Human. Likes. Fire!

En riktigt usel sak med att stanna i stan är bristen på saker att sätt eld på... Så här tillbringade vi nästan hela förra helgen. Det sitter i ryggraden - människans behov av att elda. Lite märkligt hur en hög brännbart material & en tändsticka kan skänka sånt inre lugn. I detta fallet gav det oss även en giltig ursäkt till att inte vara inne & slita ut isolering ur taket... Inte för att det behövs speciellt bra ursäkter för att få mig & Paul att skjuta på just den aktiviteten. Med inställd resa den här helgen samt efterföljande US-tripp så behöver vi inte ta itu med det eländet förrän i september. Väldigt praktiskt.


Sedan kan vi ju konstatera att mamma definitivt inte hade en affär med brevbäraren hösten 1982. För hypnosen som kommer över mig när det gäller att tutta fyr på organiskt material MÅSTE vara direkt nedärvd från pa. For sure, jag sa att eldande har trollbundit människor i urminnes tider - men när jag började kånka ut hinkar med vatten & predika för Paul att vi var tvugna att "säkra omgivningarna", samtidigt som jag knäppte upp en brasöl... ja då kände jag mig ungefär lika mycket Gunnar som Ida.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0