I'll always be like this...

Drog & klättrade med Jaime & Paul igår, mkt roligt den första timmen - sedan drabbades jag av akut illamående. Var oki så länge jag satt ned eller klättrade, men så fort jag stod upp måde jag galet dåligt. Mkt underligt eftersom jag i regel är förskonad från alla kroppsliga krämpor. Sista rutten för kvällen kände jag mig så dålig att jag beslutade mig för att klättra en 5.9 på top rope - inte översvårt med andra ord. Det vill säga om det hade varit en normal 5.9, efter si så där en & en halv meter var jag halvdöd & jag har lite svårt att greppa att jag faktiskt klarade av att klättra den rent. Kom ned, sträckte över repet till Paul, satte mig ned på golvet & andades med huvudet nedböjt mellan knäna för att undvika att spy - vilket jag tack & lov lyckades med. Till min stora glädje klättrade Jaime rutten efter mig & hade de factum mer problem än vad jag hade, ie tävligsmänniskan i mig dör inte för lite illamående! :)

Kommentarer
Postat av: ma

Inget mysko med balanssinnet?

2008-09-19 @ 19:47:13
Postat av: Ida

Aaa! Du får ju inte säga sådanna hemskheter! Men nope, tror inte det. Kan ha varit att jag i princip inte hade tid att äta under dagen förutom under lunchen då jag pressade i mig tokmkt sushi...

2008-09-19 @ 20:11:02
Postat av: mgs

Bara du inte drabbats av sushirelateradcancerogenAIDS



Pussssss

2008-09-19 @ 22:05:43
Postat av: Ida

Jaa, låt oss hoppas att jag inte fått det. Eller sushiinduceradtarmvredsfibros.

2008-09-19 @ 22:56:21

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0