Sports for fatties or "the power of self-deceiving"...
Åh vad jag älskar min nya cykel! 30 minuter tog min 6 km runda & jag hade velat fortsätta länge länge.
När jag trampade runt där ute kom jag att tänka på en bekant till oss - en kille med ett brinnande cykelintresse. Han följer alla tourer & pratar cykel mest hela tiden. Varje gång vi ses pratar han vitt & brett om hur långt han cyklat, samtidigt som han dricker vin & äter ost & blir ännu lite bredare rent fysiskt. Jag har inte fått all den här motionen, vi snackar 10 timmars pass under helgerna om man får tro honom, att gå ihop med hans rondör - men nu begriper jag! Man köper helt enkelt bara en riktigt bra cykel. Min parktur kan max ha bränt 70 kalorier. Det var väl någon uppförsbacke som jag fick trampa på lite, men i övrigt så satt jag ju bara där & cruisade. Det är lite som om man tror att man ska bli fit om man spelar badminton. Klart som fan att man inte blir. Palla upp två tjocka gubbar mellan ett nät & de kan stå där & slå & slå & slå tills de blir blå & det gör ändå inget för flåset. Det enda som händer är ett de får en något starkare högerarm, men det kan man uppnå genom andra aktiviteter också - så jag ser inte på det som någon större bedrift. I mean, det är lite som om jag skulle intala mig själv att jag kan äta tre winerbröd på raken bara för att jag spelat krocket i åtta timmar, eller dra en flaska baileys tillsammans med en skål marrängswish för att jag gått en tredagars kubbturnering...
Det funkar inte så. Du kan äta vad du vill om du klättrat Kebnekaise, i en dag eller två - du kan inte äta vad du vill 365 dagar om året bara för att du tar trappen på jobbet.
När jag trampade runt där ute kom jag att tänka på en bekant till oss - en kille med ett brinnande cykelintresse. Han följer alla tourer & pratar cykel mest hela tiden. Varje gång vi ses pratar han vitt & brett om hur långt han cyklat, samtidigt som han dricker vin & äter ost & blir ännu lite bredare rent fysiskt. Jag har inte fått all den här motionen, vi snackar 10 timmars pass under helgerna om man får tro honom, att gå ihop med hans rondör - men nu begriper jag! Man köper helt enkelt bara en riktigt bra cykel. Min parktur kan max ha bränt 70 kalorier. Det var väl någon uppförsbacke som jag fick trampa på lite, men i övrigt så satt jag ju bara där & cruisade. Det är lite som om man tror att man ska bli fit om man spelar badminton. Klart som fan att man inte blir. Palla upp två tjocka gubbar mellan ett nät & de kan stå där & slå & slå & slå tills de blir blå & det gör ändå inget för flåset. Det enda som händer är ett de får en något starkare högerarm, men det kan man uppnå genom andra aktiviteter också - så jag ser inte på det som någon större bedrift. I mean, det är lite som om jag skulle intala mig själv att jag kan äta tre winerbröd på raken bara för att jag spelat krocket i åtta timmar, eller dra en flaska baileys tillsammans med en skål marrängswish för att jag gått en tredagars kubbturnering...
Det funkar inte så. Du kan äta vad du vill om du klättrat Kebnekaise, i en dag eller två - du kan inte äta vad du vill 365 dagar om året bara för att du tar trappen på jobbet.
Kommentarer
Postat av: ma
Kebnekaise - vad vemodig jag kände mig när jag läste det ordet i ditt inlägg. Den trippen satte säkert igång en utsöndring av endorfiner, i massor, annars kan jag inte fatta att all den möda har vänts till en lyckodröm. Och dessutm gett en blodad tand, vad härnest... M
Postat av: Ida
Men inte vemod mamma, det var ju en helt fantastisk bedrift av oss alla! Jag ser så mycket fram emot att vårt lilla team ska ge oss ut på äventyr igen!
Postat av: ma
Ja, vedom efter just den fantastiska Keb-turen, som jag inte kommer att göra igen. Men jag tränar för ett nytt äventyr. M
Postat av: Ida
Ah, du menar så. Ja jag måste ju eränna att jag inte hade varit så sugen på att klättra Kebnekaise igen - Storbacken var SÅ jobbig.
Trackback
