MsBree

Hade också problem med trädroten, men det var mest eftersom jag hade så mkt utrustning hängande från min harness. Värsta av allt var ändå mina hikingskor som jag hängt på mig eftersom det gör så grymt ont att gå in nya klättrarskor att jag vägrade ha på mig dem annat än när jag verkligen var på själva klippan. Blev därför himla meckigt när jag skulle pressa mig igenom, fick sträcka armarna bakåt & slita all utrustning frammåt. Vilket resulterade i smärre blodspill. Viste att jag blödde redan på rutten, eftersom mina händer var helt fläckiga, men hittade inte orsaken (min högra armbåge) innan jag kom upp till toppen.

Moi (glatt) - Oh! It's my elbow, that's good to know! I was wondering where it came from!

En av de bästa sakerna med klättringen är att jag blivit så himla mkt mindre meckig. Jaha, jag slår mig - so what? Det är ju inte så att jag kommer att dö av ett blåmärke på knät, däremot vet jag att jag lever! Oki, så jag satte handen 5 mm från en sovande orm när jag befann mig 15 meter upp på en rutt igår. Återigen, inget att yla om. Ormen sov vidare, den var inte giftig, & jag fick se en orm på närmare håll än jag någonsin gjort tidigare. So, för att summera - klättring har gjort mig lite mer härdad & lite mindre våpig. Man får helt enkelt ta de smällar man får & så kämpar man vidare!