Aldrig mer...
Själva jobbet då? Jag kan ju ärligt säga att jag ALDRIG mer vill behöva befatta mig med att dra ut takisolering. Fy tusan vad vidrigt! Som ett litet exempel - sega, nykläckta, flugor...
Eller - tja, jag vet inte riktigt... ett bo av något slag? Massa spillning också, model större - jag tänker tvättbjörn - men det lät jag avsiktligt bli att fota. Vill helst inte minnas. De första lagren vi drog ner, de närmast en av ytterväggarn, var så äckligt att jag mest ville gråta.
Vi slet i timmar & Paul gjorde ett hästjobb, herregud vad han slet. Tillslut, vid åttasnåret var allt borta & vi kunde se upp till nocken. Fast då var vi så trötta att vi mest bara snubblade runt som två prasslande pressänningar.
Innan vi packade ihop tog dock quarterback nummer två en runda med sin älskade blekmedels-spruta. Förhoppningsvis tog det död på åtminstonde en liten del av de odjur vi inte lyckades paketera ner i en av de totalt 26 svarta sopsäckar med isolering som vi rev ut.
Om det känns skönt nu så här i efterhand? Tja... när vi åkte ut till stugan imorse pratade vi med Pauls pappa på telefonen & han bara "Men är det nödvändigt att dra ner isoleringen, jag tror inte att den är i SÅ dåligt skick" - så, det känns skönt att han hade FEL & att vi hade RÄTT. Det här jobbet var något som vi var tvugna att göra & nu är det gjort & imorgon ska vi fira med lite vin & fin middag. Kvällens middag utgjordes nämligen av Dr Pepper (Paul) & vatten (moi) i kombination med Beef Jerkey & äpplen intagna i trött tystnad under bilfärden hem.
Eller - tja, jag vet inte riktigt... ett bo av något slag? Massa spillning också, model större - jag tänker tvättbjörn - men det lät jag avsiktligt bli att fota. Vill helst inte minnas. De första lagren vi drog ner, de närmast en av ytterväggarn, var så äckligt att jag mest ville gråta.
Vi slet i timmar & Paul gjorde ett hästjobb, herregud vad han slet. Tillslut, vid åttasnåret var allt borta & vi kunde se upp till nocken. Fast då var vi så trötta att vi mest bara snubblade runt som två prasslande pressänningar.
Innan vi packade ihop tog dock quarterback nummer två en runda med sin älskade blekmedels-spruta. Förhoppningsvis tog det död på åtminstonde en liten del av de odjur vi inte lyckades paketera ner i en av de totalt 26 svarta sopsäckar med isolering som vi rev ut.
Om det känns skönt nu så här i efterhand? Tja... när vi åkte ut till stugan imorse pratade vi med Pauls pappa på telefonen & han bara "Men är det nödvändigt att dra ner isoleringen, jag tror inte att den är i SÅ dåligt skick" - så, det känns skönt att han hade FEL & att vi hade RÄTT. Det här jobbet var något som vi var tvugna att göra & nu är det gjort & imorgon ska vi fira med lite vin & fin middag. Kvällens middag utgjordes nämligen av Dr Pepper (Paul) & vatten (moi) i kombination med Beef Jerkey & äpplen intagna i trött tystnad under bilfärden hem.
Kommentarer
Trackback
