MsBree

Solsken & fint för oss, men Kebnekaise var osynligt - insvept i ett stort stormmoln med snö & vindar på upp till 35 m/s. Det sa i alla fall ryktet i dambastun. Så när vi insåg att det fanns fyra lediga platser till toppturen dagen efter tvekade vi lite. Kändes ju lite så där att lägga ut 850 kronor per person om man inte ens tar sig halvvägs upp. Men vi tog risken. Skrev upp oss, skålade i en Kungsleden öl, åt en underbar middag (trerätters - kändes väldigt lyxigt så långt ute i obygden!) & la oss tidigt. Dagen efter blev det upp i ottan, samling klockan 8 & sedan satte vi igång...

Backe upp & upp & upp. Det tog aldrig slut. Jag hamnade i en liten bubbla där ett steg frammåt var det enda som räknades. Varje steg uppåt var ett närmare nästa fem-minuters paus, vilka inträffade med 25 minuters mellanrum. Utan de pauserna hade det inte gått. Fem minuter var precis nog att kränga av ryggsäcken, sätta sig ned, dricka lite vatten & äta en torkad aprikos eller två. Sedan fortsatte färden. När vi slutligen lagt "storbacken" bakom oss gick det lite lättare. Speciellt eftersom vi fick lite variation på det hela. Nu gällde stegjärn & glaciärer, klättrarselar & via ferrata. Den senare biten tyckte tre av oss var otroligt rolig medan lillebror klamrade sig fast med vita knogar. Strax före ett kom vi upp på den sista etappen. Lite för sent enligt vårt tajta schema men vi fick tack & lov fortsätta upp till toppen i alla fall.

Så otroligt skönt att komma upp på toppen, titta ut & få höra att just denna dagen var den bästa på åtta säsonger! Tillbakafärden var dock tung. Två, tre pauser på 5 timmar... Jag darrade av trötthet när jag kom tillbaka till fjällstationen. Den duschen... Den var värd massor. Middagen också. Lamm. Som om någon planerat det hela för att göra det så perfekt som möjligt. Dagen efter var det 17 grader varmt istället för cirkus fem, perfekt väder för att gå tillbaka till Nikkaloukta. Men för mig hade det varit alldeles för varmt för ett toppförsök.

So... Tre dagar, 46 kilometer & en stigning på mer än 1500 meter. Inte illa. Då kan jag bocka av det på listan över saker jag vill göra innan jag kilar vidare. Nästa sommar blir det inte lika mycket klättring men desto mer hajk...