MsBree

Ni vet ju att jag letar brudklänning - mest för att jag vill ha det gjort så att jag inte behöver tänka på det sen. För det sista jag vill är att leta efter något i sista stund... så har det varit i princip med varje klänning jag någonsin ägt & jag vill verkligen undvika att än en gång springa runt som en skållad råtta & sistaminuten leta. Så, jag letar nu istället - ett år i förväg. Känns som väldigt bra framförhållning, om det nu inte vore för att allt är så vulgärt. Tyg nog för ett tremannatält, pärlor & paljetter & skit - sånt som jag vet att jag kommer att lyckas dra av innan jag ens stigit in i kyrkan. Tremeters släp som gör att man inte kan gå på toaletten själv går också bort. ALDRIG att jag kommer att tvingas göra som Romina på Pauls jobb - vars klänning var så stor att hennes mamma & maid of honour fick hålla upp den varje gång hon skulle kissa. Vill helst spara ma, Jo & Sussie & mig själv den förnedringen. Så jag ska inte ljuga, jag har lite slitit mitt hår över den här sabla klänningen. Men så igår... igår kände jag att jag kanske hittat åtminstonde stället att gå till... The Bride´s Project. En välgörenhetsorganisation här i Toronto dit man kan donera sin brudklänning - antingen som privatperson eller om man äger en butik med brudklänningar. Pengarna från varje såld klänning går sedan oavkortat till cancerforskningen. Jag tycker att det här är ett helt fantastiskt initiativ - jag är så oerhört imponerad av att någon har kommit på, formgett & förverkligat det här projektet. Att bära en av deras klänningar nästa år hade känts så fint, så varmt om hjärtat - veta att det jag bär inte bara är en vacker bit tyg, utan även något som kanske kan göra en liten, liten, skillnad för någon som just nu kämpar sitt livs hårdaste kamp. Det hade känts perfekt för en dag vigd till kärleken.