Scholarships and shit...

Första dagen på avdelningen igår - rätt intressant. Började bra med att jag fick reda på att jag fått två stipendier, $4000 check. Nu går ju dessa pengar direkt till att betala för mina "kostnader" (UofT politik...) men det är ju alltid kul att kunna skriva upp mitt CV. Efter den glada starten fick jag en riktig skopa av akademiskt "hugg i ryggen" som jag återgälldade med ett ondsint email tillbaka med hela AGGS-styrelsen i mailets cc. So, vi får väl se om jag kört just den sociala kontakten helt käpprätt. Å andra sidan, jag tänker inte bara sitta & ta en massa påhopp & tiga för att behålla något slags dumt socialt status quo - då är det bättre att bränna bron & stå upp för sig själv. So, det gjorde jag igår & intressant nog resulterade det i att en person kom & tackade mig för att jag sagt ifrån & en annan person frågade om jag ville ses för lunch vilket i min värld innebär att man ses för att se om man kan gadda ihop sig... Ah, det är skönt att vara tillbaka i den akademiska världen igen. Vässa armbågarna & kämpa för sin sak!

Kommentarer
Postat av: ma

Grattis på Ida-dagen, önskar alla vi i Lycksele!

Har man tagit sig på Keb har man vunnit mycket, i alla avseenden, vilket är bra att påmina sig om vid mothuggen i det dagliga. Stort kram, Ma

2010-09-14 @ 19:05:18
Postat av: Ida

Tack tack! Tydligen blir det presenter ikväll, vilket jag verkligen ser fram emot efter en dag som BARA har varit administrativt tramp. Eller, inte riktigt - jag & Therese på avdelningen var ute på en jättetrevlig lunch, så det var en verklig ljuspunkt. & ja, jag känner mig tuffare efter Kebnekaise, det ökade liksom på mitt jäklaranamma! :) Kraam!

2010-09-14 @ 22:25:51
Postat av: Jo

Ja du har väl aldrig varit den som bara tagit emot när folk trampat på dig. Go Ida! =) Själv måste mitt eget självförtroende skärpas till, ska försöka hitta min inre Ida =)

Puss!

2010-09-15 @ 17:56:33
Postat av: Ida

Nej det har jag kanske inte, men ofta har jag gått runt & grämt mig över trampade tår. Det känner jag att jag inte riktigt har ork för längre, jag är lite för gammal & har gjort lite för mycket för att vika undan bara för att undvika en konflikt. Inte så att jag letar upp dem med ljus & lykta, men säger ifrån när jag tycker att något är fel. & Jo, du är alldeles, alldeles underbar som du är - tvivla aldrig på det! Kram!!

2010-09-16 @ 01:36:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0