MsBree

Efter arbetet är det dags för mitt andra pass i Hatha yoga. Förra gången tyckte jag att det kändes sjukt mesigt, så jag hoppas lite mer på roliga positioner som man kan imponera med & lite mindre på Aaaaaanding. Sedan måste jag ju också erkänna att det ska bli kul att gå dit enbart för en av de två killarna som går kursen. Så här är det, sedan 2004 när jag först testade yoga så har jag alltid delat in män som provar på denna sport i två grupper. Den första är de som lider av en medelålderskris. De har förlorat fotfästet & vet inte vad de ska göra med livet. Följaktligen provar de desperat på en massa nya saker för att försöka hitta tillbaka lite. Det här är steget före motorcykeln/jag ska springa maraton & är ganska småledsamt att se. Kategori nummer två är de män som lyckats lista ut att yoga är en sport med lycra-klädda kvinnor som tänjer sig i galna ställningar. Vi har alltså att välja på "den deprimerade" eller "den gloende" mannen. Tills mitt första hatha pass vill säga. För då uppenbarade sig version nummer tre. Surfar killen från Australien, med flipflops, Lance Armstrong armband, massa muskler & fullfjädrad kroppskontroll. Han spöade instruktören grundligt i de få mer avancerade övningar vi gjorde. Detta resulterade i ett OHÖJT intresse från de kvinnliga deltagarna i kursen. Det var helt galet roligt att se hur de flockades som små båtar kring moderskeppet i slutet av lektionen. Det kastades med hår, skrattades klingande & fladdrades febrilt med ögonfransar. Missade förra lektionen eftersom jag var i Montreal, så nu ska det bli spännande att se om det skett några omgrupperingar i klassen!