Saknar...

Isch, tidig morgon, lång dag på institutionen & sedan klättring. Full dag på kontoret för Paul också, så liten är ensam hemma. Jag vet att han klarar sig, att han kommer att ligga på sin lilla filt & trampa & vara glad, men jag saknar honom. Jag saknar hans mjuka päls, att han vill att jag ska bära runt på honom hela tiden & hans små pussar.

 

Har ju mer eller mindre alltid haft katt men denna lilla sockerbit har helt vunnit mitt hjärta. Mest av allt vill jag bara ligga på golvet & gosa med honom. Är helt räddningslöst förlorad, insåg det imorse då jag micrade hans frukost så att burkmaten inte skulle vara så tråkigt kylskåpskall. Denna katten äger mig...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0