Jag är...
rätt nervös just nu + helt slut i armarna, 60 meter rep väger sjukt mkt. & nervositeten är knutet just till det, repet. För ikväll är det dax - nu kommer jag att börja falla på riktigt. Inga små fjantiga fall på en halvmeter eller så, utan ordentliga fall på flera meter. Självklart kommer repet att fånga upp mig (om jag inte har misslyckats alldeles kapitalt), men känslan... det är känslan av att känna hur fingrarna glider & veta att man kommer att trilla. Samtidigt, lite sitter ju kicken i just det momentet - faran.
Tror att många av oss klättrare lever just för det: faran, skräcken, kicken - vi behöver lite mer, vill uppleva livet till fullo, får inte ut tillräckligt mkt från vardagen. Våra liv behöver vara annorlunda, mer på alla sätt...
Tror att många av oss klättrare lever just för det: faran, skräcken, kicken - vi behöver lite mer, vill uppleva livet till fullo, får inte ut tillräckligt mkt från vardagen. Våra liv behöver vara annorlunda, mer på alla sätt...
Kommentarer
Postat av: mgs
Ni är sjuka i huvet och du tvingar aldrig, no way, no how, no hell, upp mig för en jävla klippa bara för att jag ska få en kick när jag störtar mot min död för att jag inte gick scouterna och lärde mig knyta en jävla dubbel pålsteksknop utan säkrade repet med en knut!
Läget annars? puss och kram
Postat av: Ida
Maaahh,är lillebror rädd? Vet du vad, om du klättrar med mig kommer du att vara helt säker! För det första, om någon kommer att störta mot sin död så är det moi, du sitter på top rope & kan omöjligt göra det. Sedan heter det dubbel åtta & jag kommer att knyta den åt dig i början & sedan ALLTID checka den när du väl börjat knyta den själv, god klättrar etik!
Mkt jobb, sol, ständig åska i luften & hägrande IKEA besök! Puss!
Trackback
