MsBree

Igår var jag så himla bra, jag satte alla armrörelser, jag kom ihåg fotpositionerna under den djävulska hopp-passagen (4,5,2,4,5,5,5,4,2,5) & jag var mer graciös än vad jag någonsin känt mig tidigare. Fram till när det gällde dvs, för under uppvisningen (för den andra halvan av gruppen, men ändå...) sög jag något fruktat. Armarna viftade planlöst, jag skuttade helt vanvettigt fel, jag kände mig som Göran Person i en klunga av underviktiga elitgymnaster. Faaan så deppigt det kändes efteråt. Min omedelbara tanke var att skriva upp mig för ytterlige 10 veckor så att jag kan spika den idiotiska dansen som vi kommer att lära oss härnäst. Har dock beslutat mig för att inte göra detta eftersom:

1) Det bara är nyttigt att inse att man inte kan vara bra på allt - sluta vara en sån perfektionist Idah!
2) Jag tyckte ju inte att de första 10 veckorna var så där alldeles underbara
3) Mina nästa $100 ska banne mig gå till något HELT annat!

So, köpte på mig en idiotskvallertidining som tröst, knatade hem & drack mig in i en teinducerad koma. Idag känns det således mkt bättre!