så att jag ser till att hålla vikten. Mamma kunde ju ha sin brudklänning på min bröllopsdag (mer om det sen) så banne mig om jag inte ska komma i den här lilla blåsan om 30 år jag med!
Dinner with an ex...
Vet ni, jag får ofta lite höjda ögonbryn till svar när jag pratar om det faktum att Paul & jag umgås med hans exflickvän Sandra. Jag kan förstå det på sätt & vis, men samtidigt - de var en del av varandras liv under så lång tid, vi tycker alla om varandra & hon respekterar verkligen vårt förhållande & är kanske en av de personer som hejar på oss allra mest. Om man frågar Sandra om Paul & jag passar ihop är jag säker på att man fått ett JA så att det rungat i huset - hon är verkligen en champion för vårt förhållande & det tycker jag är så stort av henne & helt fantastiskt. I fall att folk har problem med det, ja då tycker jag faktiskt att det mer reflekterar deras trånga livssyn... Men nog om det, idag kom Sandra över på middag - hon ställde nämligen upp på oss jättemycket & fixade med huset medan vi var över i Sverige & vi ville helt enkelt tacka henne med en massa kyckling & potatis. Sandra hade dock andra planer...
HON ville skåla för att Paul & jag gift oss & tog med en liten flaska bubbel så att vi kunde göra det med klass - så himla sött av henne! Jag blev faktiskt i det närmaste lite tårögd... för jag tycker att det är så fint av henne att stötta så mycket & vara så glad för oss. I mean, folk som jag verkligen tycker, ja förväntar mig, ska vara glada för vår skull har gjort SÅ mycket mindre än vad Sandra har gjort. Utan att nämna namn, men vi har haft familj som närvarat på bröllopet & inte ens bemödat sig om att skriva ett fattigt litet grattiskort till oss två... men Pauls ex går all in... Man brukar säga att i nöden prövas vänner, jag antar att det gäller även när det kommer till konceptet i NÖD & LUST.
Bröllopssammanfattning den 3 augusti...
Det blev fokus på Frankrike där ett tag, dels för att det liksom kändes som om det var läge att rapportera i nuet innan jag glömde bort alla detaljer... men även för att det känts som om jag har behövt smälta bröllopet lite. Så jag tänker att jag fortsätter med en liten sammanfattning till nu & så tar vi ett par till så där pö om pö. Istället för att dra vad jag gjorde på morgonen den 3e augusti, för den biten känns fortfarande lite rå & öm, så kan vi väl kika på hur det såg ut i byastugan efter allt vårt hårda arbete! Det här var ju lokalen vi hade att arbeta med & efter att Paul & Fredrik satt tänderna i bordskonfigurationen skred dekorationsteamet till verket:
Allt porslin & alla glas fanns i lokalen & var diskreta - hade varit lite jobbigt med omatchat porslin i alla möjliga färger, men det de hade fungerade himla bra med våra dekorationer. Servetterna har ni ju sett tidigare, de var ett lite helsike att sy - då var det roligare att sy servettringarna! Som sista touch innan gästerna kom stack serveringspersonalen dessutom in en lite rosmarinkvist i varje "servett-ficka". Rosmarin ger nämligen god tur på bröllop enligt Slovakisk tradition & jag tänkte att det skulle vara en gest som kanske Pauls föräldrar skulle uppskatta... De små träskivorna ni ser är placeringskorten. Någon (läs jag) tillbringade en MASSA tid med en sån där liten träbränningspryl som man senast använde på träslöjden i mellanstadiet...
Färgerna på servettringarna skulle egentligen ha varit blå, blåklintsblå var liksom det tema jag tänkt mig för hela bröllopet men så hittade jag de här lyktorna på IKEA för typ 80 kronor styck & då ändrade jag om lite i planerna. De var liksom för söta för mig att motstå!
Lite halvtaskig bild av honörsbordet, men där bakom stocken satt alltså Paul & jag under middagen...
& tittade ut över den här vyn åt ena hållet... åt andra hållet såg bordet lika dant ut men där satt gästerna bredvid de två stora fönsterna i rummet. Varje fönster var försett med en blomsterstock plus massa ljuslyktor i genomskinligt glas var. Dessvärre har jag ingen bild på det just nu... Men som ni kan skymta så lyckades jag få till det så pass bra så att vi slapp de fula röda stolarna! Vi klarade av att hålla hela festen med gästerna sittandes på vita eller neutralt träfärgade stolar - mycket nöjd med den!
I rummet ni kan skymta bakom honörsbordet hade vi cocktailtilltugg - massa massa kött som pappa köpt/jagat (gravad älgstek, renstek, björnkorv, älghjärta...), ost, frukt, kex & vårt hembakta tunnbröd. Sen hade vi även ett litet presentbord där vi även ställt upp vår lilla tidskapsel. Alla gäster tog en lapp & skrev en hälsning till oss som de la i lådan - om ett år får vi se vad de sagt!
Innan folk kom in i rummet med cocktail tilltuggen passerade de genom ytterligare ett rum som jag inte visat tidigare, där stod alla glas uppställda med bubbel & så hade vi en liten "nötbar". Två hyllplan med allehanda kanderade nötter som Paul släpat med sig från Toronto.
Mycket mycket populärt! Cocos-nötterna & de kanderade kanelnötterna var mina favoriter!
Alla nötsmaker skulle egentligen stå skrivna med krita på små "svarta tavlan" lappar vi hade köpt med oss, men de lapparna kom bort i förberedelserna så jag fick improvisera lite & det gick ju det med!
Ni kan se nötbaren där i bakgrunden, draperade bara en leksakslåde ställning med en överbliven bordsduk från dukningen & det fungerade perfekt! Som present till alla som kom gav vi även bort små flaskor med isvin som vi knölade ner i den där nitroglycerinlådan vi hittade ute i sommarstugan. Sen kom Pauls gudmor med lite lönnsirapsgodisar som en eftertanke, så de smälldes fram på bordet medan jag genomled den hemska frisörsupplevelsen. Alltså... jag hade väl kanske själv gömt undan dem lite i ett hörn/inte ställt fram dem i ett askfat (?)... men, men, det får väl perfektionisten i mig helt enkelt försöka komma över.
& så här ser förresten flaskorna ut i närbild - etikett med vårt bröllopsmonogram på!
Summa summarum för den 3e augusti & dekorationsbiten: Så himla nöjd! Jag önskar att jag hade kunnat vara där själv & ta lite mer detaljkort av det hela så att jag hade kunnat visa er hur vackert det var - för det tyckte jag verkligen att det var. Det kändes lite svensk sommardröm & det var precis så jag hade hoppats att det skulle se ut. Sen hade vissa småsaker kanske kunnat vara ännu lite bättre om jag bara tänkt på det innan/haft mer hjälp, men det är liksom ingen idé att stressa upp sig för det utan jag fokuserar på att det till 99% var precis så som jag hade hoppats!
Orleans other things...
Vi startade dagen med att bara ta en liten promenad i Orleans - väldigt trevlig & fin stad som jag verkligen gillade. Saknar dock den där historiska tyngden som man känner i andra städer, de allierade bombade nämligen Orleans så hårt att nästan allt är nybyggt (fast i gammal stil, så det är inget futuristiskt monster vi talar om här). Jag ville köpa stuvbitar, men det sket sig eftersom nästan alla affärer i Frankrike har stängt på måndagar under augusti. Japp... även i stora städer som Paris (vi checkade). Så eftersom det inte blev något tyg bestämde vi oss för att ta en liten avstickare till Fontainebleau. Fontainebleau är känt för ett par saker, sina stora friluftsområden där klättrare hänger rätt frekvent, ett väldigt stort slott som vi hade tänkt besöka men föll på...
För INNAN vi hade tänkt knata in på slottet för att riktigt frossa lös på renässanspryttlar så var vi tvungna att stanna på ett litet café för lunch & där bondade vi med våra bordsgrannar. Ett par från San Fran som var där eftersom tjejen skulle börja på INSEAD (affärsskola som är den tredje saken Fontainebleau är känt för). Vår lilla lunchpaus tog typ tre timmar & avslutades med utbytta email adresser. Mycket trevligt, men det gav ju inte direkt så där jättemycket tid kvar att röra sig med... så ja, vi åkte förbi slottet med bilen & knäppte en bild i farten. Känns lite typiskt Ida & Paul måste jag erkänna... Anyway. Nu har vi installerat oss på vårt allra sista hotell, återigen blev vi uppgraderade till en suite. Det här med bröllopsresa alltså, VÄRT att nämna i fall att ni någonsin är ute på en! Så nu sitter vi på ett hotellrum som kommer med badkar OCH separat dusch, litet kök, två flat screens, balkong & en säng som inte är så pjåkig.
Vi har precis festat lös på lite hämtsushi & bröllopsbubbel & det känns faktiskt inte som om den här bröllopsresan kunde ha fått ett bättre slut!
Jag vet att verkligheten väntar imorgon... men jäklar vad jag har tillåtit mig NJUTA av den här senaste veckan!
Fransk frukost som när jag var liten!
När jag var i Frankrike med mamma, farmor & lillebror som 9 åring minns jag att jag älskade den varma morgonchokladen med en färsk croissant till. Idag fick jag till just den kombinationen!
Nomnom! Fast jag åt bara ett hörn på croissanten, jag har väl kanske gått lite väl ALL IN när det kommer till maten under den här resan - så nu blir det havregrynsgröt när jag kommer tillbaka till Canada. Känner mig liiite som en kub just nu & det är en så sjukt obehaglig känsla... Anyway, nu blir det promenad runt Orleans - jag hoppas på att hitta lite söta stuvbitar så att jag kan sy mig ett franskt lapptäcke när jag kommer hem!
Sweet - a suite!
Vi kom fram till vårt hotell (Hotel de l'Abeille) vid nio-tiden igår, sista gästerna att checka in & Paul såg väl lite trött ut när han kom inknatande i receptionen för att höra om vi kunde ha bilen där vi ställt den. Tjejen bakom disken frågade om han haft en lång dag & han svarade att det blivit mycket runtkörande eftersom vi är så nära slutet på vår honeymoon & det fortfarande finns SÅ mycket vi vill se. När vi sen båda kom indragandes med våra väskor, ja då hade hon uppgraderat oss från standardrummet till det största rum de hade ledigt för att fira att vi gift oss! Så himla snällt & så sjukt glad man blir för den typen av vänlighet! Så nu bor vi i det här söta rummet som kommer med blomsterlådor utanför varje fönster:
Alltså tapeterna... jag måste försöka hitta en rulle eller två att ta med mig hem innan vi åker! Har ju lite renovering kvar att göra ute i stugan & tänker att en äkta fransk fondvägg hade varit ett bra sätt att hålla motivationen uppe!
Sen hade någon jättegärna fått göra om badrummet i den här stilen också (gärna med tillhörande franskt fönster samt gigantisk dusch - som dessvärre inte syns här på fotot)...
men jag förväntar mig inte direkt att någonting har hänt ute i stugan sen jag lämnade i juli. Eller, vår groundhog har säkert varit väldigt aktiv men sist jag checkade var de inte direkt kända för sina kakel-läggar talanger.
