MsBree

Oki, jag måste bara få dra upp en enda sak till innan jag släpper det faktum att jag har en dålig dag. Tyckte himla synd om mig själv imorse & satt & petade håglöst på en graf medan Paul drog på sig jackan i hallen. Det var ju liksom lite svårt att missa att jag tyckte synd om mig själv, så Paul försökte munta upp.

"But Ida, it's going to be a beautiful day toady! Why don't you take a walk in the park and look at the birds? Won't that be fun?! There might even be fishes trying to get up the waterfalls. Wouldn't it be great if you could see BOTH fishes and birds?!"

Alltså... Hur uppmuntrande är det på en skala? Personligen ser jag enbart ankfluktande som en rolig aktivitet om:

1) Man är tillsammans med en annan person. Allra helst på en date då man är så där nyförälskat småtrög. Inbillar mig också att det kan var en kul aktivitet om man har en liten kotte att underhålla eller en hund som behöver bli av med lite överskottsenergi.
2) Man är typ 95 & känner att man är rätt trött på all hets i samhället & lite anktjaffs över en brödbit är allt man orkar med utan att det blir för mycket action för hjärtat
3) Man är utvecklingsstörd. Fast här kan man relatera tillbaka till punkt 1 - allt blir roligare om man inte är ensam. Vilket ju utvecklingsstörda generellt inte är såtillvida att inte grinden till gruppboendet lämnats olåst.

Så mitt svar på Pauls lilla pepp blev helt enkelt "Honey, I love you but you suck - go to work".