Despite that...
vid halv nio tiden igår morse packade jag in min utrustning i Jaimes bil & sedan åkte han, Martin & jag ut till Buffalo Crag för att klättra. Underbart solig dag med en massa skratt, fantastisk klättring & svindlande utsikt! Fick se min första jordekorre & säkrade Martin då han klättrade. Sista rutten visade sig dock bli en pers. Jaime ledde den & hade stora problem ca 5 meter från toppen - & när jag kom dit så insåg jag varför... Det fanns i princip inget att vare sig hålla i eller att stå på & i just det läget hör jag ett muller - tittade upp & insåg att ett stormsystem höll på att dra in över oss (de byggs upp vansinnigt snabbt här så det är lätt att bli överraskad). I det läget var inte paniken långt borta, för är det något man inte ska göra så är det att befinna sig på en exponerad bergsvägg lastad med metall under ett åskväder... Krävdes ytterligare två försök innan jag skakande av ansträngning lyckades ta mig förbi kruxet. Sedan följde en nervös väntan innan Martin kom upp & vi halvjoggandes kunde ta oss tillbaka till den lilla öppna kojan vid parkeringen. Satt sedan & myste till ljudet av regn mot plåttak, åt vår matsäck & tittade på blixtrarna som korsade himlen. 
