Ryckig natt...
Oj, ok att jag ibland får mina needy-ryck (oftast kopplade till viss hormonrubbning), men kära nån. Det förstår man väl att folk har annat för sig och att det inte är av illvilja ens vänner inte hör av sig. Andra vet ju inte när man själv mår dåligt, inte så att de har en inbyggd sensor som med telepati känner av att nåt är fel. Tråkigt att hon har svårt att förstå det och jag hoppas att ni kan komma förbi det här. Du har iaf mitt stöd =)
Puss o kram!
Tack Jo. Alla har väl varit nere & sedan deppat för att man inte fått tag på den där personen som man så gärna velat tala med. Men att följa upp med ett mail där man förklarar att man är BESVIKEN på den andra personen & dennes syn på vänskap... Nej, det kändes väldigt magstarkt. Väldigt, väldigt, magstarkt. Det är ju inte heller så att vi har världens mest stabila vänskap i ryggen. Vi kom jättebra överrens de två månader vi bodde samtidigt i Toronto, men sedan har vi knappt hörts tills hon flyttade tillbaka hit. Så det känns ju lite bisarrt med krav på detta sättet... Jaja. Vi får väl se. Jag orkar inte stressa över detta mer nu. Antingen så löser sig ting eller så gör de det inte & då är jag ändå säker på att världen går vidare.
Men skönt att veta att du hejjar på mig! Kram!
