I never make the team...

Medan jag stod & slet på trampmaskinen idag travade fyra tjejer förbi mig en tre, fyra gånger. Inte sprang, utan snarare släntrade. Efter varv fyra samlades de framför en järnstång som satt uppmonterad på väggen (horisontellt läge) mitt emot min trampmaskin. En & en hoppade de upp, greppade stången & sedan bände de upp hela underkroppen så att benen vilade mot väggen, över deras huvuden. Sedan gjorde de push ups med armarna - fast med all vikt ovanför sig. Svårt att förklara, men jag bara gapade som en fågelholk. Det var en sån oväntad, & smått bisarr, uppvisning i styrka att jag blev helt star-struck. Sedan såg jag texten på deras tröjor, UofT Track Team & påmindes om att jag inte längre är i Sverige. Här kan man få en gratis biljett till universitetsvärlden om man är en grym atlet - så här är det värt att satsa & inte lägga ner bara för att man kommer i tonåren & man hellre vill hänga på rummet & göra nada.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0