MsBree

Idag rör jag mig som en gammal tant, stapplar runt helt stelt, ojjar mig & håller mig över korsryggen. Orsaken till denna förvandling är att moi inte riktigt hade huvudet med mig på TCA igår. Flamsade & tramsade genom en bouldering sekvens, då man måste ha en massa slack ute på linan, & föll på ett move som ingen av oss förväntat oss skulle vara speciellt svårt. Anyway, föll gjorde jag iaf. Plattfall rakt ned på mattan från 1, 1.5, meters höjd. Vilket ju inte är jättehögt men eftersom jag hängde horisontellt i taket blev det en riktigt pannkakeupplevelse. Lyckades dessutom fånga upp repet med underarmen på vägen ned så nu har jag ett rope-burn & uppblåssande blåmärke att stoltsera med... Efter att jag slagit i golvet blev det så där tryckt tyst en sekund eller två & sedan kom både Jaime & Paul rusande & började panika runtomkring mig. Eftersom jag förvisso kände mig lite skärrad men mest förbannad på mig själv knöt mig ut ur repet, in i vårt led-rep, & stegade iväg till närmsta 5.9 som jag ledde bara för att. Alla försök till att få mig att vila lite bemöttes bara med arg tystnad så när jag förklarade att jag ville klättra taket i grottan travade de båda två snällt med mig dit. So, idag gör det ont - men jag är ändå nöjd, för är det något man inte får göra som klättrare så är det att tillåta sig själv att börja banga bara för att man varit klumpig & gjort sig lite illa.