MsBree

Jag har ju inga direkta bevis för följande tes - men jag tror att det i väldigt många hem ser ut på följande sätt: huset är försett med en källare, i källaren är det KAOS. Det ser ut som om någon sprängt en loppmarknad. Källaren blir med andra ord ett område som man helst inte tänker på. Någon gång då & då drabbas man av sinnesförvirring & försöker ta itu med det hela, men mar ger upp någonstans halvvägs eftersom det känns övermäktigt att ta itu med alla de där prylarna. Speciellt som plåttret inte ens är ens eget, nej - det är ens MANS prylar som står staplade upp till taket. Så man tjatar på sagda man & hoppas att källaren på något vänster ska förvandlas till en mirakulöst pryttelfrizon så att man kan få plats med hemmateater eller kanske minibastu... & så går åren. Tills man av någon oklar anledning helt plötsligt måste använda källaren. Det kan vara en släkting som flyttar in på obestämd tid, en tonåring som vill ha en egen lya... listan kan göras lång & i vilket fall så sitter man ändå där med skägget i brevlådan. För oss fastnade skägget ända upp till hårsäckarna eftersom familjen som ska bo här i jul vill använda källaren som sovrum till pappan & 4-åringen i familjen. Paul & jag förklarade att det skulle gå UTMÄRKT med helt gälla röster & sen dess har vi paniskt försökt få iordning där nere. Igårkväll städade vi cirkus 4 timmar på raken & nu... nu ser det ut så här: