Jag syns, jag finns...

Idag hade jag ett möte som jag sett fram emot något helt enormt - ett möte med min nya kommittémedlem. Att få en timme med henne är så underbart: att bli sedd, att ha någon som lyssnar på en, ger en råd... Att tillbringa en timme med henne gör att jag går därifrån närmast gråtfärdig av glädje över att det jag gör inte är helt åt fanders. Att hon inte tycker att jag är dum, inte talar om för mig att jag är en blond varelse utan någon som helst kapacitet. En timme med henne väger upp för så ofantligt mycket...

Kommentarer
Postat av: ma

Tack, för att det fortfarande finns pedagoger värt namnet! M

2011-12-01 @ 21:50:38
Postat av: Ida

Tack för att det finns medmänniskor!

2011-12-01 @ 22:40:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0