How to fight a dream?
Jag har ju skrivit tidigare om Pauls vilda drömmar, hur han faller från stegar, försöker vifta iväg getingar, skriver på tangenbord... Listan kan göras lång & väldigt ofta skrämmer han slag på mig med sina drömmar. Att vakna upp för att någon tokskriker är en rätt rejäl chock för systemet när klockan är 04.32. Eller ännu värre vakna upp för att man får en arm rakt i ansiktet + det där dödsångestskriket för att Paul drömmer att han faller från en klippa. Men igår natt... Det började med skriket - jag vaknade upp, insåg att Paul drömde & att han behövde vakna så jag började säga hans namn som jag brukar. Fast det hjälpte inte, skriket bara växte & så började han svinga armarna runt omkring sig. Fick en smäll på armen & insåg att jag inte kunde lugna honom - så jag hoppade ur sängen, stod där i nattkylan & ropade "PAUL, PAUL, WAKE UP!!!". Paul, ja han hamrade knytnävarna in i madrassen, in i min kudde, vid sidan om sin kudde - han slogs för livet... Tillslut fick jag kontakt, då han var dyblöt av svett & alldeles darrig & han halvgrät & berättade att vi blivit jagade av vargar & att han försökt skydda mig.
Vad i helsike gör man när någon har så här livliga drömmar? Det skrämmer oss båda två, han är ju totalt utan & utom kontroll. Hypnos, terapi - vi har ingen aning, vet bara att något måste göras.
Vad i helsike gör man när någon har så här livliga drömmar? Det skrämmer oss båda två, han är ju totalt utan & utom kontroll. Hypnos, terapi - vi har ingen aning, vet bara att något måste göras.
Kommentarer
Postat av: Matilda
Huh, ni får fnula på vad som ska göras! Kanske kan Pauls pappa hitta några intressanta artiklar? ;)
Det var tåg som gällde! Hon är så duktig, så duktig och jag är världens stoltaste :)
Postat av: Ida
Läkartid inbokad till på torsdag, sen blir det troligtvis sömnutredning!
Man blir ju så stolt när de är duktiga! Minns när jag flög hem med Totte en gång & han var helt knäpptyst hela vägen mellan Stockholm & Umeå. Samtidigt satt en liten hundvalp i väskan bredvid & ylade huvudet av sig. Tyckte naturligtvis synd om valpen, men OH vad stolt jag var över att Totte inte lät sig påverkas!
Trackback