Sedan ned igen...

Drog sedan in till Toronto där vi mötte upp med Paul för middag på en pub med special-inriktning på hamburgare. Fanns 35 olika typer att välja mellan & sedan var man tvungen att bestämma om man ville ha en ko/kyckling/lax/lamm/buffel/gris biff med antingen sallad/pommesfrites/sötpotatispommes/poutine/lökringar (många fler val egentligen, men detta är vad jag kommer ihåg). Valde en gringo burgare (kom ju med guacamole!) med sallad & kände mig sjukt nöjd med livet. Pratade klättring, fick visa leg för att få min öl, & arbetade alla upp oss till extas över den kommande Sverige-resan. & sedan kom jag hem... Till krigszon 208. Inte en kvadratcentimeter i huset var fri & obelamrad med prylar. Jag som tyckte att Paul hade mkt saker redan innan bara stod & gapade. Vårt hem hade över dagen förvandlats till en lagerlokal. Kikade ned i närmsta låda & såg en samling av tomma syltburkar. Urtvättade men med ettiketten på. Nästa låda: en liten konstig ljusstake, en plastspargris, en folieform för att baka kalkon, en liten prispokal från när han var 12... Blir inte jätteledsen på ett sånt där hysteriskt sätt särskilt ofta men nu satte jag mig bara ned på den enda tomma fläcken på golvet som jag kunde hitta & stortjöt. Bara grät & grät & grät. Blev alldeles för mkt. Paul försökte trösta men är ju som så många andra män inte speciellt bra på detta. Kommentaren "Men Ida, det kommer att bli bra! Allt som krävs är att vi arbetar dedikerat i två, tre, veckor så kommer det att bli fint" hjälpte ju inte direkt upp. Slutade med att jag gick upp & målade lister i biblioteket till halv två på natten. När jag känner mig ledsen så hjälper det nämligen bara att jobba. Idag känns det väl lite bättre, har röjt upp vår fotölj så att jag åtminstonde har någonstanns att sitta. Hjälper ju att ha en liten mjuk ö där jag kan tröstäta frukost...

Kommentarer
Postat av: ma

Det är något bekant över det du beskriver. Det slog nämligen mig, att när vi flyttade ihop, hade pappa flera lådor med minessaker med sig, medan mina tillgångar var mestadels på bankboken.

Mgs hälsar så gott till dig. Fammo var lyrisk över sina blommor och att Mgs gratulerat henne per telefon. Vi konstaterade att ni, du och Mgs, är bäst i världen! KRAM

2009-06-01 @ 23:24:40
Postat av: Ida

Alltså, jag begriper ju om man har vettiga saker - men en folieform för att laga kalkoner när man ständigt misslyckas med att ens rosta bröd?! Suck... vi får ta det lite pö om pö, & blir det riktigt illa får väl något "försvinna i flytten". Lite som pappas bruna kostym gjorde! ;) Hälsa till Magnus & ge Totte en stor kram. Blir glad över att läsa att ni blev så glada båda två. För ni alla är också världens bästa! Kram!!!

2009-06-02 @ 17:32:34
Postat av: ma

Precis, vissa saker kan komma bort i flytten!

Mgs går nu vakt fram till nästa måndag. Det är heltufft. Exempelvis ett pass mellan 03.00 - 09.00 är inget jag längtar efter direkt!

Han brukar fråga efter nyheter från dig och att jag skall hälsa till dig via blocket. Ja, vi blev och är glada för blommorna. Kram

2009-06-02 @ 20:01:45
Postat av: Ida

Urk! Pass mellan 3 & 9, låter helt horribelt! Du får hälsa så jättemkt till honom, säg att jag saknar honom massor!



Har spanat ut en del saker som jag gott tycker kan komma på villovägar... :)



Kram!

2009-06-03 @ 16:49:19
Postat av: Jo

Poutiiiiiiiiiiiiiiiiine!!!!!!!!!!!!!!!! VILL HA! Måste ta mig till London snart (närmare än Toronto =)) så att jag får äta lite sånt =)

Puss!

2009-06-03 @ 20:40:34
Postat av: Ida

Men du åt ju inte poutine när du var här... Hade jag vetat att du var så himla förtjust i det hade vi letat reda på något ställe som serverar den äkta varan. Det gjorde detta stället, de använde nämligen cheese curd & inte vanlig ost. Tydligen är det väldigt viktigt...

2009-06-03 @ 23:16:00
Postat av: Jo

Jag vet, glömde helt bort det, förstår dock inte riktigt hur.

2009-06-04 @ 11:18:08
Postat av: Ida

Oki, vi får se om de kanadensiska killarna kanske kan svänga ihop något när vi är i Linköping! :)

2009-06-04 @ 15:19:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0