Det är roligt hur man fungerar...
Tänk hur fantastiskt det egentligen är hur mkt man kan förändras som person!
November 2005 stod jag fastfrusen i snålblåsten på en brant i Skottland, 40 meter över marken, & bara grät för att jag inte kunde ta mig varken upp, ned, eller åt sidan på grund av min höjdrädsla. Slutade med att Andrew (en av de andra geologerna i gruppen) fick prata ned mig. Långsamt fick han lotsa mig, med sin hand på min korsrygg, hela vägen ned till säkerheten. Väl inföst på en liten klipphylla svor jag att aldrig mer sätta min fot på något med en lutning över 45 grader.
Idag sitter jag & tittar ut på den bleka vintersolen & längtar ihjäl mig efter sommaren & att klättra med Jaime i Frankrike. Blundar jag kan jag nästan känna hur det kommer att kännas: svaga vindpuffar, muskler som spelar när jag spänner mina armar, luta sig tillbaka för att vila armen medan jag greppar efter mer kalk, ben som darrar av ansträngning & den där underbara ruschen man känner när man väl sitter uppe i solgasset på klippan.
Tid & förmåga att förändras är nog bland det mest värdefulla som finns.
