Pole dancing!
Igår mötte jag upp Linz för en lektion i pole dancing. Herre je säger jag. ALLA som någon gång har chansen att prova på måste testa! Så otroligt roligt jag hade! Har ju aldrig varit något direkt underbarn vad gäller dans, vilket tidigare fått mig att surna till. Tycker helt enkelt inte om att inte vara bra på saker & ting. Gårdagens lektion var väl heller inget under i korreografisk förmåga, MEN - jag tappade inte lusten & orken. Istället blev jag arg på mig själv & helt galet peppad. Jag skulle bara få in stegen, & så satt plötsligt det hela: höger höft ut, brandmans snurr runt stången, ner på knä, upp dansa fritt, bakåtsnurr & landa mjukt... Sure, dansrörelserna var väl kanske lite stela, men satan i gatan vad jag var grym på att snurra kring stången! Medan alla andra bara gled runt en två tre varv snurrade jag runt dubbelt så många. Detta kan tillskrivas klättrandet. Alla de arm-muskler jag fått av att ha klättrat hjälpte till något enormt. Faktum var att jag var så bra på själva styrkedelen & snurrandet att instruktören kom fram efteråt & frågade om det faktiskt var första gången jag provade på pole dancing. Det, mina vänner, var det finaste någon sagt till mig på hela veckan. Åtminstonde det som gjort mig allra gladast!
& mamma, jag lovar att inte sluta mina PhD studier & bli professionell strippa. Detta är en klass i dans, ett roligare alternativ till att slita på gymmet. Så ingen orsak att förfasa sig! Fast vi kan kanske låta bli att säga det till farmor i alla fall... :)
