Hur tänker man som förälder?
Innan det att min dag förvandlades till ett stressfyllt maraton hade jag dock ganska trevligt när jag skuttade in till avdelningen. Kikade på pumpor i stånden bredvid Bloor, luktade på krysantemum som alla affärer börjar sälja så fort det kommer lite höst i luften & log åt alla lönnlöv som börjar skifta färg. However, denna idylliska sinnestämning kom helt ur balans när en liten asiatisk familj fångade min uppmärksamhet. Detta är scenariot - liten asiatisk mamma med tre minatyrasiater a la tripp, trapp, trull. Är ingen expert på barn men hade jag tvingats gissa hade jag sagt att de var 3.5, 4.5 samt 5.5 år gamla - samtliga utrustade med var sin fiol i fiolfodral som matchade deras höstjackor. Alltså, skulle jag någon gång begåvas med en kull ungar i den ålderskategorin så är nog fiol ett av de sista instrument jag lobbat för... Kan ni tänka er oljudet som tre dagisbarn kan åstakomma med en hartsad stråke & en liten gnällig låda? Jag hade dött. Får jag barn någon gång så hade det naturligtvis varit roligt om de varit musikintresserade, men hade de varit så nära varandra i ålder & dessutom varit så, för mig, surrealistiskt många hade jag gett dem något mindre migränframkallande. Typ en xylofon med ordentligt vaderad klubba.
Förstår dig helt och fullt. Tycker dock att din gissning på ålder är lite intressant; alla tre är X.5 år gamla? =P
Jo men de såg så lite mellan ut, den yngsta såg för liten ut för att vara fyra & för stor ut för att vara tre & den äldsta såg för stor ut för att vara fem men för liten för sex, & sedan fanns det en som var mitt i mellan helt enkelt. Puss!
