MsBree

På vift i Toronto...

Varför jag gråter idag...

Vi har tagit vårt beslut & jag gråter stora tunga tårar. För det var så här... i mer än ett halvårs tid har vi velat få ett halvsyskon tilll Mammut. Först hade vår uppfödare inga kattungar alls, sen fick vi reda på att hon väntade tre kullar nästan samtidigt. Två med Elephant Man som pappa - & vi var så glada! Blev uppsatta på den ena kullen & så satte väntan igång. Dagen kom då kattungarna skulle födas, men de var för stora - så det blev akut kejsarsnitt. Kattmamman, som faktiskt heter Ida, överlevde men ingen av kattungarna. Jag var så ledsen. I det läget förklarade Linda, vår uppfödare, att vi varit uppskrivna så länge att hon skulle skriva över oss på den kvarvarande kullen - & helt plötsligt hade vi förstaval trots allt. Vi var så glada den dagen att det kändes som vi gick på moln! Första veckan i maj åkte vi till Linda för att välja ut vår nya familjemedlem... Så svårt när alla var söta som socker, men den här lilla tjejen talade till mig. Lilla, lilla, Esme som jag ville kalla henne. Idag skulle vi ha hämtat hem henne. Vi skulle ha bråkat om hennes namn, för Paul ville att hon skulle heta Padme, & vi skulle ha hållit det hemligt ända tills den 17e då mamma & pappa kommer så att det hade varit en överraskning när de steg innanför dörren & vi skulle ha älskat henne så så mycket. Fast igår ringde Linda & berättade att Esme inte klarat sin hälsocheck. Esme har nämligen ett blåsljud på hjärtat.

Jag bara stod där med telefonen i handen & kände det som om jag skulle spy. Allt det glada lämnade kroppen. Jag har längtat efter det här lilla livet så oerhört. När än det varit tungt på jobbet har jag tänkte på henne & det har gett mig ork. Jag vill så gärna hämta hem henne oavsett - skita i blåsljud & skratta sjukdom & olycka i ansiktet. Fast vi vågar inte... för vi har ringt varje försäkringsbolag vi kunnat & om något händer Esme... ja då står vi där. Helt ensamma att tackla operationskostnader, rehab, medicin & är det något jag inte kan leva med så är det tanken på att älska något & sedan inte kunna ta hand om det pga pengaskäl. Så nu sitter jag här & gråter & det känns som om tårarna inte kan ta slut. Min lilla, lilla, tjej... jag ville ju ha dig hos oss så oändligt mycket.

oh stackars er och stackars lilla Esme. Fy vad sorgligt =(

Ja... idag är det ingen rolig dag. Jag bara gråter. Just nu skulle jag ha plockat upp henne, tecknat kontraktet & åkt hem med ett varmt litet liv i mina armar... & så blev det inget av det. Gör så ont.

Ida, vi är alla stora kattvänner och känsliga för de små liven.

Vad gäller blåsljudet så är det i sig inget ovanligt och man kan leva med det. Det man bör veta mer om är vad som orsakar blåsljudet och vilka begränsningar det kan innebära för katten, och om den rent ut far illa av det.

Visst hade det varit helt underbart att hålla i en liten kattungetjej, men pa och jag får bekanta oss med Mamut! Med den kattlängtan du beskriver så kommer ni snart att ha en katt till! Kram M

Vi är ju det, de sätter sig i hjärtat på oss.



Blåsljudet är svagt, så det är inget gravt fel - men inte ett enda försäkringsbolag är villig att teckna en försäkring om hon inte är 100% godkänd. Jag vill ju inte att det ska komma ner till en pengafråga, men om vi måste betala 20-30 tusen för en operation så blir det helt plötsligt så i alla fall... Så himla, himla, tråkigt.



Ett litet ljus i mörkret är att när vi pratade med Linda alldeles nyss så sa hon att hon tagit beslutet att vi är högst upp på nästa kull istället. Den katten är beräknad att föda om cirka en vecka, så innan sommaren är slut kan det hända att vi har en liten tjej här i alla fall. Vi får se... KRAM!

Åh, nej :( Fina lilla tjejen...

Kram <3

Tack alla... Är fortfarande väldigt ledsen, men jag försöker tänka att hon har det bättre hos sin uppfödare som är expert på birmor.