A very soft heart...

Just ja - gårdagens kattbesök! Plockade upp Therese för födelsedagsmiddag, sjöng lite falskt i bilen, skrattade åt Pauls avsky för kimchii (koreansk superstark inlagd kål) & drog sedan iväg upp till Aurora. Redan när vi kom in i huset kände jag hur hjärtesträngarna bara drogs åt. Både Kewpie (honkatten som Therese funderar på) & Billie (som jag bara älskade) var helt underbart fina ragdolls men med noll självförtroende. De delar nämligen huset med tre skällande små flåsande hundar som har som hobby att jaga runt dem. Så fastän hela packet var instängt på övervåningen var det två katter med nerverna på utsidan som vi mötte. Det blev bättre ju längre vi var där & tillslut kunde jag leka lite med Billie & Kewpie spann till & med efter att hon tagit mod till sig att gå fram till Therese. Jäklat vad det skar i kroppen på mig när vi åkte därifrån. Ville bara ta med mig båda två hem & älska dem till 100%. Fast jag inser ju att det inte går - vårt hus är precis lagom stort för en katt & det är dessutom nog kämpigt att hitta kattvakter till Mammut när vi åker bort. So, det fungerar inte riktigt.

Men ändå... suck. Väl hemma var Mammut dessutom helt exemplarisk - så då var det ju extra lätt att leka med tanken på att skaffa sig en till. Först gosade han med mig i soffan där vi somnade tillsammans...

& sen fortsatte vi att sova sked uppe i sovrummet. Fast med mig som den stora skeden & Mammut som min lilla tesked. Det blir ju inte så mycket gulligare än så. Argh! Måste. Skaka. Bort. Veka. Känslor. NU.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0