I'll always be like this...
Drog & klättrade med Jaime & Paul igår, mkt roligt den första timmen - sedan drabbades jag av akut illamående. Var oki så länge jag satt ned eller klättrade, men så fort jag stod upp måde jag galet dåligt. Mkt underligt eftersom jag i regel är förskonad från alla kroppsliga krämpor. Sista rutten för kvällen kände jag mig så dålig att jag beslutade mig för att klättra en 5.9 på top rope - inte översvårt med andra ord. Det vill säga om det hade varit en normal 5.9, efter si så där en & en halv meter var jag halvdöd & jag har lite svårt att greppa att jag faktiskt klarade av att klättra den rent. Kom ned, sträckte över repet till Paul, satte mig ned på golvet & andades med huvudet nedböjt mellan knäna för att undvika att spy - vilket jag tack & lov lyckades med. Till min stora glädje klättrade Jaime rutten efter mig & hade de factum mer problem än vad jag hade, ie tävligsmänniskan i mig dör inte för lite illamående! :)
Kommentarer
Postat av: ma
Inget mysko med balanssinnet?
Postat av: Ida
Aaa! Du får ju inte säga sådanna hemskheter! Men nope, tror inte det. Kan ha varit att jag i princip inte hade tid att äta under dagen förutom under lunchen då jag pressade i mig tokmkt sushi...
Postat av: mgs
Bara du inte drabbats av sushirelateradcancerogenAIDS
Pussssss
Postat av: Ida
Jaa, låt oss hoppas att jag inte fått det. Eller sushiinduceradtarmvredsfibros.
Trackback