Missing...
Jag förstår precis hur du menar (har varit hos syster i helgen) och med den utsikten du hade kan det ju inte vara annat än underbart =)
Kram!
Men visst är det så, livet känns mkt enklare ute i ingenstans...satt uppe på klippan & tittade ut över sjön & kom fram till att jag aldrig ville åka därifrån!
Puss!
Ja,samma typ av känsla hade jag då vi var på Lofoten, på västkust, där den uråldriga Atlanten sköljde in våg efter våg efter våg... Dit återkommer jag gärna och ofta i tanken.
Ah, men mamma Atlanten är inte uråldrig! Den termen får det att låta som Atlanten alltid funnits där men så är inte fallet! :) Har inga direkta minnen av det förutom fjärilsincidenten så kanske kan vi alla åka tillbaka dit nästa sommar? Kram!
Det vore en bra ide! Minns du inte den långa sandstranden, att vi satt och fikade vid ett långbord och att när pappa reste sig så tippade bänken, vi alla suttit på, så att jag och Vincent hamnade på backen.
Ha,ha!
Neej, det kommer jag inte ihåg... Hm, konstigt - jag som kommer ihåg så mkt från när jag var liten! Å andra sidan så överskuggade kanske fjärilsincidenten allt annat! Fast en fråga, åkte vi ned till Irja & George efter Lofoten?
Hade jättegärna tagit en tripp dit igen!
Ja, du var bara 2-3 år då. Minns du de röda sjöbodslängorna där vi bodde under tiden? Värmland besökte vi när du var 4 år och då hade vi också varit på Kålmorden. Du minns säkert den stora delfinen i akvariet som var så förtjust i dig och bekantade sig med dig genom glaset. Jag har glömt vad den hette.
What?! Mord på rotfrukter, oh no!!! Mommy, kolmården... :) Jo det minns jag, & jag minns nyckelpigorna & kan delfinen ha hetat Philip?
Anledningen till att jag frågade var att jag vet att jag försökte fånga en fjäril vid ett tillfälle, inspirerat av pojkarna i Norge, & jag hade en vag föreställning om att det hade kunnat vara hos dem. Pappa kanske minns vart det var, för han förklarade för mig att man inte fick ta i fjärilar för att de dog eftersom de var så känsliga & sedan trampade han ihjäl den skadade lilla stackaren med sina träskor...