Men ångest...
Åh herrejävlar så jobbigt det är just nu. Halvvägs till flygplatsen kom jag på att jag glömt min lyckoamulett hemma, farfars vigselring. Fanns inte tid att vända tillbaka, så det var bara att försöka acceptera att det här blir första flyget på mer än fem år som jag flyger utan den.Det går sådär... Började gråta i taxin & nu sitter jag här med MASSIV dödsångest. Det känns ärligt talat som om det är kört & att det är mitt fel.
Kommentarer
Postat av: Trillingnöten
Jag vet att det kommer att gå bra och att vi hör från dig snart :) KRAM!!
Svar:
Ida
Trackback