Världens finaste Frank...
Klockan är 7 på kvällen, Paul & jag svänger upp på uppfarten till ett industriområde. Kliver ut i kvällssolen, till en doft av skunk. Fem dagar gammal gissar Paul på. Jag kippar efter luft. Så girar en smårostig bil in bredvid oss & en gammal kutryggig farbror arbetar sig ut. Med ett stort leende stapplar han fram & skakar hand med oss. Vi har mött Frank. Under den halvtimme vi tillbringar med honom får vi inte bara se hans företag som leverar glödlampor till alla veterinärer i hela nordamerika, vi får också titta på hans 50 år gamla, orörda, mikroskop & så berättar han om sitt första jobb. Frank har jobbat sedan han var sex år gammal då han blev anställd under kriget. Hans uppgift var att stjäla all elektronisk utrustning från utbrända stridsvagnar - de anställde bara barn eftersom de var jobbigare att skjuta. Av tio barn i Franks grupp överlevde han & en annan, alla andra blev skjutna för spionage... Så overkligt svårt att förstå.
Vi åker därifrån helt tagna av att ha fått möta Frank. I baksätet ligger två kataloger om glödlampor. Frank har förklarat att om vi orkar läsa igenom de första två sidorna tillhör vi en elit om 1000 personer i världen som kan mer om glödlampor än någon annan. Sedan klappar han mig på armen & förklarar att om jag behöver hjälp så är han tillgänglig 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Vi åker därifrån förälskade i Frank.
Vilken upplevelse!
Ja, han var helt underbar! Nu tjatar vi på Isobel att hon ska åka dit & dokumentera hans historia!