MsBree

Jag måster erkänna att Paul & jag känner oss lite smånöjda med oss själva just nu! Det är fint att vi äntligen fått ändan ur gällande hallen - så där en två år efter det att vi flyttade in hit. Sure, hade vi funderat igenom lösningar i det oändliga hade det säkert blivit bättre... MEN, nu försörjer vi ju oss inte som inredningsdesigners & dessutom kostade hela förvandlingen i runda slängar 250 kr = jag känner att jag kan leva med en lösning som inte är 100% optimal. Allra nöjdast är jag kanske dock över det faktum att Paul gillar konceptet. Hallspegeln är nämligen en av otaliga saker hans mamma prackat på oss. Jag väljer ordet pracka eftersom den inte var helt hundra när den lämnades av här hemma hos oss. En av spirorna på toppen var av, spegelglaset var en katastrof & dessutom var den snyggt 70-tals betsad. Hade grymt svårt att hålla minen när jag tackade för "gåvan som symboliserade en länk mellan Paul & hans barndomshem"... Eller så som jag väljer att se på det, utrenset av prylar de inte vill ha men inte pallar att slänga. Anyway. Under det år skräckpjäsen bodde i vår källare var den bannlyst från dagsljuset allra mest pga av det absolut anskrämliga träfärgen. Om ni undrar varför den inte målades om på stört så är det en väldigt bra fråga som ni kan spara till Paul. Han anser nämligen att det är tabu att måla trä. Han är som en liten antikrundan-Hitler när det kommer till målning. Det ska "järnspikar inga penseltag tagas över almogefuru!"... Ibland är det himla tur att mannen inte kan laga mat, man ligger rätt bra till ur förhandlingsperspektiv när ens partner svälter. :)