MsBree

Herregud så slut jag är idag - gårdagen lakade ur mig totalt. Inte så mycket själva bakandet & matlagandet, men de små barnen... Så vansinnigt mycket energi det ryms i dessa miniatyrmänniskor. Det sprangs, det skreks, det fölls omkull, det gapskrattades - & de var alla så söta men idag känns det som om någon kört mig genom en tvättmasking. Hela kroppen skriker efter vila & vill inte alls vara på avdelningen & jobba. Paul är också lika slut. Den som däremot vaknade pigg & hyper den här morgonen... Mumin. För han tyckte nämligen att det var SUPER med 4 två-åringar. Dels fick han ju en massa uppmärksamhet (& i Mammuts värld är all uppmärksamhet bra uppmärksamhet) & dels så hade han ju kompisar att springa runt med... Efter gårdagen är jag alltså helt övertygad om att Mammut inte är en riktig katt utan en liten robotkisse. För hur många katter är helt ok med att:

1) en liten pojke kör in sin traktor i dem två gånger?
2) att bli tvångsmatad av två små tjejer?

Eller, ok & ok - han hade jättekul.