Hur svårt kan det vara?
Min handledare Martin är lite lätt dålig när det kommer till tid. Så pass dålig att han skulle kunna vara en varning från framtiden: EXAKT så här tidsoptimistisk kommer Viktor & Sussies eller Pauls & min eventuella avkomma att bli... Anyway, förra veckan skickade han ett mail där han skrev att han skulle komma till Toronto denna veckan. Sedan radiotystnad. Vilket fick min välorganiserade tyske handledare att argt skicka ett mail till mig för att ta reda på VAD SOM EGENTLIGEN VAR PLANEN! SÅ jag mailade Martin & förklarade att jag skulle jobba i labbet endel denna veckan & hade han kunnat skicka ett mail & tala om vilken dag han kunde tänkas komma så att jag skulle kunna hålla mig på kontoret? Så Martin mailar tillbaka på onsdag & skriver "See you Friday, details to come!" & sedan dess... nada. Inte ett jotta har jag hört & jag gruvar mig inför dagen... bara vet att det kommer att sluta med irriterade handledare & medlande från min sida.
Nej, funkar informationen dem emellan så här dåligt och med dig som mellanhand. Det gäller åter igen för dig att ha tungan mitt i munnen och att kunna lyfta sig ett snäpp högre upp. Vi far nu strax till Ringelviken så jag kan inte följa upp ditt blogg innan sent på lördag. Lycka till nu och vi hörs snart. Kram på dig och i tanken är vi hos dig.
M
Jepp. Planering & hålla tider är inte Martins starkaste sida. Oh well, det löser sig nog! Har dessutom helgen runt knuten - det ger extra styrka! Ha det alldeles underbart i R-viken, önskar att jag också kunde vara där. Kramar i massor!
Ja, vi jobbade som slavar med att släpa bort massa bråte efter att ha fällt flera träd runt bastuplatsen. En slav till hade varit välkommet. Farmor högg tag i en tjock tallstam för att baxa den till huggplatsen, men då var vi tvungna att protestera vilket hon ogillade. Men som vanligt var det kul och vara där och få RESULTAT! Att man skall ha sådan resultatmani!
Ajaj, bådar inte gott... Nej, våra eventuella barn går ju redan under benæmningen "værldens mest førsenade barn", det ær ju bara att hoppas att man inte måste gå runt gravid i typ 15 månader...
Seriöst, Pauls mamma var gravid med honom i 10 (!) månader! Så vi kanske ska se till att flytta till samma ställe så kan vi ha hemskolning av ungarna! :)
Ja, stackars era barns framtida vänner, kommer inte att bli lätt =)
Eller, det kanske blir en minus minus blir plus. Ni kanske tar ut varandra =) Kan alltid hoppas (för VEM vill gå mer än 9 månader?)
Kram!
Ja man får ju hoppas på att det blir någonslags nollställning på systemet eller att det inte kan bli så himla mkt värre! :)
Kram!
Jag hoppas på din matte Jo!
Japp, go Jo go! :)
=)
