Mitt första besök i Arco
Oki, här kommer en liten sammanfattning av min tid i Arco. Min allra första riktiga resa helt dedikerad till klättring & min första resa till underbara Arco. I min guidebok står nu alla rutter jag klättrat uppskrivna, Jaime & Martin har skrivit in sina namn jämte mitt & senare idag hamnar den uppe i biblioteket där den kommer att få stå tills nästa gång jag åker till Arco. För att jag åker tillbaka det är helt säkert!
Utsikten från vår lilla lägenhet. Perfekt att sitta på balkongen & sippa öl efter en hel dags klättrande!
Sedan får jag väl lov att erkänna att jag var skiträdd ibland, var i regel rätt glad & lycklig så länge alla var inknutna/befann sig på marken men när vi säkrade varandra från ställen där ett felsteg hade involverat ett rätt rejält fall blev jag harigare. Läskigast var dock första rutten första dagen, sedan kände jag mig tuffare efter hand. Förutom på lördagen, men det berodde mest på att jag var lite seg pga av att det blev lite för mkt dagen innan. Efter lite cola (klättrarens bästa energivän) piggnade jag dock till vid 2 snåret, klättrade glatt en rutt & gav mig sedan på en 5c med klurig start. Stort överhäng att ta sig över, samt inkilat lite knasigt vid ett träd så att man inte riktigt kunde placera sig som man ville. Dessutom rätt stort fall om man skulle klanta sig. Fixade ett bra grepp & var i princip igenom hela movet när jag blev lite velig & tänkte att jag skulle hoppa ned & göra om det med mer kalk på fingrarna. So, det gjorde jag - dumt. För det enda det resulterade i var att jag inte hade lika mkt ork i armarna till försök nummer två så jag slant & så gick det som det gick...
Slutsats, var inte en så feg - fullfölj! Jag gör mig alltid mer illa när jag bangar än när jag bara kör på. So, jag investerade i en tröja på vilken det står "Think less, climb more" & sedan gick det mkt bättre! :)
Moi i klättrarfrisyr - hårspännen är guld värda. Trött men mkt lycklig. Den dagen när denna bilden togs klättrade jag 10 rutter varav jag ledde tre. Den svåraste var en 5a & jag klarade av den rent. Fantastik känsla! Sedan ledde jag ju i & för sig bara sport, så det är inte riktigt så svårt som det skulle kunna vara - men jag är himla glad i alla fall för att jag vågade!
32 rutter klättrade jag totalt under fem & en halv dag, ledde sju av dem, & gjorde bara illa mig på en. Ganska bra facit med andra ord. Farligaste upplevelsen under hela resan var förövrigt inte själva klättrandet, var istället en hårsmån ifrån att bli påkörd av en vespa. Har nog aldrig varit så nära som vad det var då... Med andra ord, ja - jag håller på med en sport som många förknippar med ond bråd död, helt utan att tänka på att man kan stryka med på så ofantligt många olika sätt. Fick till exempel lite skrämselhicka sista dagen på resan då jag höll på att storkna på en bit bröd vid frukosten, ett oerhört banalt litet sätt att gå hädan på som kan hända en när som helst. Då tror jag att det är mindre risk att jag trillar av pinn när jag håller på med en sport där alla är riskmedvetna, vet vad de håller på med & gör sitt bästa för att minimera farorna.
Åh så fantastiskt det verkar ha varit =) Jättefina bilder! Och du har så rätt med gå hädan-grejen, kan gå så fort på så löjliga sätt.
Ändå skönt att veta att du är hemma ordentligt så jag slipper oroa mig =)
Det var helt fantastiskt - måste åka tillbaka dit! Skratt, du har samma inställning som familjen "Vad roligt att du hade kul, men vi är så glada att du är hemma igen i ett stycke!". Puss!
