Måste. Ut.
Jag är så trött den här morgonen att ögonen går i kors & huvudet hela tiden långsamt dalar ner mot bröstet. Vill inget hellre i nuläget än att bara pillra i mig långsam frukost & bälga te som om det inte fanns någon morgondag. Men. NU går inte det, för jag har suttit pall på rumpan sedan i lördags & nu måste jag ut ur samlafläskdvalan. Så hej & hå, ut på promenad vi måste gå. Eller vi & vi... bara jag - alla andra sover. Men var man för sig själv, att se efter sin egen kropp är verkligen ens eget ansvar & ingen annans. So, UT!
Kommentarer
Postat av: ma
Samma här, det har närmast blivit en daglig grej att ta en promenad, annars känns det som ett fel begåtts någonstans. Passerade förra veckan 100 mils målet, och kan grattulera mig själv ödmjukast!
PS: Pa och jag tackar så mycket för "kaketet". M
Postat av: Ida
Ja man blir lite knäpp om man inte kommer ut, det kryper i kroppen!
Stort grattis till 100 mils målet, nu måste du fira på något sätt!
Ah, så det kom fram tillslut. Super! Var så länge sedan jag skickade det att jag inte ens kommer i håg vad jag knölade ned... Kram!
Trackback
