Om man tror på en organisation...

Paul, som följer de svenska nyheterna via "The Local", ställde lite frukostfrågor kring Håkan Juholt & den allmänna villervallan som verkar råda inom de svenska sosseleden. Kände mig så där lagom oförmögen att svara på hans frågor, men kunde inte sluta tänka på situationen efter att jag pussat Paul hejdå. För det känns så märkligt när man ser rubrikerna på nätet "Nej, nej, nej, nej". Ingen vill ställa upp & jag kan inte förstå det. Tror man på en organsiation, arbetar man & brinner för något, då ställer man upp när det behövs. Även om man inte tror sig vara den bästa kandidaten, även om man inte vill - men man gör det för sakens skull. För att man inser att det blir plattfall & helvetes pannkaka av det hela om inte någon ställer upp. Så har det i alla fall varit i varje volontärorganisation jag ställt upp i. Man biter ihop, tar på sig ytterligare en post & så sliter man lite hårdare för att få tag på någon som inte tillhör massan "minsta möjliga ansträngning" & så överlever man ännu lite längre. Kanske behöver sossarna just det, nytt blod - en ung individ som inte hunnit samla på sig så mycket livsbagage, en person som fortfarande brinner för allt & alla, som inte gnisslar & gnatar på årsmöten & stämmor utan att sedan vara villig att lyfta ett finger för förändring. Tror att jag måste leta reda på någon avhandling kring ledarstrukturer - för det är verkligen ett intressant koncept.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0