Läser in lite mycket kanske...
Paul höll på & kved hela morgonen över det faktum att Mumin kommer att få tillbringa hela långa dagen i sin ensamhet. Sure, jag hade väl också helst velat vara hemma med honom - men jag känner katter så pass väl att jag vet att de sover bort tiden deras människor inte är hemma. Paul däremot ser framför sig hur Mammut ligger utslagen av sorg vi ytterdörren. Precis när vi var på väg att åka var han tvungen att springa tillbaka in för att ge luddet en sista uppmuntrande "du vet väl att jag älskar dig även om jag måste lämna dig nu" kram.
Um... så här lidande såg katten ut. Ser ni sorgen, ser ni paniken? Inte jag heller, men tydligen läser jag inte katt lika bra som min andra hälft.
Um... så här lidande såg katten ut. Ser ni sorgen, ser ni paniken? Inte jag heller, men tydligen läser jag inte katt lika bra som min andra hälft.
Kommentarer
Postat av: ma
Ja, det kanske handlar om vad man läser in och inte av ang Munim! Han ser ju att må som "Kungen på soffan". M
Postat av: Anonym
Kung, prins, pascha - ja. Inte som ett nedbrutet litet vrak, men Paul är så kär i Mumin att han alltid blir deppig när vi måste lämna honom ensam en hel dag.
Postat av: ma
Det skall bli kul att få träffa honom live och se vad han tycker om oss! M
Postat av: Ida
Mamma, han tycker om alla så han kommer att ÄLSKA er! :)
Postat av: ma
Låter lovande. Det skulle säkert bli ett trauma för oss om han avvisade oss. Vi har ju tränat så mycket på att vara med katter. M
Postat av: Ida
Det hade verkligen varit VÄRLDENS shock om han inte älskat er!
Trackback
