MsBree

men rent musikaliskt så tar jag hans parti v.s. kära "svärmors"...

Oki, så här var det. Mötte upp Pauls föräldrar på en sushirestaurang igårkväll för födelsedags/morsdagsmiddag för hans mamma. Paul hade problem att hitta en parkeringsplats så jag fick underhålla på egen hand en 15 minuter eller så innan han dök upp. Eller snarare var det väl Isobel som underhöll - genom att prata om den konsert de precis varit på. En konsert skriven för tre kvinnorröster av nunnor under 1600-talet. Eller som 1600-talet också är känt, "det mest kvinnoförtryckande århundradet i världshistorien". Så att dessa arma kvinnor (för är man nunna är man tydligen EXTRA förtryckt) kunde skapa så något så eklektisk är tydligen ett under över all under.

Alltså, svadan tog aldrig slut... Jag kände mig själv rätt förtryckt - för jag insåg ju att det var bäst att nicka & se intresserad ut även om jag mest ville dränka mig själv i misosoppan.

Men tillbaka till Hitler. Lite senare under kvällen pratade vi om de filmer som "The Met" producerar (kända operastycken). Råkade nämna att "Valkyria" är nästa film på schemat & fick genast en näsrynkning & "Well, I would love to go and see the Met's... but I wouldn't lower myself to Valkyria" tillbaka. Någonstanns där kände jag alltså en starkare samhörighet med Hitler. För jag orkar inte med pretantiösa människor. So fine om man inte gillar Wagners musik, men att tycka att man är "för fin" för den? Speciellt som man precis kastat bort två timmar av sitt liv på orgeltrampande religiösa 1600-talssånger när man är uttalad ateist...